Glädjeexplosion gånger två!

Igår var det så dimmigt så man knappt såg fåren i hagen, ja inte mycket annat heller.
Jag har en idé: om ni kollar på dimfoton från igår så kan jag samtidigt berätta om vad jag och matten gjorde idag! Hänger ni med? Fattar ni?

Jo, idag har vi tävlat i lydnadstrean!! Va? utropar ni förskräckt!! Ni skulle ju aldrig mer göra det för du, Rudi, är ju så såsig och sömnig när ni tävlar så matten hade ju gett upp!

Jo, så var det bestämt, lugnar jag er då. Men attans också, tänkte hon, nu när min fina hund gillar rally så mycket så kanske han gillar lydnaden också plötsligt! Så vi provade idag!

Och vet ni vad?! Jag hade superkul på planen idag! Jag skrattade nästan hela tiden och skuttade som en kanin mellan momenten! Jag hittade till den där förbenade Rutan som ligger miltals bort utan att glömma vad jag skulle göra på väg dit.

Jag tittade bara på matten och lyssnade på nästan allt hon sa, och kollade aldrig på publikhundarna alls!

Slutpoängen är väl inget att skryta med, MEN vi fullföljde för första gången en tävling i trean, utan att bryta p g a såsig hund, Jag hade vansinnigt roligt, matten log med hela kroppen och när alla moment var slut exploderade jag i höjdhoppsglädje! Värsta bästa sättet att avsluta ett tävlingsår som jag mest gäspat mig igenom!

När jag skulle bajsa av mig i morse stötte jag och Tiger ihop av en händelse. Båda blev vi superförvånade och så slog vi följe ett tag, för han var också på bajsuppdrag.

Det värsta var att jag, som alltid, blev så överväldigande lycklig när jag fick se Tigermatten så jag råkade hoppa upp på hennes stadskläder och lera ner dom. Det skäms jag över.

Moviestar.

Plötsligt fattade matten hur man kan roa sig med att göra riktiga spelfilmer i datorn. Så då gjorde vi en tillsammans. Värsta bästa debuten, eller hur? Man får ha tålamod med eftertexten...

November-nytt från Julita.

Igår sken solen i Julita. Då gick jag på balans-promenad. Kolla balans-stam!

Balans-däck!

Balans-fiasko!

Ett nytt hemligt krypin hittade jag också.

Jag strosade omkring i solen och njöt.

När jag tänkte balansera här satte matten stopp för mina planer. Inga balansakter i taggtrådstrassel, bestämde hon enväldigt!

Idag hittade jag en kråka. Han var attans stillsam. Här ligger han uppåner i en hink och väntar på sin begravning. Kråkbegravning.

Jag tog en sväng för att kolla hur tät dimman var. Ganska tät.

November, sa matten...det här är november.

OK, sa jag. I så fall gillar jag november för det är lagom varmt och lagom dimmigt för mig.

Bara roligt.

Tja alla bloggisar! Tackar för alla krya-på-sig-hälsningar! Så då gjorde jag det! Kryade på mig alltså. Den bautadyra goooooda dietmaten och lite medicin gör susen i en upprorisk mage!
Måste bara berätta att det alls inte är så att jag har magsår bara för jag fick sån medicin. Det är nåt receptfritt som människor kan köpa när dom har halsbränna som heter Pepcid och är värsta minsta tabletterna.

Vi drog en repa i skogen i eftermiddag, matten och jag. Kolla, kolla vad jag hittade! Värsta ryggraden!!

Och efter en stund hittade jag ett lårben eller nåt sånt. Nåt djur har helt klart gått sönder i min skog. Ja, förutom dom jag redan har koll på då. Det är roligare med levande djur, det är min åsikt.

Fast roligast är när matten bekvämar sig att bygga en rallybana till mig! Det gjorde hon idag och attans vilka svansviftarövningar hon tänkt ut!

Sjukpresenter.

Min mage har bara krånglat av och till på sista tiden. Jag har till och med fått lov att åka till veterinären och blivit stucken i benet. Då blev det blodbad. Så det är synd om mig
Den det är synd om ska få presenter, tycker jag. Så då fick jag det.

Först fick jag ett nytt spel! Mina två gamla spel är ju så attans lätta.

