onsdag 30 januari 2013

Mix.


Jag vill leta bomullspads som luktar Earl Grey ute i snön, kom jag på i morse. Så då gjorde jag det.  Till slut blev det som en blöt tuss. Men kul var det! Och plättlätt. Dom stinker ju te lång väg även begravda ute i snön.
 Sen skulle jag posera på en sten...
 ...samma sten som jag balanserar på här när jag är 5-6 månader så där. Bara för att det var kul, sa matten. Att jämföra mig alltså. Sen gick vi på långpromenad med extramatten. Det behövde vi.
Jag skulle ju visa en till som förätit sig på vegetarisk kost. Precis som fårskallen som käkade upp alla morötter.  Två såna här stackare hittade jag i skogen.  Fast jag visar bara en, för den andre ser värre ut.
Men nu ska ni får vila ögonen på nåt finare! Canadapolarna Arlene och Dillon har varit i farten igen!
Dom sammanfattade mitt januari så här! Och det blev ju precis rätt, för så var det ju.
Sen ....taaadaaa...! Äntligen har min blogg börjat dyka upp i översatt utgåva! Nu är det internationella genombrottet nära! Thanks Arlene and Dillon!

måndag 28 januari 2013

Paketet.

Jo, det var ju det där paketet som det turligt nog fanns en brevlåda att stoppas i när det levererades  häromdan. Det är ni ju nyfikna på har jag förstått!
 Jag rafsade åt mig det innan vi ens kommit hem...
 ...och det var rackarns segöppnat, vill jag lova!
Det första som ploppade ut var en fårtuss med rem! Den hade matten läst skulle vara bra att lära sig kampa med. Jag kan inte kampa så bra, för min mun är gjord för att bära små söta fåglar. Men nu tog jag i!
 Sen snodde jag fåruslingen och sprang!
 Den var roligast att rusa runt med, tycker jag.

 Fast inte så lyckat när tassen fastnade i en snara och matten fick lösa ut mig förstås.
 Nästa sak ur paketet packade jag upp inne. Den skulle jag också kampa med. Så då gjorde jag det.
 Det var en kanintuss på gummisnodd!
 Den gick också bra att springa med!
 Efter snöbuset såg den ut som en dränkt råtta, tyckte hussen. Råtta på snodd då.
I paketet fanns också tråksaker. Fyra nya klickers för matten slarvar bort såna i raketfart. Och jordens kortaste koppel...jag höll på att skratta på mig när jag såg det! Fast det syns inte här.
Det blir inte så roliga promenader om jag ska hållas så här kort är jag rädd.
Så var det med paketet. Nu vet ni och kan sova gott i natt.
Nästa gång ska jag berätta om och visa fler som käkat grönsaker!

söndag 27 januari 2013

Två promenader

Igår hamnade vi lite vid sidan av där man brukar gå så här års, för vi blev bortmotade av en vakthund på ett ställe och flydde in in storskogen ...
...och när vi pulsat en bra bit landade det en mysig vittring rakt i nosen på mig.
En hjorthjord minsann! Som hölls och snaskade vid en åtel.
Så då satte jag mig ner och njöt av utsikten och doften. Det var för långt att springa dit och busa med klövdjuren, bestämde jag. Dom strosar runt nästan längst bort på bilden. Vi satt länge och pustade där matten och jag.
Men idag har jag inte vilat på promenaden! Vi gick lika långt idag som igår, så där 11 km, men nu blev det jobb mest hela tiden. Här har matten vallat en uppletanderuta till mig...
...och någonstans hade hon gömt en reflex...sen var det min uppgift att leta reda på den...
...och lämna över den så matten kunde gå ut och gömma den igen och igen...kul värre!
Vi följde skoterspår mest hela tiden och då kom vi till den här åteln där det var framdukat massor av olika mat, men inget föll mig i smaken. Det var grisigt där.


Inte nog med att matten gömmer reflexer i snön, hon är expert på att tappa bort sina vantar! Ett par-tre gånger varje långpromenad händer det. Och då måste jag springa och hitta vanten och ge den till henne. Lättförtjänt blodpudding och superkul jobb!


Även om hon inte tappat vanten kan man ju springa allt vad tygen håller bara för att livet är så härligt också!
P.S. Paketet, javisstja...nja det får bli en annan dag:-)

fredag 25 januari 2013

Hmmmmm.....

