Jodå, nu har dom bäddat åt mig i nya sängen. Fint hakstöd blev det åt ena hållet...
skön huvudkudde...absolut....mmmmmmm....zzzzzzzzzzzz....
Nä, skojade bara! Jag är fortfarande vaken! Kolla, kolla vad matten investerat i idag! En GPS-kompass minsann! Vi har just testat den på kvällsrundan och tack vare den hittade vi hem utan att irra bort oss. Bra va?! Attans bra mackapär!
När jag jobbade som kaninskötare i morse fick jag se nåt rackarns spännande bortåt vägen...Tiger och Tigermatten kom där!!! Ser ni dom? Prickarna långt bort? Så vi drog förstås iväg tillsammans.
Det regnade på oss. Uppfriskande värre! Vi hittade ett dike. Mattens misslyckade foto blev så roligt så jag sa att jag vill visa det för världen. Så då gör jag det!
Om man hoppade med fart ner i diket så plumsade man med fejset först i djupsnön...
...sen fick man kravla sig upp bäst man kunde. Attans skoj!
Tiger och jag lekte tafatt och kull och burken och följa John och herre på täppan och röda och vita rosen och jag vet inte allt!
Visa hur man fäller ett träd, Tiger, uppmanade jag! För det kan inte jag, min mun är alldeles mjuk och kan knappt ens fälla en kvist. Så här gör man, sa Tiger och fällde snabbt som ögat en ungbjörk åt mig.
Behöver du flera, undrade han? Här finns grövre virke!
Inte nog med att han fäller träd, han delar dom snabbare än blixten till lagom stora pinnar! Just den här blev så attans bra så vi ville båda ha den. Varje gång vann jag! Inte för att jag är starkast, utan för att Tiger är snällast...
Tur jag kom hem när jag gjorde efter bara tre timmar idag, för därhemma satt hussen på golvet och jobbade på min luktbräda! Nu hann jag hjälpa till en hel del med den. Bara ett hål kvar att karva ut, sen ska jag börja använda den på riktigt! Det ska bli spännande och roligt!
Idag ska jag ta med dig till vägar och skogar som du aldrig varit i tidigare, Rudi, sa matten i morse. Om bara någon bil har kört spår så ska vi gå där jag brukade rida min häst för många år sen, sa hon. Kul, spännande, sa jag!! Så då gick vi iväg. Och det började bra, för när vi äntligen gått ända till dom nya skogsvägarna var det till och med nyplogat på dom. Vi gick och gick och gick, sen skulle man välja rikting i flera vägskäl...och matten valde och valde och sen frågade jag om det möjligtvis var en labyrint vi gick i. Nä, sa matten, man ska svänga här och sen där och sen där igen så kommer vi runt och hem igen. Jaha, sa jag , så då gjorde vi det. Och vi gick och gick och gick...Inte en stuga, inte ett människospår, inte ett bilspår, bara tusen älgspår. Ska vi gå hem nu, frågade jag uttråkad efter två timmar? Ja, nu är vi nog på väg hemåt, sa matten och lät lite orolig. Och vi gick och gick och gick...Så såg vi en soptunna! Jippee, skrek vi, här är bebott! Men hur vi gick och gick och gick så hittade vi ingen stuga. Vi gick förbi en radiomast som ingen av oss sett i våra liv förut. Bra, sa matten, om dom skickar helikopter med värmekamera för att hitta oss , ska dom leta vid en mast kan jag säga när jag ringer 112 snart. Ring husse, föreslog jag! Men han kan inte hitta oss om vi inte kan säga var vi är, sa matten. Så vi gick och gick och gick...DÅ kom en bil bakom oss!!!! Matten och jag viftade med armarna och en gammal man vevade ner rutan och trodde oss inte när vi förklarade att vi inte hade en blekaste aning om var vi befann oss. Efter en del dividerande fick vi hoppa in i bilen och farbrorn körde oss till ett ställe där vi kände igen oss! Vi var attans långt hemifrån tyckte han och ville köra oss närmre hem. Men nädå, sa matten härifrån genar vi hem genom storskogen och är hemma på en timme! Tusen tack för att du var vår räddande ängel och hej då! Nu ska vi älga hem på stigarna här så är vi hemma på ett tjillevipp! Jo, jag tackar jag, två timmars pulsande blev det...klart att ingen kört genom den skogen sen snön kom i november. Och vi gick och gick och gick...Vi kom hem klockan tre...vi hade gått ut klockan tio. Det blev en lång promenad, mumlade jag medan jag slök maten i ett nafs. Ja, den gör vi inte om, muttrade matten mitt i makaronerna. Aldrig mer!
Solen sken och matten hade ledig eftermiddag, så det blev en härlig långpromenad idag. Vi pulsade ibland, åkte skridskor ibland och ibland tränade vi med blodpudding. Det var omväxlande och bra.
På hemvägen stannade vi till så jag fick jobba på mitt nya ställe. Först tittade jag till båten. Jo, den stod kvar. Ingen båttjuv hade varit där i natt heller. Under båten finns grus sen i somras. Det är kul att stå på det.
Sen skulle kaninerna matas och vattnas. Jag mockade inte hos dom idag. Jag fullkomligt ääääälskar att jobba som kaninskötare. Jag har läggning för det. Om jag fick så skulle jag motionera dom rejält när jag ändå är hos dom, men det får jag inte.
Sist ska katterna i huset utfodras och kattoan rensas. Jag brukar skicka in matten att fixa det. Matten säger att katterna inte behöver motioneras heller, så det är lugnast att jag väntar utanför. Då brukar jag passa på att dekorera snövallarna på tomten i gult. Som en fin överraskning till när katt- och kaninägarna kommer hem igen!
