Vår och hjärtan och pizzor och sånt.

I Julita, minsann, har vi haft jordens finaste vårdag idag!
Vi drar till Kungsörs klubbstuga och kollar om den ligger kvar efter vinterns alla väder, föreslog jag glatt och initiativrikt! Så då gjorde vi det.

Där var vi alldeles ensamma och kunde träna vad som helst. Så då tränade jag fritt följ ganska mycket. För ibland är jag lite dålig på det. Men inte idag!

Så klart gjorde jag annat också...som att krypa och kallas in och apportera och hoppa och sånt.

... och ligga alldeles still och vänta..

...och titt som tätt var det belöningsdags! Hundra nykokta kycklinghjärtan mumsade jag i mig mellan momenten!

Efter träningen var dom som inte snaskat hjärtan hungriga. Då krävde dom pizzor, som vi tog med hem bredvid min bur i bilen. Det var jobbigt att ligga och lukta på dom hela vägen hem. Sen fick jag pizzakanter, det är supergott!

På promenaden i vårsolens glans kom vi till en olycksplats! En traktor hade fastnat i ett vattenfyllt dike! Hjälp, tänkte jag förskräckt, tänk om någon ligger fastklämd och drunknar här! Så då gjorde jag ett hjältedåd och kollade efter. Men det var tomt i hela diket.

Annars...händelselöst...promenadstrosande...

... fast visst är det mysigt med ljumma vårkvällar som är ljusa som mitt på blanka dan? Nu ska jag gå och knapra i mig ett grisöra!

Fullt upp!

Alltså, ni kommer ihåg Åsnan, va? Tjuvgodset? Ett, tu , tre när jag låg och snaskade lite på den så sprack den! Litegrann...
...så då skämdes matten över mitt tilltag, så hon fixade en julpingvinpipis på rea, som jag måste överlämna till Tiger tillsammans med en ursäkt och gammel-åsnan i en påse. Jag gick fot i två km till Tigers hus för jag ville inte släppa ögonkontakten med pipis-påsen som matten bar och jag inte fick röra! Det var jobbigt! Men Tiger blev nöjd!

Jag fick allt strosa vidare utan någon pipis och då kunde jag äntligen slappna av och ta ett välförtjänt bad i ett dike...

...då släppte alla spänningar, när jag inte behövde vakta påsen mer...

...och medan jag torkade mig i fjolårsgräset lekte livet igen! Fast när jag kom hem tippade jag ur hela leksakslådan och letade febrilt och fruktlöst efter åsneskrället! Nähävisstja, den hade jag ju fått lov att lämna tillbaka till Tiger. Det hade jag förträngt.

Matten har svårt för att ha en ledsen hund, så hon piggade upp mig med ett roligt spår i närmsta hästhagen, minus hästar! Jag spårar nästan bara i urskogen, så det var lite speciellt att ränna runt i öppet landskap.

Spåret var inte så långt, kanske 250 meter, men sju plus en pinne hittade jag lik förbaskat! Det var värt sammanlagt sex köttbullar, så det var ju bra betalt.

Under tiden hade hussen borrat hål i glasspaketen! Och lagt dit andra köttbullar där! Hade han fått värmeslag månntro?

Nänemensan, nu skulle vi träna Åttans frestelse på riktigt, bestämde vi. Då måste man gå i en åtta runt dom sönderborrade glasspaketen, som luktar himmelskt, utan att låtsas om dom. Det är faktiskt lätt, tycker jag.

Så här attans snyggt har jag det på min gräsmatta! Man kan spegla sig och släcka törsten och bada och sånt. Men man kan inte träna nåt mer än på en liten torr plätt uppe vid huset. Det är trist!
PS. Matten gick tillbaka till den där doktorn som torterade henne gräsligt med långa sprutor, och då tyckte han så synd om henne så han befallde henne att stanna hemma med sin hund en vecka och trösta sig igen!!! Bara hon inte använder högerarmen, vaddå, hon har blivit bästa vänsterhänta nuförtiden!

Tjuvgods.

Igår var det min allra bäste vän, Tigers, födelsedag! TIO år fyllde han! Men igår var det sånt blaj-väder så man kunde inte gå på uppvakting hos nån. Fast ikväll blev det firar-väder...

....så då tog jag en påse presenter, kammade mig och spatserade hem till jubilaren.

