Högtryck.

Den här söndagen sken solen som bara den över Julita.



Det är meningen att man ska njuta och tycka att äntligen är det mysigt då! På morgonkvisten joggade vi och det var uthärdligt...



...men mitt på dan tyckte jag allt att det var alldeles för hett!



Fast jag bara gick en yttepyttepromenad kändes det som om jag höll på att stekas levande!



Nej, sånt väder gillar jag INTE!



Fast när jag tänkte på snörull och ishavsvindar kände jag mig nöjd och glad igen.



Plötsligt kom Zvampen fram för säsongen! Det var lagom anstränging i värmen att bestiga den. Det var lite svalare på toppen!



Men på kvällen blev det fart på mig! Jag gick långpromenad och sen kollade jag in hästgrannarna igen. Dom luktade citron!



Söndagens höjdpunkt och guldkorn var det här!



En dryg timmes gnagjobb!



Mix.

Kolla vilken grej! Den fick matten gratis när hon köpte mat till mig häromdan. Det skulle vara ett rackarns roligt spel att fånga godis i... 

...man ska skjuta runt godiset med så lång tunga man kan tills det ramlar ut ur labyrinten. Jag tycker det är superjobbigt att spela, man blir ju trött i tungan ju!

Förresten, igår hittade jag första holken jag nådde upp till, i min samling! Nu har jag koll på hur holkar egentligen ser ut och luktar och så. Den var tom.

Hos Böna var det värsta folksamlingen idag. Vad tittar alla på, undrade jag upphetsad? Vi går och kollar! Då gjorde vi det. Böna-mattens två nya hästar hade flyttat hem och halva Julita var där för att beundra dom. Och så jag då.

Dom heter Tindur och Teidur och jag blev bautatrött av all uppståndelse dom väckte.

Det var mycket kuligare hemma ikväll när matten och jag tränade en hel massa roliga saker och sen kastade vi boll. Vad jag sysslade med sen får ni se på filmen:

Jag var superbra, för det är inte lättast i världen att hitta sånt som är nergrävt i gruset.

Jamen, vad fult det blev! En massa film försvann ju på sidan ju!

Liv och död i skogen.



När jag spankulerade omkring i en ny skog idag, så hittade jag som vanligt en älgbit, och medan jag stod och beundrade den...

 ...så kände jag allt att någon glodde ohämmat på mig! Undras om det var hennes farfars skalle eller så som låg där och skräpade. Hur som helst vägrade hon att röra sig ens en millimeter, hon var attans nyfiken, så då gick vi en vid cirkel runt henne i stället! Så kan hon ju stå kvar där och sörja anfadern bäst hon vill.

Vunnit en ljusstake!



I morse sa jag plötsligt: Det var länge sen jag tävlade i lägre spår! Sånt är ju attans kul ju! Så då gjorde vi det.

I spåret for jag fram som ett lokomotiv genom tallskogen. Först kollar domarna att man gör rätt och det gjorde jag. Tolv minuter tog det för mig att ränna runt kilometern med matten i släptåg och plocka alla pinnar jag upptäckte! Fast jag missade en, det grämer mig. Men en var gömd under en stubbe så jag kunde inte nå den fast jag grävde, det var klurigt. Tur att matten var med och kunde fiska upp den! 

När vi kom tillbaka till klubben var det budföring under beskjutning för dom tuffa killarna. Då låg jag i bilen och lyssande på radion i stället. Sen skulle dom skjuta när vi låg plats och mattarna försvann så långt bort så dom såg ut som prickar. Sånt kan jag så det blev ju bra. När jag skulle in och stila runt på planen ensam var jag på ett sprudlande humör och matten också, så vi var ganska förbenat bra, kände vi. Så då kom vi på tredje plats och fick en ljusstakspokal. Men vet ni...rackarns också...det fattades 4,5 lydnadspoäng till uppflyttning till högre klass. Attans förargligt! 

På eftermiddagen har jag lurat lite på kökssoffan.

Nu tänker jag berätta lite om mina poäng: Jag fick 430,5 totalt, av dom var 239 på spåret och 191,5 på lydnaden. 196 måste man ha om man ska hyllas. Jag fick en massa nior och tior för det är ju två domare som kollar på en. Men vet ni...när jag skulle krypa så tänkte jag fel och satte mig upp i stället...sen kom jag på  vad jag skulle göra så då kröööööp jag och ålade som en snok. Superfinaste krypet nånsin så då satte jag mig upp när jag tyckte det räckte. Då sa domarna NOLL! Taskigt när jag kravlade så fint.

Jo, ni ser rätt! Belöningen!

 Det allra, allra bästa idag var att matten och jag var som värsta laget tillsammans. Vi liksom jobbade ihop hela tiden och struntade högaktningsfullt i alla andra.Det är skojigast då! Så nu har ni koll på vad spår-Rudi pysslat med idag. Bra va?

Oregerlig blogg.

