Blandat nonsens.

Ja, alltså, jag måste erkänna att vi tävlade i lydnadstvåan i Kumla i går kväll och vi fick bara ihop 150 poäng, vi ville ju ha 160 minst. Så det blev bara ett andrapris, men vi kommer igen nästa helg! Då är det förhoppningsvis inte 26 grader och regnskogsfukt och åska. Jag hade svårt att hålla upp tempot i den väderkombinationen.

Nu ligger jag i extrahård träning. Den här tunga metallapporten har jag fått så jag ska bli stark i nackmuskulaturen. Uj, så tung den är att släpa omkring på. Men jag ligger i!

Så har jag räknat och kollat alla mina apporter som ligger på vädring. Dom ser ut att åldras med behag!

I morse snubblade jag på dom här attans stora svamparna som matte absolut skulle bära hem, fast hon inte hade någon påse, och svetten lackade om henne och hon var täckt av myggor och så gick hon barbent genom brännässlor och så svor hon och jämrade sig hur besvärligt det var att bära dom nedrans svamparna. Då ropade en snäll tant som vi gick förbi och frågade om vi ville ha en papperspåse att bära hem svampen i! Gissa om matten blev glad? Sen var det lätt plätt att ta sig hem för nu kunde hon slå bort myggorna och torka svetten med sin lediga hand!

Efter middagsvilan stötte jag på ett mysterium. Attans vilka konstiga fotspår på min gräsmatta!

Försvann den/det ditåt?

Eller, mer troligt, ditåt?

Jag klättrade genast högre upp för att spana efter den mystiske.

Men hur jag än ropade och hojtade så gav han sig inte till känna.

Nu är jag ju en stjärn-spårare men när det bara finns ett enda spår att gå på får till och med jag ge upp. Om jag löser gåtan ska jag berätta, jag lovar!

En märklig insikt!

När jag tog mig en liten toa-paus i stan idag såg jag något märkligt! I stan har man sina traktorer bakom stängsel, precis som man har hästar och kor på landet! Jo, det klart, dom vill väl inte ha traktorer åkandes vind för våg på stadsgatorna och beblanda sig med personbilar och cyklister!

En stackars spaniel.

Nu ska ni få höra en förskräcklig, men sann, historia ur en stackars spaniels liv! I morse låg en påse på trappan, den var på väg till soptunnan sa matte.

Aldrig i livet, sa jag, som kände på lukten vad den innehöll! Så jag norpade den.

Började riva och slita för att befria...

...mina LEKSAKER!!!!!!!!

Den ena efter den andra ramlade ur påsen. Matte sa att dom luktar illa och att jag aldrig leker med dom och att jag har trettio andra leksaker kvar i leksakslådan. Men just idag så ÄLSKAR jag just dom här sakerna!

Nu har jag spritt ut mina stackars prylar på tomten, så jag kan ta fram dom när jag vill. Dom ska i alla fall inte i någon soptunna så länge jag har något att säga till om här hemma!

När grejerna låg i säkert förvar lite här och där tog jag med matte på en promenad. Vi trodde att det skulle vara svalt och mysigt idag. Men det var attans kvavt, så tungan hängde utanför hela tiden.

Vi tog oss en liten vilopaus i en glänta. Och hämtade andan.

Kommer ni ihåg den där usla resturangen där jag inte fick någon service överhuvudtaget? Som jag skrev om i våras? Jag gick förbi där på hemvägen. Och vad får jag se?! Porslinsankan från skogen satt på bordet och mumsade på en torr kantarell!! Så nu har dom tydligen anställt personal! Bravo! Fast jag tror att jag ska beställa levergryta eller så när jag går dit nästa gång. När jag kom hem fick jag plötsligt så attans mycket spring i benen....

...så jag tokrejsade hur länge som helst! Sen kollade jag att mina gömda saker låg kvar, och de gjorde dom, tack och lov!

Fredagskväll i skogen.

Matte har anmält mig till så många tävlingar, så vi tränar och tränar och hinner knappt blogga! Jo, och så är mattes semester slut, så hon måste jobba på dagarna. Men i kväll har vi varit i storskogen och spårat tillsammans med två kompisar. Jag gick Rockys mattes spår och Rocky skulle gå min mattes spår, men han gick fel så han gick samma spår som jag fast efter mig, så det blev lite rörigt. Sen skulle Madde och henns dobermann gå min mattes spår med min matte på släptåg, då tappade dom spåret och irrade omkring länge, länge. Sen kom dom till rätta och då var det nästan mörkt! På fotot kan ni se hur glada alla såg ut när spåren låg till sig och ingen kunde ana vilken cirkus det skulle bli senare! Men kul hade vi och kycklinglever blev det!Kolla, kolla! Där uppe i hörnet är det en kille ni känner igen, eller hur? Matte vill vinna en ny kamera i fototävlingen, och då skickade hon förstås in en bild på det bästa hon har :-))

I skottlinjen igen.

