Snö och en knepig uppgift.

Lyckan var total i Julita i morse! Snön hade kommit tillbaka till mig!

Innan matten drog till tråkjobbet härjade vi runt i skogen och njöt av vintervädret! Och jag snörullade femtielva gånger!

Sen när tråkjobbet äntligen var slut och vi gick en lång-lång kvällspromenad, då fanns minsann ingen snö kvar. Fast välfyllda drickesdiken hittade jag överallt, tackolov.

Sen hade jag tråkigt i flera minuter.

Då kom en överraskning fram! Matten hade kostat på mig en tia och köpt ett klurigt spel på Myrorna! Jaha...och...??, sa jag och kollade på tomburkarna som inte innehöll minsta godbit.

Fast när matten attans pedagogiskt förklarat spelreglerna för mig och godiskartongen kommit fram, blev det jordens utmaning!

Ni fattar va?

Gul i röd, grön i gul, blå i grön och pytteröd i blå! Plättlätt att fatta!

Men utmattande knepigt att omsätta i praktiken vill jag lova! Världsakul spel är det i alla fall!

Kväll.

När det är sommartid kan man gå skogspromenad fast det är kväll!

Först hittade jag en gammal gnagd stövel.

Efter det vallade matten en ruta till mig, och så gömde hon mina saker i fjolårsgräset och så rusade jag runt och letade reda på dom åt henne. Sen måste dom ligga i en plastpåse för dom var alldeles dregliga. Det finns film längst ner på när jag är sakletare.

I dunkla skogen hittade jag en göl.

Så mycket mer hände inte, men det var en fin kvällspromenad till korpens gälla ackompanjemang.

Här kan ni se hur jag hittar uppstoppade grodor och sånt.

P.S. Magen mådde alldeles utmärkt av märgbenet. Ingen skillnad alls från på den tiden när jag inte var en sån hund som äter märgben!!

Inget ordinärt spår.

I eftermiddag stod två mystiska bilar parkerade i skogen vid Knektbacken, minsann!

Om man kollar närmare ser man en snygg och stilig hund i varje bil! I den här sitter en svart/vit spaniel och väntar...äsch, ni har nog redan gissat att det är jag! Men varför sitter Rudi i bilen i en främmande skog, undrar ni förstås oroligt?

Jo, för så här var det! Rocky och Rockys matte och jag och min matte var så attans spårsugna idag så vi träffades i en sprillans ny skog och så gick mattarna spår åt varandras hundar! Och använde varandras spårpinnar. Rocky-matten är jordens modern, hon har en maskin som man kan se mitt spår i. Och man kunde se att det var exakt 1 km och 10 meter långt. Coolt!

Fast egentligen var det långt ifrån coolt idag, det var ju rackarns sommarvärme! Oj, så svettigt det var att grovjobba i skogen i den hettan! Här ser ni när jag är klar med det superduper-roliga spåret och har plockat upp sex småpinnar och slutpinnen. En pinne lämnade jag kvar i skogen, den ligger ju bra där...

Matten, som inte är så fashionabel, la ett spår till Rocky-ekipaget på gammaldags vis. När dom kollade såg dom att det bara var 750 meter, fast matten trodde att det var en kilometer. Här kan ni se när Rocky börjar spåra mattens spår. Det var spännande att se.

Och här har dom nästlat sig genom hela spåret! Rocky hittade också en massa pinnar, så dom var också glada och trötta.

Bara så ni vet: att gå en främlings spår i en främmande skog och leta främlingens pinnar i en kilometer i hettan är TRÖTTANDE och alldeles, alldeles....underbart! Sen jag kom hem har jag sovit hela kvällen. Tur att det inte var igår kväll...

...för då gick jag och Tiger en skön långpromenad i sommartiden. Vi dikesbadade och det var såååå mysigt. Men ikväll vill jag bara sova Zzzzzzzzzzzzzzz........

Dubbla överraskningar.

Väntposition är vad som gällde i morse. Att nån skulle komma och leka fattade jag förstås, men VEM..???

Efter hundra timmar körde äntligen en bil upp på min gård! Då förvandlades jag till värsta gladaste välkomstkommittén!

Kolla! Kolla vem som hoppade ur bilen! Busigaste, finaste AYA minsann! Nospussar utdelades från alla håll och kanter.

Sen blev det rejsa av!

Vi blev så rackarns överlyckliga att få träffas så där hux flux!

Vi drog förstås till skogs och kolla vad Aya hittade! En bit av en skalle! Den blev hon mäkta stolt över och ville helst ta med hem. Fast det fick hon inte. Matten hängde upp den i ett träd i stället.

Vi plaskade i dom flesta diken vi kom förbi. Aya var inte intresserad av vattendiken tidigare, men idag fattade hon hur kul det är med såna! Hon gillar lera också, och att rulla sig i löv och kvistar och så. Så innan hon åkte hem fick hon tvätta sig hemma hos mig.

När bus-Ayas bil försvann iväg blev det tråkigt en stund. DÅ kom dagens nästa överraskning: matten trollade fram ett MÄRGBEN ur frysen!!!Till MIG! ÄNTLIGEN skulle jag få bli hund och gnaga ben.

Det var ett attans slit att gnaga rent benet. Jag jobbade intensivt i en dryg timme. Mitt roligaste kneg hittills! Och godaste...