Attans överraskning!!! Bloggen har blivit precis totalt annorlunda! Nu blir det spännande om matten lyckas få dit några foton och min diktamen!

Men har Rudi campat? Närå, häromkvällen var vi och tränade rally med ett alldeles nytt gäng och då såg det ut så här. Mitt i stan var det och glassbilen åkte omkring och tutade och störde mig. Och så spelade några knattar fotboll bredvid och så åkte några rullskridskor på asfalten. Det LÅTER! Fast det var rackarns kul och jag var så klart bra.




En lång stund stod jag posterad på en alptopp och spanade efter giraffer. Utan resultat. 



Vi gick i outforskade skogar idag. Kolla vad jag forskade fram! Ännu en stillsam polare. Såna ligger och dräller mest överallt i alla skogar vi spatserar i.



Plötsligt började jag samla på gamla dörrar...



...såna finns det gott om...



...alldeles för gott om...



...så det blev tok-lätt att samla såna...



...så då slutade jag med det efter bara några minuter.
Nu är vi så ini baljan spända på hur Bloggen kommer att se ut, så nu slutar vi tvärt!
PS Helt klart kom skogsfotona i fel ordning..men ni får vända på dom själva, för det vet inte matten hur man gör med alla nya finesser.

Mysterium.

Det händer mystiska saker i Julita! Ni ser giraffhänget här? Med elstängsel i giraffhuvudhöjd. Hagen är TOM! Inte en giraff så långt ögat når.

Myrsloken saknas också!

Och pingvinerna är inte på plats heller!

Vetja, (Julita-mål) om allt zoologiskt kidnappats och sitter fångna här i släpet!?

Till min lättnad såg jag att djurnapparna missat dom alldeles nya kossorna. Dom har precis släppts ut i naturen och gick och småråmade lite när dom såg mig. Det var en lättnad att höra.

Äsch, jag låter nån annan vara deckare den här gången och testar min sprillans färska rallybana i stället. Nyaste skylten: "Rulla hundra gånger" är lätt!

Det är förnämligt med egen bana på tomten.

På styva linan.

Bara en snabbis innan vi slumrar in här i Julita! Jag känner mig tvungen att berätta om min kväll! Vi skulle kolla om Katrineholms klubbstuga också klarat vintervädren, och det hade den. Där var det tusen hundar, nästan bara schäfrar, och så jag då. Vi kollar om jag kan nåt, föreslog jag upphetsat!
Så då gjorde vi det. Och gissa hundra gånger....jag kunde precis ALLT ikväll! Vad matten än föreslog så svarade jag med ett piggt : OK! och så fixade jag det.
Det fartigaste var när jag körde två hundrameters budföringar på så glatt humör och med en raket i svanstippen så folk applåderade!
Att jag sen låg som en stenstod när man sköt hej vilt på platsliggningen gjorde ju inte mattens humör sämre!
Jag är jordens poppis just nu vill jag lova!

Fler actionbilder.

Nån därute som kommer ihåg att jag hade damfrämmande igår? Siri o Smilla.

Matten tog sån attans många foton på vårt trädgårdsbus så jag sa att , vad tusan, vi lägger flera såna på bloggen idag. För idag har jag tagit igen mig och bara gått en vanlig långpromenad och tränat lite rally och sånt.

Så om ni vill kolla på fler actionfoton så kolla på bara!

I och för sig, dom KAN ligga still ibland, flickorna.

Men ofta går det i hundra knyck!

Förresten, såklart åt jag inte en hel tallrik köttbullar på en gång!!! Nänä, EN fick jag, uppdelad på flera gånger! Dom andra ska jag käka lite pö om pö, enligt enväldiga matten.

Utmattad!

Kolla Gyllen-Kajsa!

Kolla igen! Värsta gänget!

Men hur kommer det sig att Rudi är så omsvärmad idag, undrar ni förstås nyfikna som ni är!

Jo, nu ska ni få höra...jordens bästa dag började på morgonen när matten och jag joggade omkring i vårsolen. Då mötte vi Nella, busigaste goldenbruden som jag brottade mig andlös med. Sen joggade vi hem och stekte hundköttbullar! Till mig! Mängder!

Snart skulle det komma brudar...flera brudar...det hade jag allt på känn! Oj, vad jag väntade för att se vilka som ville hälsa på sin kille Rudi idag då!

Mysigaste, piggaste Siri och Smilla var det! Som jag inte träffat sen i höstas! Yippeeee!!!

Tokglad!

Förresten...tokglada!!

Jo, jag KAN flyga!

Livat va? Däremellan tog jag med flickorna på en tvåtimmars promenad...attans vad dom kan springa dom där två! Jag var nästan utmattad när jag blev ensam igen...men vaddå...räkna efter själva 1. Nella 2. Gyllen-Kajsa 3. Siri 4. Smilla ...på några ynka timmar!

Kom snart tillbaka Siriosmilla!!!!