Julklappstips!

Min matte är ganska insnöad på böcker, kanske för att hon tydligen jobbat i fyrtio år på bibliotek :-). Det är dit hon går när hon nästan aldrig är hemma, har jag förstått.

Hur som helst vill hon genom min blogg tipsa alla goa hundmänniskor där ute om en jättebra julklapp i år.

Det är en bok som heter Tio hundar och en katt (vad nu DET ska va bra för) och de som skrivit boken är ett helt gäng kända, bra svenska författare.

Här berättar Håkan Nesser, Majgull Axelsson, Kerstin Ekman, Björn Ranelid med flera mycket personligt om sina erfarenheter av hundar (och en katt). Hur bra som helst! Ibland roligt och ibland hur sorgligt som helst. Som livet är mest, alltså!

En pärla i bokhyllan, enligt matte.

Bara så ni vet!

Suddig promenad.

Idag var det väldigt suddigt ute i skogen. Dimman la sig som en sjok över matte och mig. Samtidigt kom vi underfund om att det stod grönklädda jägare med vapen i högsta hugg bakom var och varannan buske. Huh!

Plötsligt blev det VÄLDIGT mörkt och dimmigt!

Vi kom fram till ett spökhus. Huh!

Äntligen hittade vi vårt eget hus! Efter den promenaden var det skönt att, efter vattentortyr, lägga sig tillrätta i bian och snarka ett tag.

Träffat Sigge Svamphund.

Jag skulle ju träffa Sigge idag för första gången, så jag fixade en för tidig julklapp åt honom och slog in den fint. Det finns hembakta Ludde-kex i kartongen, och det var ganska jobbigt att ge bort något så gott.....

Och se där stod ju Sigge och sålde kantareller och annat i sin mattes julbod! Han bjöd mig på en påse blodpuddings-chips. Mycket goda! Men när vi skulle pratas vid lite närmare kom vi på att det var för nära, vi ska nog helst umgås via datorn i fortsättningen också kom vi överens om....

Så jag åkte hem och tog en sväng i skogen för att kolla julgransbeståndet. Det ser bra ut i år.

Buspussar från mig till er alla!

Korvskinns-retur.

Till min oerhörda glädje och lättnad kan jag meddela att korvskinnet är återbördat till affären där det hör hemma! När matte synade det i sömmarna upptäckte hon att det var små hål här och där och dåliga sömmar. Och vilken tur, det var det enda korvskinnet i min storlek som fanns!
Det var aldrig meningen att jag skulle ha det på mig bland tjejer eller kompisar, bara på mörka regnpromenader här hemma på lervägarna, berättar matte. På det sättet skulle jag ha sluppit tortyrkammaren flera gången om dagen, och det hade ju varit bra, förstås.
Få se vad hon hittar på för tok nästa gång....

Korv-spaniel!

Nu är måttet rågat! Matte har fått för sig att det kan börja växa kantareller, eller vad det var för svamp (sånt förstår Sigge bättre) på mig , eftersom jag aldrig någonsin hinner torka mellan mina prommisar. Hon tror att mitt tjocka, manliga brösthår kommer att mögla snart om det inte får torka ifred. Så idag har hon köpt en fångdräkt till mig, som hon korvade på mig fast jag gjorde starkt motstånd. Så här har hon tänkt sig att jag ska se ut regnvädersdagar hädanefter. Aldrig!

Men hur jag än gnodde och gnodde mot sängen så satt korvskinnet kvar! Attans så heltäckande det är!

Mat-tjuven!

Kolla vilken syn som mötte mig när jag kom ut i köket! Min mat och min matskål! (Och min katt).

Jag bad matte lyfta bort Alf och sen blockerade jag vägen. Jag är en riktig mjukis, säger matte, som tycker att jag skulle kunna sjasa bort Alf själv.

Spår och en otäcking.

Jag älskar att spåra, så när matte har lediga dagar brukar vi spåra varje dag. Här är jag på väg för att söka upp dagens spårpinnar. Det hann nästan bli mörkt innan vi kom iväg.

Det här är den sk slutpinnen. När man har hittat den blir det rena julafton, alla jublar och klappar händerna och ropar att man är såååå duktig. Sen kommer GODIS i massor. Idag blev det torkad blodpudding. En hel påse!

När vi gick förbi komposten nyss i mörkret såg vi det här hemska titta fram bland kvistarna. Huh, vilken fuling! Hoppas att den stannar kvar därute och inte kommer till huset och spökar i natt.

Sol, vind och vatten.

Idag solade jag en stund utanför mitt hus. Husse och matte vägrade ställa ut mina trädgårdsmöbler så jag fick sitta i det kalla,våta gräset och lyssna på fåglarna som visst trodde att det var mars, så som de väsnades.

Jag lät vinden blåsa igenom min, för en gång skull, torra, fluffiga päls. Det var skönt!

Sen pussade jag lite på den här snyggingen som jag hittade i en skogspöl.

Rudis blogg!

Nu har jag lyckats övertala min matte om att den här bloggen bara ska handla om mig och mina äventyr, så nu har den bytt namn och utseende. Välkommen till min blogg!

Ni skulle bara veta vad Rudi viskade i Prickens öra!