Ikväll har jag varit på träning på en av mina klubbar. Det var jättekul ända tills dom började skjuta med pistol när jag sprang budföring. Jag är inte speciellt förtjust i pistolskott. Sen satt jag i bilen och lyssnade på hur matte sköt skott efter skott med andra hundar som inte brydde sig ett dugg. Jag ska försöka vänja mig jag också, det ska jag!
Fast i morse var det kul, då var matte och jag på lång joggingtur och det var lagom varmt!

Röda och gula fjantsvampar.

Idag har jag och Råttan en slappardag. Jag var en sväng till stan i morse. Det är lite pinsamt, men jag har fått svamp på nosen, mellan ögonen, på bläsen! Så vi åkte till en veterinär och köpte ett attans dyrt svampschampo till mig. Sen har det mest varit jobbigt. För efter långpromenaden nyss har matten behandlat nosen, läpparna, hakan och alla fyra tassarna på mig med det förbenade schampot som ska på två gånger och verka i minst fem minuter däremellan. DET är långa fem minuter kan jag intyga! Flera gånger i veckan ska vi göra om proceduren. Jag vill inte, men matten säger att jag kommer att bli mobbbad om jag har en stor roströd fläck mitt i fejan. Den måste bort, och då kan ju lika gärna svamparna på dom andra ställena försvinna också, fast jag aldrig haft nåt ont av dom. Suck!

Apropå svamp, så är min korta, lysande karriär som svamphund över! En av polarna, som var med och spårade igår (DET var kul det!) är svamphund, och när han vittrade kantareller så lämnade han spåret och började markera svamp i stället, så det gick ju åt fanders. Jag har ju tänkt bli världsbäst på spårning, så då kan jag ju inte låta gula fjantsvampar komma ivägen. Så nu är det slut med det!

En underbar dag!

Nu, Alf, ska du får höra vilken fantastisk dag jag haft idag!! Matte och jag gick upp tidigt i morse, så skjutsade hon mig till en annan klubb, där vi aldrig är annars, för där skulle det vara träningsdag hela långa dagen! Och vi älskar ju att träna så det passade oss! Väl där hoppade vi in i bilen igen och åkte i lång karavan till en helt ny spännande skog och där la en annan matte världens roligaste spår till bara mig! Och min matte la ett inte alls lika kul spår till hennes hund, Rocky. Sen fikade vi i en timme och sen...sen...fick jag gå spåret! Det var hur långt som helst, och hur kul som helst och helt enkelt en underbar utmaning för båda matten och mig. Jag slet som ett djur i nästan precis en halvtimme genom granar, över bäckar, genom sumpmark, över ris, över grova stockar, släpandes på matten och jag hittade sju av åtta pinnar. Matten dröp av svett och min tunga släpade på marken. Men vi gjorde det!!! Det svåraste, längsta och roligaste spåret i hela mitt liv!!!

Spåret låg alldeles nära huset där jag är född, så på tillbakavägen stannade vi och hälsade på min mamma och min uppföderska.

Vi hade inte setts sen förrförra sommaren. Det var underbart roligt! Mamma var nyfrissad och snaggad hela hon.

Fast jag var så trött orkade jag busa med mamma Donna. Här är det hon som jagar mig och låtsas att jag är hennes busiga valp igen!

Tillbaka på klubben igen körde vi uppletande som vi gjorde hemma igår. Jag var ganska slut efter spåret och mamma-leken så jag tog bara två korta letanden där. Sen drack jag hundra liter vatten och sen såg jag ut så här och då tyckte matten att det var dags att skjutsa hem mig. Nu har jag sovit under sängen några timmar och är pigg på nya äventyr igen!

Den som söker han finner!

På morgonpromenaden hittad jag nåt mystiskt i skogen! Kom och kolla, matte! VAD är det här?

En porslinsanka, sa matte. Va, sa jag, vad gör den här ute i skogen? Så kom jag på att vi var utanför konstnärens hus, han gör sånt här bus ibland, sätter ut roliga saker i skogen som man bara snubblar på så där. Han är rolig!

När det blev kväll packade jag och matten en väska med många spännande och goda saker. Jag valde de flesta grejerna. Sen drog vi till skogs igen och jag fick ligga och vakta väskan men alla köttbullarna, så ingen älg skulle komma förbi och sno den medan matten vallade en 60-meterskorridor åt mig, och så gömde hon alla grejerna i den. Ett glasögonfodral till exempel!

Sen var det bara för mig att ge mig ut på uppletandeuppdrag! Plånbok!


Här kommer handsken!


Här hämtar jag grejen som låg allra, allra längst bort. Ett glasögonfodral till, minsann!

Oj, vad köttbullar det gick åt, och attans så roligt det var!!

Spring i benen och svamp.