Tiger tyckte att det var på tiden att jag dök upp med burken fylld av Ludde-kex, för han hade väntat på mig igår i blaj-vädret redan. Vi går på dagen-efter-födelsedagen-promenad kom vi på!

Så då gjorde vi det. Men innan vi gick från Tigers trädgård så snodde jag hans pip-åsna som inte längre har pip i sig. Sen växte den fast i min mun. Hela, långa promenaden gick det inte att lirka bort den ur käften på mig. Man försökte med blodpudding och Ludde-kex och lock och pock, men ALDRIG I LIVET sa jag, aldrig släpper jag den fina åsnan!

Och fast vi gick en lång promenad tills det blev mörkt och jag var supertörstig så la jag aldrig ifrån mig Tigers åsna för att dricka. När vi skiljdes åt behöll jag den och äntligen hemma fick jag ro att dricka utan att vakta på åsneskrället.

Sen duschade jag med åsnan i munnen, och sen la vi oss att vila tillsammans. Det var en rolig födelsedagsuppvaktning, tycker jag!

Rapport från gårdagens burksortering. Idag har jag inte sorterat för man kan inte göra sånt med en stulen åsna i munnen.

Påsken, del tre.

Nä, ni som tror att den där Rudi, han har firat påsken med bara att morgonspåra i snöyra och sortera burkar, ni har så fel! Jag har plaskat i finfina diken...

...tillsammans med bästa Tiger. Det har jag.

Jag har tagit med matten på många splitternya ställen i skogen. Vi har varit lite som upptäcktsresande i skogar i påsk.

Min holksamling har utökats! En styck...

...två styck...

...men nummer tre fick underkänt av matten. Jag vidhåller att det är en tranholk det här, men dum-matten kallar det ett elskåp.

I skogen har det varit snö ibland och ibland inte. Det är snyggaste med snö.

En gång hade vi en lång fotosession med lillkameran och matten önskade att långnästa kameran varit med i stället. Jag låg ju bra där jag låg medan hon kröp omkring.

När vi var äventyrsresande i den här skogen slutade den fina stigen...

...snöpligt så här! Då måste vi hoppa och klättra så vi kunde fortsätta vår utforskning.

Och tur var väl det, för i slutet av turen fanns Gyllen-Kajsa som högsta vinsten. Då fick jag påsk-pussa henne :-)

Burkspel.

Nu sitter ni förstås och är ganska okoncentrerade på påskfirandet för ni undrar så hur det går för Rudi med hans burkspel. Eller hur?
Så här kan det gå till:


Det som förhindrar att det går som på räls är att det är ju så rackarns, jordens ROLIGT så jag kan ju inte behärska mig! Men nu så kan ni återgå till att käka påskägg, för nu har ni koll på läget!
GladPåsk!!

Långfredag á la Julita-Rudi.

Men vad sysslar Rudi med nuförtiden, undrar ni förstås? Medan jag berättar så kan ni kolla in hur mina krokusar ser ut just nu! På första lediga dagen ringde klockan tjugo över sex. Så då hoppade vi upp och plirade ut på strilregnet som forsade i det nollgradig morgonljuset. Raskt bredde matten ostmackor och fixade termos och korvpåse!

Medan ni kollar på märgbenet som jag skulle få senare idag ska jag berätta vidare. Jojomensan, vi skulle åka till spårskogen och träffa Rocky och Rockymatten igen!!! Gå varandras långspår med varandras pinnar och så! Så då åkte vi iväg. När vi kom fram hade Rockymatten redan gått mitt spår så då älgade matten iväg och skulle lägga Rockys omedelbums. Vi andra väntade vid bilarna....

...och väntade och väntade och väntade tills matten ringde och sa att nu var hon minsann hopplöst vilse i storskogen och ville vi vara så snälla och tuta med bilen så hon kunde lokalisera den! Så då gjorde vi det...tutade. Men matten hörde bara fågelsång, så attans långt bort var hon. Rockymatten tänkte ta mig i spårlina och låta mig leta reda på vilsematten,

men då hade hon kommit ut på en liten timmerväg och meddelade glatt att nu kommer hon snart! Så vi väntade och väntade, då ringde hon och sa att hon gått vägen åt fel håll för nu var vägen bara en stig. Så då gjorde hon helt om och efter hundra år kom hon utforsandes ur skogen! Precis då hade det gått en timme och mitt spår var moget, så utan rast ångade vi iväg på århundradets roligaste spår! Det var på en kilometer i superrolig terräng, faktiskt rakt uppför en liten bergvägg en gång och en klurig spetsvinkel en annan gång! Alla pinnar plockade jag upp mitt i det roliga, man är väl proffs! Medan Rocky gick klant-mattens vilsespår delade matten och jag på ostmackorna i bilen.

