Komplett samling och mossgrönt.

Här händer inte så mycket. Bara gamla vanliga skogspromenader och sånt. Häng med på dagens och kolla nyanserna!

Attans, vad grönt det är överallt på hösten. Grönare än på sommaren, tror jag! Vi gillar höstgrönt, matten och jag.

Supermjuka mossan är så grön så man blir bländad! När man ligger i den sjunker man nästan till Kina!

Visst klär jag i mossgrönt?

Sen samlade jag på två nya dass. Men nu ska jag sluta med den hobbyn, för dass är för otympliga att samla på.

Så dom här blir mina två sista, sen kan man säga att samlingen är komplett. Alla dass som är kvar som jag inte samlat på kanske någon annan påhittig hund vill samla på! Så blir den nöjd också. Nu ska jag snart tänka ut en ny samlarhobby...några mindre prylar...hmmmm....några idéer någon?

Uppletande av prylar och raggsockor.

När matten kom hemfarandes mitt på blanka dan idag sa hon att vi skulle vara i skogen tills det blev mörka kvällen. Superbra, sa jag och så drog vi iväg. Det går en varg i skogarna ganska nära oss, den bet en hund igår, så det är läskigt. Men vi var modiga och gick iväg ändå. Vilken tur att matten råkade ha orangea älgen och glasögonfodralet i fickan så vi kunde göra några uppletanden i svampskogen.

Det regnade hela tiden, men sista timmarna öste det ner. Vi plockade kantareller tills vi var sjöblöta båda två. Då gick vi hem för matten frös om plaskvåta fötterna.

Då påminde jag henne om att gammelmatten stickade en hel hög med varma sockor till matten i våras. Vi fick leta ett tag innan vi hittade sockorna för det var så varmt när hon fick dom. Jag fick välja, då valde jag dom blårandiga och dom är precis lagom varma säger matten nu. Snygga dessutom. Vad skulle hon göra utan mig?

Läskigt i skogen.

Första skogspromenaden efter älgjaktsveckan blev attans annorlunda. Här strosade vi runt och plockade svamp i godan ro när jag plötsligt ropade till: Kolla matten, kolla....

...här ligger käk till mig mitt i skogen! Innan matten hann hindra mig tog jag mig en lång slick på hjärtat. Det var blodspår överallt runt käket. Värsta spännande för en grabb som jag.

Inte nog med det! Nästan hemma igen låg en hög inälvor till och skräpade och bredvid, på en bädd av is, låg en hel drös med fisk! På bortersta stenen ligger dom om ni kollar noga. Nån som såg fel och sköt fisk i stället för älg, kan man tänka.

Och alldeles i närheten ligger DÖDA ÄLGEN kvar och ser läskigare ut än nånsin, stackarn!

Medaljen.

Så här ser medaljen ut, om ni undrar.

Jag klär i den, eller hur?

Debuterat med den äran!

Idag har jag och matten varit på tävling precis hela låååånga dagen! Jag skulle begå debut i rallylydnad hade vi bestämt. Vi var ungefär 120 starter så det tog lång tid. Men jag hade filt och matten stol så det var inte så synd om oss.

Roligaste överraskningen var att hitta Siri och Smilla där. Så jag var med dom mest hela dagen. Alla tävlade vi och alla var vi bra!Det var attans roligt att ha med tjejerna på tävling. Det blev inte så jobbiga väntetider när man kunde vänslas med dom under tiden!

Jag kan förresten lägga en ny favvotjej till min samling. Hon heter Becky och jag var med henne en hel del ockå idag.

Men hur gick det då, undrar ni förstås otåligt? Jo, attans bra! På eftermiddagen skrapade vi ihop 75 poäng och man behöver bara ha 70 för att bli godkänd, så då blev det medalj, gottepinne och glada tillrop! På förmiddagen var jag hur bra som helst, tävlade som jag aldrig gjort annat och fick ihop 88 poäng, MEN tror ni inte att matten klantade sig kapitalt och gick förbi en skylt utan att berätta för mig vad vi skulle göra där?! Johodå, det gjorde hon! Så då blev det inte godkänt , fast jag var rackarns bra! Men domaren skrev många fina ord om mig på protokollet ändå, hon tyckte nog att min matte var bra otränad för det här...

Det fanns ett marknadsstånd där man sålde gottisar, så jag bad om ett gott ben som belöning för värsta bästa debuttävlingsinsatsen. Så då fick jag det.

Ni som kan se mattens fejansida kan se båda våra tävlingar på film där. Kanske kan vi komma på hur man kan visa dom här också.

Lattjo med Lessie.

Efter att jag och matten gått omkring i jägarlösa skogar i nästan tre timmar idag kom vi förbi hemma hos Lessie! Hon är inte hemma, konstaterade vi, och jag deppade ihop.
WROOOFF, sa det plötsligt och så kom hon trots allt galopperandes från stallet som värsta roligaste överraskningen! Hon hade opererat rumpan sen sist, men annars var hon sig lik!

Det är något märkvärdigt speciellt att härja med Lessie, det är det!

Som att brottas med en en shetlandsponny. Hon sparkas som en sån också! Mattarna springer lång väg när vi kommer rumlandes, för det gör superont när vi landar i en snabb hög mitt i knäna på dom!

Jag gillar när Lessie lägger sig ner så jag får riktigt krama henne. Idag var hon attans kramvillig kan jag berätta!

