Äntligen!!

Alltså, jag var så ini bängen trött på att aldrig få träffa min bästis Tiger. Hela den attans sommaren har ju gått, och han är ju ALDRIG hemma när jag går förbi. Jag frågade matte om möjligtvis Tiger har flyttat någon annanstans, som Nellie gjorde. Men nej, det trodde hon inte. Så i kväll gick jag dit och knackade på med bestämda slag....

...och ut kom TIGER, min bästis och knatade upp till mig och sa: Och vad vill DU då? Och jag blev jättepaff....

...då kastade sig Tiger ner och rullade runt och skrattade: Lurad! Jag lurade dig! Hehehe! Jag är ju hur glad om helst att träffa dig äntligen! Oj, så länge sen det var! Kommer du ihåg när jag lärde dig bada? Så länge sen är det!

Ska vi spela boll?

Och så gjorde vi det! Fast Tiger hade bollen mest. Men det gjorde inget för äntligen har jag fått träffa min bästis igen!

Ny godisskål.

Jaha, så har jag tävlat igen och det gick ju inte så där lysande precis, en andraplacering. Men jag fick i alla fall en till godisskål till min samling. Godisskålar kan man ju aldrig få för många av, eller hur?

Efter tävlingen tog jag med matten på en rackarns lång skogspromenad. Vi hattade och fnattade hit och dit och blev alldeles flämtiga i regnskogsluften.

Det bästa med augusti tycker vi är att promenaderna plötsligt blir helt annorlunda. För nu kan vi gå hur vi vill på stubbåkrarna. Man kan gå kilometervis rakt fram och så komma mitt in i en ny del av skogen där man aldrig satt sin tass förr. Det är omväxling det! Och inga bilar och inget koppel i sikte alls.

Det svalkade skönt i brisen på gärderna. Matte höll på att blåsa omkull.

Hemma gick jag genast till en av mina vattenskålar. Jag var supertörstig. Sen blev det tasstvätt :-(

och sen kröp jag in under mattes säng för en lång skön tupplur. Sån var min lördag.

Oppåner och bakåfram.

Kolla, kolla! Nu börjar det hända saker på restaurangen! Servitören stod just och tog ankornas beställning när jag gick förbi i morse. Så jag hoppade upp och tänkte äntligen få beställa leverstuvning. Då säger personalen att ankornas beställning var dagens sista. Köket skulle snart stänga och öppna igen sent i kväll! Inte konstigt att det alltid är stängt när jag går förbi! Det är alltså en Nattklubb!!! Och jag som aldrig är ute om nätterna! Hur ska jag nu få leverstuvningen?!
Och alla ni som tänker komma hit och äta med mig, nu får ni vända på schemat!

Ost-race.

I kväll har jag varit i Katrineholm och tränat skott och en massa kul saker i regnet. Det roligaste av allt var när matte tog upp påsen med hundra små ostbitar uppochner ur västfickan! Sen hade vi kapplöpning om vem som var snabbast på att plocka ost ur gräset! Det var en skojig lek! Som jag vann! Lätt plätt!

Det artar sig!

Kolla, kolla! I trädet sitter en servitör! Det är precis i närheten av den där restaurangen ni vet!

Visst är det en riktig servitör, med handduk över vingen och allt!

Och kolla, kolla! Ankan som nyss satt ensam och mumsade torkad kantarell på resturangen har fått en date. Attans, jag kan slå vad om att dom är på väg dit för att käka! Det börjar bli rusning, kanske bäst att beställa bord till nån kväll. Nån som vill hänga med?

Nä, dom där blängpropparna tänker jag då inte bjuda med!

Vi gick ett spår iväll och matten tyckte att jag slarvade lite med att plocka pinnarna. Tacka tusan för det, dom är nu nästan nya, luktar praktiskt taget bara trä! Så när vi kom hem gick hon omkring och sprätte pinnar omkring sig som en yr höna.

Och sen fick jag lov att städa och plocka upp dom varteftersom jag snubblade över dom. Här bränns det!

Hygglig prick som jag är så lämnar jag över alla pinnar jag hittar till matte i utbyte för köttbulle. Det är det faktiskt värt. Även om det är ett slitgöra.

Blandat nonsens.

Ja, alltså, jag måste erkänna att vi tävlade i lydnadstvåan i Kumla i går kväll och vi fick bara ihop 150 poäng, vi ville ju ha 160 minst. Så det blev bara ett andrapris, men vi kommer igen nästa helg! Då är det förhoppningsvis inte 26 grader och regnskogsfukt och åska. Jag hade svårt att hålla upp tempot i den väderkombinationen.