...och det bästa av allt...jag såg att det låg flera ben i påsen! Om jag bara inte blir sjuk i magen efter det här så kommer jag att bli en sån där hund som får ben då och då!

För att fira det visar jag här en liten film från hur det såg ut när Aya och jag levde loppan idag!

Helt okej tävlingsdag.

Tidigt i morse hoppade jag in i bilen och så drog vi till Kungsörshallen. För nu hade matten hittat på att vi skulle prova lydnadstrean igen! Vi är ju inte så superbra när vi tävlar den, men attans, man ska inte ge sig, sa matten pedagogiskt till mig!

Kolla, kolla, vad jag hittade på tävlingen!! Maya heter hon är och jordens sötaste, men hon föll inte för min charm för fem öre ens. Rackarns, hon fräste lika mycket som den vita örnen gjorde!

Men vet ni vad hon gick och gjorde, den sköna Maya? Jo, hon slog till på ett förstapris i trean och blev uppflyttad till eliten minsann! Snacka om att jag blev så mallig att jag kände henne litegrann när hon var såååååå duktig! Men hur gick det för Rudi då, undrar ni förstås oroligt? Jo tack, vi nådde våra dagsmål, vilka var att gå in tillsammans, göra alla moment tillsammans och gå ut tillsammans, och dessutom ha roligt! Vi har ju haft lite svårt för samarbete i lydnadstrean, så där låg ribban idag. Och det gick ju bra!

Väl hemma igen var det sommar...nästan! Så då dukade matten fram min lunch i ett blomsterhav, för att hon var så nöjd med min insats idag, fast poängen inte blev så många. Vet ni att matten sjabblade bort poängen på fjärren...jo, för hon såg inte skillnad på hundarna på skylten, om dom stod eller satt eller låg. Så då sa hon fel till mig, så då gjorde jag som hon sa, och då blev det noll poäng! Så nu ska matten köpa nya glasögon.

Det berättade jag i förtroende för Alf när han ville ha tävlingsrapport. Fast han fick inte veta att jag inte hittade till Rutan alls först, och sen när jag hittade den, så sprang jag genast tillbaka till matten för att berätta var den låg! Sånt gillar inte domare. Och så glömde jag sätta mig när man ska sätta sig mitt i gången. Då stod jag. Då blir det noll.

Fast när jag invigde sommardynorna i min soffa och låg och tänkte tillbaka så blev jag så glad för mina två tiopoängare i gruppmomenten och vår niopoängare i uppförande, och så fick jag ju några 8,5-or och en åtta och nån 6:a och 5,5 och fem och så också. Så varför grunna på nollorna egentligen?

Bästa sättet att smälta en tävling är en uppfriskande joggingtur kom jag på. Så då gjorde vi det. Joggade iväg i vårkvällen alltså. Det var nästan för hett för mig, så jag fick lov att bada i flera diken för att stå ut.

Då tappade vi massor av kalorier, så då fyllde vi på dom. Frasvåfflor med grädde minsann!! Så ska en tävlingsdag på våren firas!

Varierad dag med örn bl a.

I morse skulle vi ha sovmorgon, men lill-matten åkte tillbaka till Senegal tidigt, tidigt, så vi ville vara vakna och säga hejdå till henne och Bon Voyage och sånt!
När hon flugit iväg gick matten och jag ut i morgonskogen och lyssnade på fåglarna och fyllde hela oss med vårkänslor!

Mitt på dan skulle matten och jag ha en lunchdate i stan. Jag vill kolla parker och sånt, krävde jag bestämt. Inte nöta gator och torg! Så då gjorde vi det. Här är först Rinmansparken. Där gick många småhundar på lunchrastning. Varje fläck luktade gudomligt!

Nu byter vi park, bestämde jag. Så då gick vi till Rothoffsparken. Där luktade om möjligt ännu godare! Och så fanns det rhododendron och annat krafs.

Ibland fick man vara lite akrobat för att komma åt alla smaskiga dofter.

I Rothoffsparken fanns elefanter och sånt. Exotiskt för en skogsgrabb som jag.

Nu vill jag gå längs med ån, kom jag på! Där fanns motionsmanicker som jag provade på.

Den här var läskig, för den gungade omkring om man satte fötterna på den!

Min bloggis Vinja brukar alltid kolla bryggor. Så då ville jag också göra det! Det var spännande. Ja, sen spankulerade jag omkring och nosade i vattenbrynet tills plötsligt....

...jordens största vita arga örn låg och junade på mig i vassen! Jag och matten såg den inte ens förrän den FRÄÄÄÄSTE och VÄÄÄÄSTE rakt i ansiktet på mig!!! Jag blev bautaskraj och hoppade högt, och matten också. Därför hamnade kameran alldeles krokigt!

Jag ställde mig på lagom avstånd från väs-örnen och inget i hela vida världen skulle ha fått mig att gå nära den igen! Men rackarns spännande det var det att stå och fnysa åt den.

Jag blev precis svettig av vårvärmen och upphetsningen så när vi kom tillbaka till parken kastade jag mig i and-dammen! "Vilken söt och rolig hund", utropade några förstående människor när dom såg mig plaska och frusta.

Sen kom hussen och packade in mig i bilen för hemfärd till kavlugna Julita.

P.S. Vi tog en sväng in till veterinären så jag fick stå på vågen där. Idag hade jag gått ner nästan ett kilo, så nu är jag snart avlång igen!!