Se här! En intakt brevlåda som hänger där den ska! Vad är det med det då, undrar ni förvånade?
 Jo, för i Julita har vi ett mysterium. Brevlådor som försvinner på natten!
Så här ser det ut titt som tätt nuförtiden. Tomma brevlådepinnar utan brevlådor på!  En månljus natt när det var tjugo minusgrader åkte nån lustigkurre omkring och stal brevlådor hej vilt och sabbade en del andra och en del fick hänga kvar som vanligt!
Min låda blev lite sabbad, men hussen hade skruvat fast den så ini bängen så den hängde kvar, fast mörbultad. Så nu letar jag efter gärningsmännen för man får inte göra så här, tycker jag!
Utan brevlåda - ingen post. Utan post - tråkigt liv. Häromdan fick jag paket. I min brevlåda.
Det hade ju inte varit så kul om lådan inte hängt där. Hur skulle jag då ha fått det roliga paketet! Jag bara undrar!
Vad det var i kartongen ska jag berätta sen. Nu ska jag visa att buskarna har dålig kvalitet i år, för om man gnuggar sig mot dom faller dom i småbitar!

tisdag 22 januari 2013

37 och presenter!


Skruva upp ljudet :-))) för tusan! Missa inte det här!

I kväll var det presentutdelning här hos mig. Jag fick paket med roligaste och mest högljudda kycklingen nånsin!!
Och så fick jag blötdjur att tugga på!
Matten och hussen fick också blommor och paket. Varför dådå? En tisdag i januari, undrar ni förstås nyfiket?
Så här är det: För TRETTIOSJU år sen gifte dom sig, min matte och min husse. Med varandra. Jag var inte bjuden fast dom käkade tårta. Men eftersom det var i södra Californien så hade det varit för varmt för mig även om jag fått vara med.
Jag tror att det var den dan dom la grunden till sina nya rundare former med all wedding cake och smorgasbord på en Swedish restaurant i Seal Beach. Ärligt talat skulle jag inte ha känt igen dom om dom fortfarande sett ut så här!

lördag 19 januari 2013

Snören och sånt.

I en bok hittade vi ett oprövat recept så jag skickade matten att köpa lever. Sen geggade hon ihop levern med mjöl och vatten och puttade in i ugnen. Det doftade himmelskt! Det var bara jag som tyckte det.
Efter att läckerheten svalnat skar och skar matten obeskrivligt smaskiga godisbitar!
Vi tog några i en påse med och åkte till Kungsör och tränade rally så det rungade om det! Fast det syns inte här. Jag gick en bana i mästarklass tre gånger och med nybakad lever var det ju plättlätt även om jag skuttade över en och annan skylt i farten. Men det gjorde Eddie också, så det så.
I morse fick dom hjärnsläpp här hemma och bar ut all mat till trappan och öppnade dörren till frysen i stället. Som om det inte var kallt nog ändå.
Kolla! Kolla! Jag har hittat en seeeeg metmask!
Nähä! Lurade! Det var ju min kong som kommit fram ur vinterdvalan och plötsligt var lika rolig som om vi aldrig mötts förr.
Jag hämtade kongen hundra gånger och matten...
...kastade bort den lika många gånger!
Det var ett evigt slit och släpande på den i djupsnön och kylan.
Rackarns kul!
Jag gillar frolic-snören bättre än kong-snören egentligen. Igår fick jag ett frolicsnöre som omväxling till levern.
Ut och sväng snören i snön, grabbar och tjejer! Bästa vintersport-tipset.

Sen dukade matten upp en ruta till mig. Jag har inte sett en sån sen förra sommaren. Men jag är så attans smart så jag kom ihåg vad man ska göra med en ruta. Fast inte när matten filmade för då fick hon tjata med stränga rösten lite, så stäng av ljudet först!

torsdag 17 januari 2013

Fågelmat!

På långprommisen i dag stötte jag på dom här grabbarna och tjejerna, så då gav jag dom en vänskaplig hälsning. På hundars vis.
 Hörru, din attans huligan!!! vrålade dom då otacksamt och gängade ihop sig...
 ...så då var det bäst att fly än att illa fäkta bestämde jag.
Jag tog min tillflykt till en ödegård, där fanns ingen som blev oförskämd bara för att jag pinkade lite till husbehov.
Sen gick och gick jag och nosade och strosade och tränade lite inkallningar och sånt i godan ro tills värsta största flygplanet höll på att störta på mig, trodde jag!
Men det var en ÖRN, stor som ett hus och hundra meter mellan vingspetsarna! Det här är vad han såg däruppifrån! Han tänkte nog att det var läckraste hämtlunchen som gick där nere!
 Så då snabbade jag på och grävde ner mig utom synhåll. Smart uttänkt va?
Efter det höll jag mig bland skogens skyddande granar. För örnmat tänker jag då rakt inte bli. Matten svär på att bautafågeln inte siktade på mig, men att det var en så mäktig syn så hon bara stod och njöt och fotade den inte alls.
När jag kom hem vittjade vi brevlådan och då bar jag hem reklamen och så blev den plötsligt till hundra små röda papperslappar som nu pryder vår snö så fint!