tisdag 28 februari 2012

Tisdagssol.

Häng med på en solskenspromenad i Julita! Den blir inte lång, men spännande!

Ni undrar förstås hur DÖDA ÄLGEN mår efter hela vintern. Då kan jag rapportera att någon som till och med är mer optimistisk om hans tillfrisknande än jag har matat honom med fisk! Gäddor. Dom luktar.

Kolla, kolla här! Jag skuttar allt lite trots medicinerna.

Det var kallare i skuggiga skogen än på soliga fälten.

Ett uns snö finns kvar på spridda ställen.

Fast den är hård och inte rullvänlig alls.

Stenstod gjorde jag förstås då och då.

När solen fladdrade runt i grenverket syntes jag knappt.

Ni vet såna där gamla vanliga leversnittar? Likadana fast ljusa och med lamm och ris, har ni smakat såna? Några hade fastnat under barken på den här stammen. Så då fick jag ett fasligt sjå att lirka loss dom.

Det var väl ungefär vad som hände på min tisdagspromenad.

Det sista som skedde var att jag hittade en frisk källa att släcka törsten ur.

måndag 27 februari 2012

Konfetti!

Vilken bra måndag! Jag mår som värsta valpen, jag är så pigg och busig idag.

Det är hussens födelsedag dessutom, så jag har haft fullt upp ikväll att ta hand om presentpapper.

Jag äääääääälskar att ta hand om presentpapper!

När vi städat all konfetti så gick jag till spelhålan och krävde att få spela ett spel! Jag fick välja,då valde jag det blå. Med makaroner i!

Kvällen har varit helt OK som ni ser. Fast helst hade jag sprungit omkring som en tok i skogen förstås, men det får väl bli när jag käkat upp all medicin. Suck! Det är massor av tabletter kvar i paketet!

söndag 26 februari 2012

Goda skogsnyheter.

Jodå, även idag har jag varit en sväng i soliga skogen. Jag tror att det är bästa medicinen för både kropp och själ. Jo, man måste käka tetracykliner också, förstås. Det begriper jag.I skogen blev vi så attans glada. För plötsligt såg vi att någon spikat upp såna här små skyltar titt som tätt! Vet ni vad det betyder? Jo, att man FÅR bara inte hugga ner vår fina skog bakom huset! Nånsin! Mängder av fina skogar har försvunnit häromkring, men MIN närmsta skog blir kvar i evighet. Det ni!


Framåt kvällen stack matten ut på joggingrunda utan mig igen. Hur trist som helst, men matten blir rund som ett klot nu när hon inte kan vandra omkring med mig flera mil om dan längre. För hon fortsätter att äta som en häst ändå. Jag drar automatisk ner på maten nu när jag inte får ränna runt. Så smart ordnad är jag.

Ett och annat grisöra slinker förstås ner utan problem.

I kväll knaprade jag i mig ett framför TV:n. Då måste man ha volymen på superhögt tills jag har knastrat färdigt.

lördag 25 februari 2012

Ditten och datten.

Hurra, jag fick ta en pytteskogspromenad idag igen! Så då satt jag på en sten och joddlade lite av lycka.

För övrigt skördade jag korvknoppar och frolicblommor på löpande band.



Vårvintern verkar vara högsäsong för såna.

Det blev dåligt med snörull minsann.

Men man hade kunnat bada om man fått tillåtelse.

Vi kollade runt lite efter blåsippor, för matten fick såna vårkänslor i solen. Så klart vi inte hittade några, det finns ju inte ens några attans tussilagosar än!

Men älgbajs trivs året om i Julitaskogarna.

Det är helt obeskrivligt vilken aptit jag får av skogsluften. Jag tiggde mig till lunch idag. Serverad på sängen för jag är ju faktiskt sjukskriven, hehehe....

Förresten, här kan ni se att jag kan röra på benen som värsta proffset. Förra lördagen kunde jag nästan inte gå och stå för fem öre!

fredag 24 februari 2012

Nu börjar det hända saker i mitt liv igen.

En gång var jag i stan två gånger. Det var igår. På förmiddagen tog jag en liten promenad i en park och så. En gubbe satt och starrbligade på mig.

Sen skulle jag kolla lite på änderna. Då blev det jordens flaxande ut över ån.

Så då gick jag till godisaffären och inspekterade hyllorna. En påse gröna tuggben köpte jag där. På kvällen for vi till stan för att hämta hem matten fast då fotade vi inte mig. Så det får ni tro på ändå.

Men idag sa jag ifrån på skarpen att nu ville jag faktiskt gå en promenad. Yttepytte om så måste, men något annat än en bit bortåt vägen och så kovända hemåt igen som jag gjort de senaste nio dagarna eller så. Jag lovade att gå försiktigt på isen så inget illa skulle hända mina ben.

OK då, sa matten. Så då gjorde vi det. Det var undergörande att strosa i skogen igen!

Att känna mossa under tassarna...

...och få klättra lite upp och ner.

Tigga godis på en sten.

Kolla min pumpautställning som jag har på gång i skogen.

Förundras över hur mycket vatten det skvalpar omkring i diket där jag sim-motionerade en räv nyligen.

Och få släcka törsten i friskt smältvatten hemma på tomten efter första yttepyttepromenaden på hundra år.

Jag fick aptit av skogsluften må ni tro. Så då slängde jag i mig mat och medicin i ett huj! Jag har lärt mig nu, att när jag ätit två tuggor ska jag ta alla tre tabletterna, sen är det fritt fram att äta resten. Plättlätt att förstå!

onsdag 22 februari 2012

Onsdag i konvalescenthemmet.

Jajamänsan, idag när det regnade på isiga vägarna bakade hussen och jag Ludde-kex! Fler än åttio (80) stycken bakade vi. Dom finns i min frys nu :-) Minus några stycken.


Efter kakbak får man ny tandborste att packa upp.


Min nya tandborste har ett litet rese-etui. Superbra nästa gång jag ska tälta!


När matten kom hem från tråk-jobbet blev jag så rackarns glad så jag hällde ut hela leksakslådan i min säng. Så nu måste jag städa innan sovdags.




Korv och rosa klickern åkte fram när regnet smattrade i mörkret därutanför.


Först tränade vi några enkla småsaker som inte anstränger en sjukskriven hund. Sen fångade jag flygande korv.


Jag är proffsigt bra på sånt!


Sa jag förrresten att jag har fler än åttio (80) Ludde-kex i min frys nu?

Jo, så har jag spelat ett annat av mina spel, det här var laddat med skruvmakaroner!