Matte och jag hittade ett fint snöskoterspår som gick kors och tvärs över soliga åkrar, så där spankulerade vi omkring i morse och njöt av fågelkvitter och vårkänslor.
Här var det lite läskigt att gå förbi. Tänk om hela timmerstapeln skulle börja rulla eller välta!
Här tar jag en liten paus och ska berätta det roligaste som hände idag. Matte kom ut ur huset med en köttbulle i ena handen, en hel grillkorv i andra handen och en boll i fickan. NU blir det kul, tänkte jag och hoppade högt av glädje. Matte kastade bollen och sa Apport några gånger och jag apporterade förstås och fick smaka lite köttbulle varje gång. SEN...helt otroligt...kastade hon hela långa korven och sa Apport, fast det hörde inte jag för då höll jag redan på att tugga korv!
Hon blev tydligen lite besviken och sa att hon läst att Sigge tränar korvapportering och att han har någon kompis som redan kan den konsten. Nu hade hon tänkt att jag skulle tränas i den sporten också. Men vaddå? Menade hon verkligen att jag skulle springa och hämta en hel korv och komma tillbaka till henne med den i utbyte för en bit köttbulle?! Hur naiv kan man vara? Men jag ställer gärna upp på fler träningstillfällen. En hel korv har jag ALDRIG i hela mitt liv fått förr. Och utan att behöva utföra något trick alls! Det här ska vi träna ofta!
Eftermiddagen tillbringade Alf och jag i min soffa. Jag höll utkik och han slumrade i solen.
I kväll råkade jag somna i köket. Det brukar jag inte göra. Lite pinsamt.
