Kvällssnack

Alltså det har varit så ini bängen varmt i Julita på sista tiden så det har inte gått att blogga. Men nu har det blivit fint väder med kyla och lite regn så nu är jag i farten med spännande äventyr som vanligt!

Som till exempel när jag hittade en kraschad sputnik i skogen! Det gör jag inte varje dag.

Man kan använda sputniken till stjärtfjädrar om man vill leka tupp, eller så. Till påsk.

Nästan varje kväll går jag hem till Tiger och hämtar honom och Tigermatten för kvällspromenad. Det är nästan det roligaste vi vet.

I kväll lyckades jag hitta julpingvinen som jag tvingades ge Tiger som ersättning för pipåsnan som jag råkade gnaga sönder lite, det kommer ni väl ihåg? Det var ett kärt återseende som avbröts abrupt när jag tvingades lämna ifrån mig den innan vi drog till skogs.

Vi bonnhundar är attans tacksamma att Tigerhussen satt upp en lyktstolpe i trädgården. Nu finns det absolut ingen som helst anledning att åka till stan, tycker vi samstämmigt.

Efter promenaden assisterade jag matten när hon sådde rosenbönor och satte lök. Sånt är trist.

Det sista vi gjorde innan det var dags att gå in var att matten plockade liljekonvaljer och jag hjälpte till att gödsla dom. Så det blev ju bra.

Killsnack.

Det är viktigt att få sista ordet när vi grabbar umgås.

Kioskvältarens uppföljare.

Inte behövs väl en resumé inför del 2, väl? Läs det läskigt spännande avsnitt 1 från igår i så fall! Efter att kapten Haddock lämnat Alpens Ros därhän och konfererat med Tintin så beslutades att detta var ett fall för Milou och enbart Milou!


Vem börjar man smartast förhöra om man letar efter en försvunnen trädgårdsdyna? Jo, bockarna Bruse så klart! Jag, förklädd till Milou, väntade på bron hur länge som helst på att dom skulle komma klampandes över den. Till slut tröttnade Trollet på mitt suckande och dundrade: Dom är hos Putte! Och var befinner sig  Putte ropade jag tillbaka?



Han jobbar i Askungens garage, fick jag veta efter att ha förhört Trollet ingående. I Askungens garage var det kaotiskt. Det skulle bli kunglig bal efter Törnrosas dop i morrn och alla kärror skulle ses över. När jag krävde att få prata med Putte fick jag veta att han inte kommit till jobbet idag och han var i trubbel för det minsann!



Så vad gör en tuff deckare då? Jo, han backar inte för några hinder utan tar sig fram i all sorts terräng. Höga bergskedjor bestigs som om dom vore små stenrösen.

 

Inget får stå i vägen för att komma till Blåbärsskogen.



Att vara privatdeckare, som jag, innebär många timmars väntande. Man väntar på suspekta individer eller vittnen och så. Men man ger aldig upp. Nånsin! Kanske björnen vet, kom jag plötsligt på!



Puh brukar ofta sitta fast i hål, så jag kollade i närmsta håla. HALLÅ Puh, vet du var Putte är, ekade min fråga ner i hålet! Döm om min förvåning när Putte själv svarade. Minsann satt han inte i Puhs hål med bockarna Bruse och drack honungs-saft när han skulle ha varit i Askungens garage och servat vagnar inför dopet! Vet nån av er dryckesbröder vem som snott min dyna, frågade jag barskt?

 

Putte och bockarna fick jag inget vettigt ur, så jag avkrävde dom en flaska och lyckades lokalisera Puh som satt och mediterade i kvällssolen. Vill du ha en flaska honungs-saft, erbjöd jag den mentalt frånvarande björnen?

 

Går fiskar på torra land, svarade han kryptiskt?



Alltså, inte en centimeter närmare en lösning till dyn-mysteriet var jag. Jag, kallar på min gyllene springare, kom jag på! Så då gjorde jag det. I full galopp susade vi då ner till...



...Körsbärsdalen! Här om någonstans måste väl någon kunna hjälpa en tuff deckare på spaning! Jag chansade och ställde frågan direkt till körsbärsblommorna: Var, oh var är min dyna som är mig så kär, tänkte jag ut att formulera mig? Körsbärsblommor är ju lite delikata så jag tordes inte köra min vanliga brutala förhörsteknik.



POFF! TJOFF! Så förvandlades blomknopparna till jordens bautastora körsbär! Och samtidigt hörde jag en susning i vinden som sa: Leta i Mattisgården! Sök där!