Nu är jag här igen ...för jag höll på att glömma en sak! Det är ju för attans den 11 januari idag! Dagen A, som i Annons! Dagen när matten och hussen vaknade till lokalblaskans annonser och lät den här lillkillens blick invadera deras liv! Sen den dagen blev inget sig likt, för någon av oss tre! Rackarns vad glada dom är att dom läste tidningen ordentligt den dagen! Och jag med! Hipp hurra för oss som firar tre år idag!
Idag kollade jag in på tråkjobbet en stund. Det var lika tråkigt som vanligt. Fast matten försökte fresta mig med Mamma Mu. Bläh, sa jag och spottade ut henne.
På skrivbordet satt en mus.
Det fanns böcker överallt.
Nu åker vi hem, sa jag. Ditt jobb är tråkigare än nånsin, matten! Jag fattar inte att du hellre är här hela dagarna än hemma hos din hund!
Idag var det svall-is på vägarna. Spännande! Jag hämtade Tiger och vi drog hem till Gina och Casey. Tjejerna var som vanligt pigga på killbesök!
Vi körde lite isrejs med dom ett tag. Det är uppfriskande att bli jagad av flickor!
Sen var det bara Tiger och jag igen. Ibland brottades vi, men mest sprang vi. Mattarna visade vägen och vi hamnade på långstyrning. Det tog nästan precis fyra timmar innan vi var hemma igen. Mattarna hade broddar och vi klorna ute, så ingen ramlade omkull.
En gång när det skulle pustas efter en lång backe frågade Tiger mig: Brukar du flisa buskar?
Nä, svarade jag sanningsenligt. Hur gör man då? Visa!
Man tar ett attans bra tag någonstans på busken och så början man dra för kung och fosterland, instruerade Tiger mig.
Så här, undrade jag? Nja, lite längre ner och långt in i käften, rättade min mentor mig.
Nu fattar jag, mumlade jag grötigt med munnen full av kvistar.
Så gick det till när Tiger lärde mig konsten att kvista av och flisa en buske.
En rackarna kul hobby. Nu ska jag slipa vidare på tekniken på brudspireorna hemma i trädgården. Det är utvecklande att skaffa sig nya färdigheter, den här kan jag rekommendera.
Tittar bara in för att rapportera att det doftar mums-mums i hela huset! Ugnen är full av blodpuddingstärningar! Bara så ni vet...
Det såg ut om vanligt i skogen idag. Fast sen skulle vi gå en väg där ingen plogat på hela vintern. Där var snödjupet hakdjupt! Attans svårt att forcera fram den kilometer som det gällde.
När vi kom förbi en övergiven gård kom jag på alldeles själv att gå nära, nära husen för där var det mindre snödjup. Smart va?
Äntligen plogad väg igen! Då hade jag så många snöbollar fastklistrade i mitt underrede så man kunde snacka om klockspel! Rackarns svårt att gå var det, benen stack rakt ut, och det hängde och slängde bollar både här och där. (Klicka 2 ggr så ser ni!)
När vi kom hem till mig fick jag jordens överraskning!! Tiger var på min gård!!!! Jag fick totalt glädjefnatt! Och han också!
Jag som trodde att jag var lite trött efter min hakpulsning och snöbollsbenproblem. Det visade sig att det var jag inte alls det! Jag blev okontrollerbart sprallig!
Som en extra överraskning till mig hade Tiger tagit med sig barnen som han passar hemma hos sig! Jag träffar nästan aldrig barn, så det var rackarns spännande!
Vi har snöbollskrig, skrek jag av förtjusning när jag hälsat klart på grabben!
Så då hade vi det!
Det var det roligaste jag gjort på hela vintern! Tänk er själva Tiger och barn och snöbollar! Hemma hos mig! Värsta bästa överraskningen!
Så där höll vi på och tumlade runt i all evighet!
Det var så ini bängen spännade att se var snöbollarna skulle landa!
Vi jagade dom så vi trasslade in oss i varandra titt som tätt!
Jag flämtade som en blåsbälg, för jag fick lov att släpa runt på en helt ny omgång bensnöbollar. Det är jobbigt att löpa amok när benen väger bly. Mattarna avbröt leken innan jag rusade mig medvetslös, det var omtänksamt av dom. Tiger, barnen och Tigermatten sparkade hem till sig och jag placerades i duschen. Det var skönt när bollarna smälte. Sen fick jag mat och pizzakanter, och nu ska jag sova!
Men på eftermiddagen lugnade vädret ner sig och man kunde göra vanliga saker ute.
Vi tränar fjärren, kom jag på! Så här går det till: först säger matten "Sitt", och då gör jag det...
...sen säger hon "Ligg", då ska man lägga sig pladask, men här seeeegar jag mig ner, det retar gallfeber på matten när jag gör så :)
Sen kommer nästa kommando, som är "Ställ"...ganska lätt att förstå och göra, eller hur? Vitsen är att man ska vara som en fällkniv när man gör fjärren, benen får inte flytta på sig utan man ska vika sig och vika ut sig på fläcken. Det är lite knepigt.
Efter plugget kollade jag lite på hussen som skottade och skottade och skottade...
...njöt av utsikten och det vackra vädret.
...tog en sväng i skogen med matten. Där var det lugnt och fridfullt.
Jojo, jag fick ihop ett bloggeri idag också, fast egentligen inget alls hänt här i Julita.