Mitt i alltihopa började det snöa i stället för att regna! När vi kom hem var allt och alla genomblöta, så det tog en evig tid att packa upp och hänga upp allt vått. Mitt livs mest underhållande långfredagsmorgon, det kan jag klart konstatera!

Efter att ha snarkat var det dags för lite käk. Vet ni vad den vegetariska matten fick med sig hem från en sällsynt expedition bland köttdiskarna i affären häromdan? Jo, HACKKORV i slang! Hon läste vad som var i den och tyckte att det var samma som i hundmat, så hon köpte en till mig! Rackarns gott!

Glädjeämnena har duggat tätt idag. Tro´t eller ej, men plötsligt trollades ännu ett märgben fram till hunden!! Katten blev jordens avis och ville kolla då MORRADE jag åt honom, då stannade världen och alla såg sig omkring, till och med jag, för det var mitt livs första MORR! På tiden va´?

Medan jag gnagde ben fixade någon till att världen blev så där härligt vit och fluffig som jag gillar. Vi går till skogen och strosar, bestämde jag. Jag tog med mig Norsken för han har inte varit ute och sett sig omkring sen i höstas.

Norsken tyckte att det var "så där"-kul i snöskogen, men det struntade jag högtidligt i och bar med honom överallt.

Väl hemma så störtade Norsken på nosen i fluffsnön och bönade och bad att få gå hem till leksakslådan. Så då fick han det.

Nya klurigheter i Julita.

Hallååååå, hallåååååå, ropade jag när jag hittade det yttepytte huset idag. Men mina rop studsade mellan dom tomma väggarna. Ingen var hemma. Jag som ville kolla möblemanget och så för att få tips till min sommarstuga inför säsongen.

Vi gick till en ny skog idag, och vet ni hur klurig matten var där då? Jo, hon sa åt mig att sätta mig på ett ställe och stanna där. Så då gjorde jag det. Då försvann matten i galopp över stock och sten och efter flera minuter hörde jag ett ynka rop: Rudi! Kom! Så då satte jag av på räddningsuppdrag, låtsades jag. Det gick i hundra knyck och var superrroligt! Till slut hittade jag matten där hon låg bakom en bautasten och gömde sig!! Då blev vi så glada så vi hoppade nästan ur skinnet båda två!!!

Efter gömmalekan gick vi och lugnade ner adrenalinet ett tag...

...och kolla! Högst upp. Tre till fågelholkar...kanske jag ska börja samla såna i stället för vedstaplar. För dom är nästan lika otympliga som dass..

I nästa skog ville jag göra uppletande. I mattens fickor fanns bara en mobil och ett lypsyl. Ingen av dom var lämpliga för uppletande bestämde hon, så då tog hon resolut en grankotte, bröt av toppen på den och så SPOTTADE hon på den! Sen fick jag vänta medan hon gick in en bit och lallade runt och så kastade hon iväg kotten. När hon kom tillbaka till mig sa hon LETA! Och jag for iväg...resten kan ni se på filmen längst ner.

Hmmmm...fler fågelholkar...nu har jag ju redan en samling som heter duga.

Matten säger att jag måste klargöra om mina burkar igår...jo, många hade fattat det så att jag klarar att stapla dom i varandra på egen hand redan. Men fullt så intelligent är jag inte. Vad jag menade var att det var plättlätt att fatta vad jag skulle göra, det tar längre tid att klura ut HUR jag ska gå tillväga med alla burkarna. Men två i varandra fixar jag nu.

Här är filmen ni väntat på! Den är lång, men bra. Det tog lite tid att hitta en bestämd grankotte i granskogen, speciellt som jag inte hade en aning om VAD jag egentligen letade efter. Det brukar ju vara grodor och sånt, inte kottar som matten spottat på. Men ger mig, det gör jag aldrig.