Nu ska ni få höra hur min dag har varit! I morse tog jag med matten på en joggingtur. Det har inte blivit många den här tropiksommaren, så vi är lite ur form. Men en timme rände vi omkring och sen var det skönt att softa i gräset ett tag.

På promenaden senare såg jag den här typen springa omkring på långt håll. Jag trodde att det var en ny hundpolare så jag övergav matten och raketsprang dit för att antingen busa eller bråka beroende på vilken sorts hund han var.

Men så tvärvände jag, för det var ingen hund alls, utan en alldeles ny häst! Fyra dagar gammal och galopperade omkring som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv! Jag blev impad!

Galoppen smittade, jag ville visa att jag också kan röra på påkarna, fast jag är ganska gammal!

Kanske för att jag är så gammal, så fick jag lov att ta igen mig en stund sen.

På kvällspromenaden hittade jag ett nytt tak på en av mina favvovägar. Så fort folk byter tak häromkring slänger dom sitt gamla på den här vägen. Det är faktiskt ganska svårt att gå på sån väg. Det gör ont.

Jag jobbade lite med att försöka bli kantarellhund idag. På förmiddagen tränade jag på svamparna vi plockade igår i störtregnet. Det gick bra. Jag hittade dom varje gång. Ibland satte jag mig på dom, det var mjukt och skönt!

Men i kväll var det skarpt läge som gällde, vi skulle fånga vilda kantareller! Det gick bra, matten hittade dom, så jag kunde hitta dom sen och få köttbulle!

Regnfrossat.

Det har forsat ner regn hela natten och hela dagen i Julita! Och det vräker fortfarande, nu säger dom att vi fått mer än 75 mm. Matten och jag gillar såna dagar mycker mer än soliga, heta dagar. Så idag har vi frossat med många timmar i storskogen. Man blir så pigg i hela kroppen när det strilar regndroppar på en hela tiden, tycker jag! Mina tre små dockor var med i skogen och dom försvann titt som tätt i uppletandekorridorer. Ibland grävde dom ner sig långt i mossan och det hände att någon hoppade upp i ett träd! Ja, jag hade ett atttans sjå att leta reda på dom och byta dom mot kycklinglever hos matten! Vi snubblade på några små kantareller som jag kanske ska träna på i morgon. Fast matten tycker inte om svamp så hon går inte in för det med liv och lust precis...

Pinkat vid slott.

Mina bloggisar Malte och Snoken, dom pinkar visst alltid i slottsträdgårdar. Ta mig till ett slott, sa jag idag! OK, sa dom och skjutsade mig till Gripsholms slott. Det duger bra, sa jag när jag såg det. Men först var det en bautastor sten som man inte fick pinka på. Man skulle läsa på den. Men hur jag läste fattade jag ingenting.Sen kollade husse och jag hur stan såg ut. Då ville jag bada, men det fick jag inte alls det!

Slottet var stort, mycket större än vårt hus! Attans vad många rum att kila omkring i det måste finnas därinne! Hundar får inte kila omkring därinne.

Hundar fick bara gå över vallgraven, sen var det stopp. Men jag lyckades markera nästan varje växt i trädgården som min, så det var väldans kul ändå! Sen åt dom mat igen, och som vanligt fick jag ligga under bordet och tråna. Men ibland ramlade det ner bröd, med tjockt med smör på och stekt potatis och så. Så det var helt OK.

Kolla, sen fick jag en present igen! En attans fin hund!

Matten säger att vi är lika, njaaaa kanske liiite.

Förresten, igår kväll var matten och jag på klubben och tränade med andra mattar och hundar! Det var jättekul och jag var så pigg och fartig så! Sen gjorde jag ett uppletande i en 50-meters korridor i skogen. Det var buskul och jag hittade en ishockey-puck, ett gammalt skoinlägg (bläh) och en plånbok (tom).

Pip-bollen!

För många, många veckor sen råkade jag slarva bort Tigers finaste pip-boll när jag råkade jaga en av hans katter in i skogen en bit. Jag gick förbi hos Tiger idag, han var inte hemma, men då kom jag och tänka på bollen. Så jag letade reda på den åt honom, och så la matten och jag den fint på Tigers trappa så han skulle bli glad när han kom hem. Sen gick vi på promenad, sen skulle matten ta av mig halsbandet. Då gick det inte att dra över huvudet. För jag hade Tigers pip-boll i munnen, hehehe! Matte tyckte inte att det var lika roligt som jag. Men jag pep den hela långa promenaden....

....tills jag träffade på Gyllene Kajsa!!! Då busade jag med henne i stället. Hon är bättre än en pip-boll till och med! Åh, hon är fin! Hemma lekte jag massor med Tigers boll och låtsades att den var min, men i kväll tvingade matten mig att bära tillbaka den till Tigers trädgård, sen kastade hon den över hans staket, så när han kommer hem blir han överraskad och kan äntligen leka med sin fina pip-boll! Det är jobbigt att vara hjälpsam!