Så då äntrade jag min springare och tillsammans sprängde vi dit och var samtidigt så rackarns tacksam att körsbären inte susat att jag skulle söka i Katlagrottan!! Jag snokade runt Mattisgården flera varv tills...



...DÄR låg den försvunna trädgårdsdynan!! Äntligen, utropade jag lättad, och rusade fram! Men stelnade mitt i språnget! Där låg någon på dynan! Tackolov! Det var ju Vilda Bebin som än en gång busat sig bort från mamman och som somnat på dynan mitt i ett äventyr!



Så då ringde jag Vilda Bebins mamma från mobilen och så bar jag försiktigt hem den sovande Bebin och dynan och nu ligger vi här och väntar på att Bebin ska hämtas och jag ÄNTLIGEN ska få ta mig en välförtjänt lur i min nymålade solsoffa!

Kulturell och litterär är jag.

Kolla! Det ser ut som Sound of Music här, utbrast jag exalterad! En alpäng, fast platt. Om jag är kapten Haddock så kan du vara Mary Poppins förslog jag matten. För jag är ganska kulturellt bevandrad.



OK, sa Mary Poppins. Så då började jag joddla så det ekade mellan alprosorna.



Sen virvlade vi runt i vals, Mary och jag...



...och rumlade om på sluttningarna!



När jag sjungit mig hes svalkade jag min strupe och lekamen i en jökel.



Efter det var jag redo att bestiga alptopparna...



...och eftersom jag passande nog förvandlades till Ture Sventon så letade jag efter dom bortsprungna Barna från Frostmofjället där! Eller åtminstone spillnings-spår efter getuslingen.



Då, som en blixt från en klarblå himmel, fick jag en förnimmelse att dom kanske tagit skydd från snöstormen i Heidis morfars stuga!



Nu är det ganska oklart om detta är Heidis morfars stuga eller om det är Rödluvans mormors dito.



Vansinnigt spännande när jag smugit mig fram till  dörren för att tjuvlyssna...



Till slut dristade jag mig till att kika in genom nyckelhålet...och vad fick jag se??? Jo, Hans och Greta satt där inne och firade med mormors vin och brödsmulor.



Dom hade nyss övermannat häxan och slängt henne i brunnen!!! Så då gick jag dit och lyssnade på hur hon plaskade och kämpade och ropade på hjälp långt, långt där nere...hehehehe!



Nöjd med att ungarna klarat sig ur knipan själva vandrade jag vidare till Snövits hus. Där var kav lugnt och nästan lite Törnrosa-stuk på växtligheten.



PLÖTSLIGT kände jag att någon flåsade mig i baken!! Det var Snövit som smitit hem från gruvan för tidigt! Åh, min lille Toker, kuttrade hon förtjust när hon fick se mig....

...och jag sprang för livet! För storvuxna damer är inte att leka med när man själv är av dvärgväxt!

När jag äntligen kom hem till mig tänkte jag pusta ut i min nymålade solsoffa och få kontakt med verkligheten igen. Då blir jag varse att mittdynan saknas och jag förvandlades omedelbums till Milou och ropade på husse Tintin och så kallade vi ner kapten Haddock från alpängarna och tog honom  med oss för att hitta dyn-tjuven! Men det är en annan historia.

Tränat med Julitas damlag.

I morse stod det på fejan att om man ville skulle man komma till Julita i eftermiddag och träna rally! Det ville jag ju! Och i Julita var jag ju redan så det var ju plättlätt att åka dit. Jordens överraskning där, för det var Siri och Smilla och Aya som skulle träna med mig!

Siri var på alerten...

...och höll värsta bästa kontaken med matten.

Aya hade också kontroll på sin matte!

Smilla tränade på apportbockshållande mitt i alltihopa.

Allt medan Siri testade takluckan i sitt nya sitt nya tält.



Jag var faktiskt också där och jobbade fast det inte syns på några foton!



Fast när det äntligen blev fritt bus, efter alla lektioner..DÅ kunde man inte missa mig! Allra minst Aya som jag var som besatt av idag!

Jag tor att tjejerna uppskattade att ha en så stilig kavaljer som uppvaktning.

Jag fattar inte varför Aya tröttnade på mig efter ett tag och satte sig i sin bil. Jag måste rannsaka mig...var jag verkligen SÅ efterhängsen?

Hur som helst hade jag superkul när jag blev inbjuden att träna med damlaget idag!