Mitt nya, blå spel har många våningar som snurrar hit och dit, hur som helst, så det gäller att akta sig så tungan inte kommer i kläm mellan våningarna! Spelet är laddat med dietmat i små bitar så min mage ska hålla sig glad och pigg.

Och ikväll kom matten hem med jordens snyggaste och bekvämaste fäll till sin krasslige grabb som egentligen är hur pigg och glad som helst, bara magen ville lugna ner sig för gott. Men nu äter jag attans dyr specialmat och magsårsmedicin och mår redan tusen gånger bättre i magregionen!

Helgens tjejbesök.

Undras just om det kommer nån ny tjej idag som vill hälsa på hos don Juan Rudi? Ja, så ungefär gick mina tankar i morse. Så jag spanade allt jag orkade genom buskarna mot vägen.

Jajamänsan! Trägen vinner! Ut ur en spännande röd bil skuttade ett brunt yrväder!

Drömmer jag....är detta sant...jag blev alldeles förvirrad...alla tjejnamn bara snurrade i skallen...visst var det här...

...AYA som kom hem till sin kille Rudi? Johodå, min söta rumskompis från freestylelägret i somras!

Hon blev totalt vild och galen när hon fick se mig, och det smittade verkligen av sig! Vi tumlade runt i höstlöven så det stod härliga till! Sen tog jag med söt-Aya på en av mina berömda promenader.

Visst är vi ett stiligt par, säg?

Även om jag kanske ser lite dominant ut på fotot. Gulle-Aya, hoppas vi ses snart igen!

KM utan ost.

I morse packade matten alla hundtränarprylarna och godiset, sen packade hon mig och så åkte vi till Katrineholm. Det är pyttekort att åka dit. Så det var snart gjort.

När jag steg ur bilen var jag vid klubben där det är så attans roligt att träna rallylydnad! Superkul, tänkte jag!

Men ack, vad jag blev lurad...det var klubbmästerskap i lydnad och bruks idag. Inte en rallyskylt så långt ögat kunde se.

Men matten, suckade jag, du hade ju lovat att jag aldrig mer skulle behöva tävla lydnad efter i somras när jag åt upp domarens ostmacka i stället för att göra hopp-apport! Du säger ju att jag blivit ett hopplöst fall som bara såsar och nosar och har glömt hur roligt det är att tävla lydnad. Vad har vi här att göra?

Hur gick det då, undrar ni förstås med andan i halsen? Jo, vi tog oss runt lydnadstrean, vi bröt inte, inte en ostmacka hittade jag. Jag såsade och nosade en del, och Rutan...nä, jag hade precis glömt hur man gör den idag! Jag var attans bra på båda gruppmomenten och att hämta vittringspinnar är ju plättlätt. 199,5 poäng skrapade jag ihop med bara en nolla till mattens stora lättnad.

Inget lysande resultat, förstås, men om man jämför med ostmacketävlingen var jag ju rackarns fokuserad idag. Alla fick pokal. Det låg ett tuggben i pokalen, men jag fick aldrig mitt för jag är lite risig i magen...suck!

Bökigt.

Precis, precis där man går in i skogen bakom mitt hus såg det ut så här stökigt idag.

Värsta vildsvinshjorden har bökat upp exakt där jag brukar börja mina spår. Dom där vildgrisarna brukar mest böka runt vid åteln och DÖDA ÄLGEN, men nu har dom varit nästan hemma hos mig och trynat runt.

Inte nog med att dom fulat till det i mossan...dom har bajsat också!

Undras just om dom sitter bakom busken där och fnissar åt mig?

Om dom kommer galopperandes hela hjorden kommer matten att göra så här! Ser ni att det är Munchs "Skriet" i pinnen, undrar matten? Ja, inte vet jag....

Långmarsch med Tiger.

När matten kom hem mitt på dan idag så bestämde jag att vi skulle gå på promenad på andra sidan stora vägen.

För där bor nämligen min allra bästa kompis...Tiger!

Vi gick och gick och snackades vid. Så där grabbar emellan.

Tiger var alldeles sprättig idag. Han sprätte som en sprättmaskin efter varje pink, typ.

Annars körde vi med nosövningar i bästa samförstånd.

Efter drygt tre timmars marsch med polarn ramlade jag ner i bian och sov ända till middagsdags!