Idag kom matten hem med sprillans nya joggingskor. Dom gick hon omkring med i köket och cirklade runt i. Oj, vad det spritter i joggingbenen, utbrast hon plötsligt! Så tog hon på sina gamla, smutsiga, fula skor och så pilade vi iväg tillsammans ut i vårkvällen! Vi gled fram som två antiloper i lervällingen. Lika bra hon lät dom nya skorna stå kvar i garderoben.
När vi kom hem stretchade vi. Då brukar jag luta mig lite mot matten för att se om hon ska ramla omkull. Det gör hon aldrig.
Matten var så attans nöjd med mitt spring-sällskap ikväll så hon plockade raskt fram några uppletande-grejor, vallade en ruta och så fick jag springa ut och leta! Och tänk, jag var så rackarns uppe i varv efter joggingen så jag sökte med sån raketfart så jag fick tokfnatt i rutan och for runt som en ballong som luften pruttar ut ur! Fast utan ljudeffekt. Det tog en evighet tills jag lugnat ner mig tillräckligt så jag kom ihåg vad jag hade för mission där i rutan, men då gick det fort att hitta grejerna! Jag har haft en alldeles underbart fartfylld kväll! Nu ska jag sova gott.
Det kanske är nån där, föreslog matten. Titta efter! 
Så då gjorde jag det. Men det var tomt. Det fanns massor av såna hål i den stammen. Spillkråka, sa matten, som vet sånt. Rackarns stark kråka, mumlade jag in i hålet. 
Det var snyggt i skogen i duggregnet. Jag klär så bra i grönt, tycker jag. 
Min rumpa och en stubbe. Ja, varför inte? Det kan man väl ha i sin blogg. 
Efter promenaden skulle jag åka till stan. Först köpte vi en attans snygg spårsele till mig, sen skulle vi till värsta tråkstället. Trafik och parkeringsplatser och affärer så långt man kan se. När hussen försvann in i affärerna kom matten och jag på att vi kunde träna lydnad mitt i smeten. Här tränar jag framförgående. Det måste man kunna i bruks. 
Och här är det "stanna kvar" som gäller. 
När vi tränat färdigt stod vi och väntade i evigheter på en parkeringsplats. Trist, men nyttigt för mig sa matten. 
När jag äntligen kom hem till Julita igen tyckte matten att vi skulle träna lite mer så vi drog till en granne som har en nästan torr gräsplätt. Ibland satt jag fint och då blev det våffla. 
Och ibland låg jag fint och fick våffla då med. Vi tränade både det ena och det andra, och det gick bra och våfflorna tog slut. 
När vi gick hem genom skogen blev jag nästan polishund! Kolla vad jag hittade djupt inne i Julitaskogarna! Matten tyckte att det var ett makabert fynd men jag var superstolt! Aldrig förr har jag hittat ett dockhuvud. Vi tror att det är räven som snott dockan från någons gård och lekt med den tills huvudet ramlade av. 
Sen har vi inga foton från resten av dagen, men så här blev den: Efter att matten ätit lunch, cyklade hon iväg med spårpinnarna. Då blev det pirrigt i mig, det är svårt att vänta hemma när man vet att det läggs spännande spår. Hussen sa att matte kommer snart, men det var inte sant för det dröjde länge! 