Nu ligger jag i extrahård träning. Den här tunga metallapporten har jag fått så jag ska bli stark i nackmuskulaturen. Uj, så tung den är att släpa omkring på. Men jag ligger i!

Så har jag räknat och kollat alla mina apporter som ligger på vädring. Dom ser ut att åldras med behag!

I morse snubblade jag på dom här attans stora svamparna som matte absolut skulle bära hem, fast hon inte hade någon påse, och svetten lackade om henne och hon var täckt av myggor och så gick hon barbent genom brännässlor och så svor hon och jämrade sig hur besvärligt det var att bära dom nedrans svamparna. Då ropade en snäll tant som vi gick förbi och frågade om vi ville ha en papperspåse att bära hem svampen i! Gissa om matten blev glad? Sen var det lätt plätt att ta sig hem för nu kunde hon slå bort myggorna och torka svetten med sin lediga hand!

Efter middagsvilan stötte jag på ett mysterium. Attans vilka konstiga fotspår på min gräsmatta!

Försvann den/det ditåt?

Eller, mer troligt, ditåt?

Jag klättrade genast högre upp för att spana efter den mystiske.

Men hur jag än ropade och hojtade så gav han sig inte till känna.

Nu är jag ju en stjärn-spårare men när det bara finns ett enda spår att gå på får till och med jag ge upp. Om jag löser gåtan ska jag berätta, jag lovar!

En märklig insikt!

När jag tog mig en liten toa-paus i stan idag såg jag något märkligt! I stan har man sina traktorer bakom stängsel, precis som man har hästar och kor på landet! Jo, det klart, dom vill väl inte ha traktorer åkandes vind för våg på stadsgatorna och beblanda sig med personbilar och cyklister!

En stackars spaniel.

Nu ska ni få höra en förskräcklig, men sann, historia ur en stackars spaniels liv! I morse låg en påse på trappan, den var på väg till soptunnan sa matte.

Aldrig i livet, sa jag, som kände på lukten vad den innehöll! Så jag norpade den.

Började riva och slita för att befria...

...mina LEKSAKER!!!!!!!!

Den ena efter den andra ramlade ur påsen. Matte sa att dom luktar illa och att jag aldrig leker med dom och att jag har trettio andra leksaker kvar i leksakslådan. Men just idag så ÄLSKAR jag just dom här sakerna!

Nu har jag spritt ut mina stackars prylar på tomten, så jag kan ta fram dom när jag vill. Dom ska i alla fall inte i någon soptunna så länge jag har något att säga till om här hemma!

När grejerna låg i säkert förvar lite här och där tog jag med matte på en promenad. Vi trodde att det skulle vara svalt och mysigt idag. Men det var attans kvavt, så tungan hängde utanför hela tiden.

Vi tog oss en liten vilopaus i en glänta. Och hämtade andan.

Kommer ni ihåg den där usla resturangen där jag inte fick någon service överhuvudtaget? Som jag skrev om i våras? Jag gick förbi där på hemvägen. Och vad får jag se?! Porslinsankan från skogen satt på bordet och mumsade på en torr kantarell!! Så nu har dom tydligen anställt personal! Bravo! Fast jag tror att jag ska beställa levergryta eller så när jag går dit nästa gång. När jag kom hem fick jag plötsligt så attans mycket spring i benen....

...så jag tokrejsade hur länge som helst! Sen kollade jag att mina gömda saker låg kvar, och de gjorde dom, tack och lov!

Fredagskväll i skogen.

Matte har anmält mig till så många tävlingar, så vi tränar och tränar och hinner knappt blogga! Jo, och så är mattes semester slut, så hon måste jobba på dagarna. Men i kväll har vi varit i storskogen och spårat tillsammans med två kompisar. Jag gick Rockys mattes spår och Rocky skulle gå min mattes spår, men han gick fel så han gick samma spår som jag fast efter mig, så det blev lite rörigt. Sen skulle Madde och henns dobermann gå min mattes spår med min matte på släptåg, då tappade dom spåret och irrade omkring länge, länge. Sen kom dom till rätta och då var det nästan mörkt! På fotot kan ni se hur glada alla såg ut när spåren låg till sig och ingen kunde ana vilken cirkus det skulle bli senare! Men kul hade vi och kycklinglever blev det!Kolla, kolla! Där uppe i hörnet är det en kille ni känner igen, eller hur? Matte vill vinna en ny kamera i fototävlingen, och då skickade hon förstås in en bild på det bästa hon har :-))

I skottlinjen igen.