Man får undersöka henne överallt utan att hon blir blyg och så. Jag tycker att min brud Lessie är fascinerande, underhållande, lekfull och buskul!

Vi fastnade lite på film också. Bara kolla, ha inget ljud på, så slipper ni höra mattarna pladdra på.

Märgbensrapport.

Tja! Tittar in för att tacka för det attans stora stöd jag fått i dispyten med matten om märgbens vara eller inte vara! Klart att jag ska ha märgben titt som tätt från och med nu! Beslutet är taget!

Magen mår hur bra som helst, inte en benflisa har man behövt operera bort akut mitt i natten, som matten befarade, och jag har inte ens fisit mer än vanligt! Fast det hade ju varit lite underhållande förstås.

Stora grabben.

Nu ska ni få höra om min söndag!

Först gick vi ett långt, roligt spår i ett nytt skogsparti. Det blev 1,3 km, 15 minuter, sju småpinnar och slutpinnen och en renslickad ostpåse som resultat. Attans bra resultat, tycker jag! Väl hemma slocknade jag under sängen. Det är påfrestande att spåra så bra.

När jag vaknade fick jag en present. Vaddå present, klagade jag? En isklump så här när det nästan är frost på gräset? Var är den roliga presenten?

Sen kollade jag närmare på isklumpen. Den var ju en delikat klump!

Märgben, förklarade matten pedagogiskt. Såna äter alla hundar, men din fega matte har inte vågat ge dig sånt förr, för hon tror att du ska få benflisor i magen. Men nu när du är fyra år, så är det väl hög tid att du får bli en riktig hund, en sån som gnager på ben, sa matten och såg ängsligt på när jag attackerade delikatessen.

Det var gottast i mitten, det var det. Jag gnagde i över en timme, sa la matten undan benet i kylskåpet. Om jag inte blivit sjuk av benflisor i magen innan dess ska jag få tillbaka det i morrn!
Annars har jag hört att man kan fisa hela natten efter att ha käkat ben. Det tror jag att jag kommer att göra, hehehe!

Playboytankar och slalom.

Men KOLLA, utbrast jag bestört idag! Här ligger ju ett kuvert adresserat till mig! Hur länge har det legat här och skräpat? Tänk om det är nåt som ruttnar inuti?

Så jag tog resolut min post och drog ut på gräset med det väldoftande paketet. Det stod att det var skickat av lill-matte i Växjö, minsann. Fast jag nyss haft födelsedag och så.

Men matte! Kolla! Vad ÄR det för godsaker? Attans mystiska små öron! Luktar inte gris ett dugg. Men smakar gudomligt. Superknapriga. Krispiga till tusen.

Två påsar var det i paketet! Dom doftade som värsta godisfabriken, men konstigt ändå.

Så fick jag veta att i ena påsen ligger små torkade kaninöron och i den andra små torkade kaninlevrar! Vilka grejer dom har i Växjö, alltså! Min vegetariska matte som haft många kelkaniner tycker inte det är så där attans upphetsande, men DET tycker jag! Superstort tack till lill-matte! Fast jag tänker mest på Playboy och brudar när jag hör talas om bunny ears:-)

Sen tänkte vi att vi skulle visa världen hur superbra jag är på slalom åt alla håll utom baklänges. När vi framkallat filmerna såg vi att matten inte precis är graciös i sina rörelser. Hon behöver jobba på det. Men jag är ju snygg och perfekt precis som jag är!

Regnskog.

Det har regnat lite idag i Julita.

Då drog vi till skogs. För vi älskar regniga skogar.

När det slutade regna blev det ett attans fint ljus bland tallar och mossa.

Så då fotade matten mig i det ljuset.

Tips från Rudi.

Mörka innekvällar kan man be sin matte gå in i ett rum och gömma en bomullspad som legat en stund bredvid en tepåse. Så får man låtsas att det är värsta superknarket som man måste hitta och när man lyckas får man korv och glada tillrop!

Dunkelt.

Skynda, skynda, uppmanade jag matten i kväll! Ska vi hinna gå någon promenad innan det blir svart ute så får du öka farten! Var inte en sån gammal tant!

Kolla, kolla! Nu mörknar det! Vad var det jag sa?

Månen poppade upp, då kom kamerablixten på och lyste upp lite också. Jodå, vi går mitt på vägen, det är flera meter till dikena på var sida om oss, lugnade jag matten när vi trevade oss hemåt.

Där borta ligger hemma! Det var bra det, för det var attans vad dom skjuter i mörka skogen i kväll! Nu går vi in, uppmande jag matten! Så då gjorde vi det.

Böna och börnat.

Böna och jag råkade gå på samma promenad samtidigt idag. Så då gjorde vi förstås sällskap. Hon är så attans liten och naggande god, Böna. Och glad ...och snäll.

Hon är äldre än mina fyra år, men har inte blivit större än så här. Visst är det märkligt?

På (nästan) allmän begäran kommer här foton på mina rallymojsar. Gummihammare, klämma modell rejäl och spetsig pinne.....

...åsså inplastade skyltar förstås. Så ser receptet ut. Efter Bönapromenaden körde jag ett par banor, hur kul som helst. Sen drog vi ut på åkrarna och börnade inkallningar och apporteringar så det nästan tog eld i stubben! Middag och grisknorr på det och nu kör jag passivitetsträning under sängen.