Ikväll har jag varit på träning på en av mina klubbar. Det var jättekul ända tills dom började skjuta med pistol när jag sprang budföring. Jag är inte speciellt förtjust i pistolskott. Sen satt jag i bilen och lyssnade på hur matte sköt skott efter skott med andra hundar som inte brydde sig ett dugg. Jag ska försöka vänja mig jag också, det ska jag!
Fast i morse var det kul, då var matte och jag på lång joggingtur och det var lagom varmt!

Röda och gula fjantsvampar.

Idag har jag och Råttan en slappardag. Jag var en sväng till stan i morse. Det är lite pinsamt, men jag har fått svamp på nosen, mellan ögonen, på bläsen! Så vi åkte till en veterinär och köpte ett attans dyrt svampschampo till mig. Sen har det mest varit jobbigt. För efter långpromenaden nyss har matten behandlat nosen, läpparna, hakan och alla fyra tassarna på mig med det förbenade schampot som ska på två gånger och verka i minst fem minuter däremellan. DET är långa fem minuter kan jag intyga! Flera gånger i veckan ska vi göra om proceduren. Jag vill inte, men matten säger att jag kommer att bli mobbbad om jag har en stor roströd fläck mitt i fejan. Den måste bort, och då kan ju lika gärna svamparna på dom andra ställena försvinna också, fast jag aldrig haft nåt ont av dom. Suck!

Apropå svamp, så är min korta, lysande karriär som svamphund över! En av polarna, som var med och spårade igår (DET var kul det!) är svamphund, och när han vittrade kantareller så lämnade han spåret och började markera svamp i stället, så det gick ju åt fanders. Jag har ju tänkt bli världsbäst på spårning, så då kan jag ju inte låta gula fjantsvampar komma ivägen. Så nu är det slut med det!

En underbar dag!

Nu, Alf, ska du får höra vilken fantastisk dag jag haft idag!! Matte och jag gick upp tidigt i morse, så skjutsade hon mig till en annan klubb, där vi aldrig är annars, för där skulle det vara träningsdag hela långa dagen! Och vi älskar ju att träna så det passade oss! Väl där hoppade vi in i bilen igen och åkte i lång karavan till en helt ny spännande skog och där la en annan matte världens roligaste spår till bara mig! Och min matte la ett inte alls lika kul spår till hennes hund, Rocky. Sen fikade vi i en timme och sen...sen...fick jag gå spåret! Det var hur långt som helst, och hur kul som helst och helt enkelt en underbar utmaning för båda matten och mig. Jag slet som ett djur i nästan precis en halvtimme genom granar, över bäckar, genom sumpmark, över ris, över grova stockar, släpandes på matten och jag hittade sju av åtta pinnar. Matten dröp av svett och min tunga släpade på marken. Men vi gjorde det!!! Det svåraste, längsta och roligaste spåret i hela mitt liv!!!

Spåret låg alldeles nära huset där jag är född, så på tillbakavägen stannade vi och hälsade på min mamma och min uppföderska.

Vi hade inte setts sen förrförra sommaren. Det var underbart roligt! Mamma var nyfrissad och snaggad hela hon.

Fast jag var så trött orkade jag busa med mamma Donna. Här är det hon som jagar mig och låtsas att jag är hennes busiga valp igen!

Tillbaka på klubben igen körde vi uppletande som vi gjorde hemma igår. Jag var ganska slut efter spåret och mamma-leken så jag tog bara två korta letanden där. Sen drack jag hundra liter vatten och sen såg jag ut så här och då tyckte matten att det var dags att skjutsa hem mig. Nu har jag sovit under sängen några timmar och är pigg på nya äventyr igen!

Den som söker han finner!

På morgonpromenaden hittad jag nåt mystiskt i skogen! Kom och kolla, matte! VAD är det här?

En porslinsanka, sa matte. Va, sa jag, vad gör den här ute i skogen? Så kom jag på att vi var utanför konstnärens hus, han gör sånt här bus ibland, sätter ut roliga saker i skogen som man bara snubblar på så där. Han är rolig!

När det blev kväll packade jag och matten en väska med många spännande och goda saker. Jag valde de flesta grejerna. Sen drog vi till skogs igen och jag fick ligga och vakta väskan men alla köttbullarna, så ingen älg skulle komma förbi och sno den medan matten vallade en 60-meterskorridor åt mig, och så gömde hon alla grejerna i den. Ett glasögonfodral till exempel!

Sen var det bara för mig att ge mig ut på uppletandeuppdrag! Plånbok!


Här kommer handsken!


Här hämtar jag grejen som låg allra, allra längst bort. Ett glasögonfodral till, minsann!

Oj, vad köttbullar det gick åt, och attans så roligt det var!!