Vild och fin söndag.

I morse var det som en novembermorgon i Julita. Fint, tyckte jag. Det är kul med vattenpölar och dimmor och sånt.

Du kan väl träna lite vänsterkast med liten boll, föreslog jag matten sen! Så då gjorde hon det. Och då fastnade bollen i torra enen...ser ni den där i klykan?

Matten får inte klättra i träd för doktorn, så jag offrade mig och gjorde det i stället. Bollen var väl inkilad, så ganska mycket kraft fanns allt i tjejkastet idag.

När bollen var loss la vi ner kast-träningen. I stället fick jag åka bil hem till Tigermatten, som jag nu döper om till Extramatten, och där blev jag till min stora lycka lämnad och fick gå på långpromenad och vara sällskapshund i många timmar! Vilken tur jag har som har bästa Extramatten!

Förresten på morgonprommisen kom det ett gäng kronhjortar galopperandes framför mig...

...och på skogsprommisen med Extramatten såg vi en älgtjur och så kom en älgko med kalv uthoppandes framför oss!

Och när matten och hussen åkte hem från stan i kväll sprang ett vildsvin ut framför bilen.

Men varför var Rudi hos Extramatten hela eftermiddagen, undrar ni förstås oroligt. Jo, för matten och hussen var och lyssnade på flera timmars tut i lurarna i nån hall. Glenn Miller var det visst och tydligen var det ett attans drag där!
(tre sista bilderna och videon hämtade från nätet)

Så här har jag det...

Först och främst: tusen tack för all omtanke, från oss och Tigermatten! Det betyder faktiskt massor fast vi inte alls känner varandra IRL de flesta! Tack!

Sen är det några som bekymrar sig för mattens axel. Jorå, den hänger kvar där och stygnen petade dom bort igår. Så här kan det se ut hos sjukgymnasten och sen är det meningen att det ska se likadant ut här hemma när hussen gympar armen. Fast då ligger matten på köksbordet och då blir jag ganska upprörd varje gång för där brukar hon verkligen inte ligga och vifta i vanliga fall!! Knasigt!

 Annars slappar vi massor här i huset just nu.

Jag har börjat ta med den enarmade på promenader i höstsolen. Så här ser det ut, en tom ärm som dinglar och en skakig vänsterhand som försöker fota. Sätter hon sig på huk för att fota mig i rätt vinkel tippar hon omkull för balansen blir så taskig utan armen.

Från Sigge Svamphund har jag fått låna ett flexikoppel, för annars kan matten inte gå längs trafikerade vägar med mig, för kolla får ni se att hussar och mattar behöver TVÅ händer för att gå med vanligt koppel. Så är det bara.

Idag var det frostigt och fint. Jag blir som piggast då. Och matten tyckte att jag skulle få ha nåt extra roligt eftersom vi inte gjort så mycket kul på sista tiden...

 ...så då skulle hon kasta åsnedockan långt bort i höga gräset och så skulle jag springa och leta efter den var planen. Men hörrni, så patetiskt...hon tog i med all kraft och kastade tjejkast med vänsterhanden ...och plopp...låg dockan en meter framför fötterna på henne och mig! Så då plockade jag upp den och då fick jag godis och så skrinlade vi alla kastövningar så länge.

Så då hittade jag på att hon skulle gå uppför en stenig slänt och gömma godis till mig i stället. Så då gjorde hon det. Fast hon gick sakta som en snigel i terrängen. Matten är attans rädd att snubbla, snava, halka och ramla som hon brukar göra när hon är i skogen.

Jag hade rackarns kul en stund när jag letade upp alla gotter. De var ganska många...och stora.

 Det är bra att vi äntligen går långpromenader igen. Det är roligast då.

Och så fick jag ett märgben som fredagsmys ikväll! Nu ska jag fisa resten av kvällen, hehehe...

Min allra bästa polare!

Samma dag som matten opererades mådde min allra bästa kompis, Tiger, alls inte bra. Han fick somna in den dagen och aldrig mer ska vi...

 ... ligga och smågnabbas och...

 ...låtsasslåss.

 Man kunde retas med Tiger utan att han tappade tålamodet. Han var verkligen en cool kille!

Bästa slappar-kompisen var han också.

 Många timmar har vi härjat runt i skogen och spanat tillsammans.

Superjuste som Tiger var, fick jag alltid låna hans pipisar, även hans favvisar.

Och det var Tiger som tog med mig till sjön, när jag var badkruka, för att lära mig simma. Så här olika simstilar hade vi första doppet tillsammans! Jag fattade noll och Tiger var värsta proffset.

Men sen visade han mig hur man skulle göra så då simmade vi tillsammans i stället.

En coolare, snällare och gladare bästis kan man inte hitta. Vi hade så attans roligt tillsammans, Tiger och jag!

P.S. Min kanadensiske kompis Dillons matte, Arlene Blum, skickade den här fina hyllningen till bloggen.

Saknad.

I natt somnade min fina mamma lugnt och stilla in i sitt hem. Hennes trogne Prinsen låg, som alltid, tätt intill. Bland det mest värdefulla mamma och pappa gav mig är kärleken till djuren och min uppväxt kryllade av allehanda husdjur. Alla välkomnades av mamma som så småningom blev siamesuppfödare och matte till två härliga springer spaniels! Att saknaden redan kan vara så stor.

Livet med en enarmad morfinist.

När matten bara har en vänsterhand blir det nästan inget fotat eller skrivet. Men här är hennes fötter i värsta, längsta operationsstrumporna som om det vore intressant för omvärlden att se.

Och i fulaste operationsbaskern. Jag tror att matten var uttråkad eller så ville hon använda båda armarna en sista gång...

...för när hussen och jag hämtade henne i stan såg hon ut så här. Som en robot med godishanden låst i ett retfullt läge. Hon ska ha den selen på dag och natt i minst fyra veckor, så hon är lite retlig till humöret ibland. Fast hon ska vara hemma med mig i minst sex veckor sa doktorn som skruvade i skruven, så det är ju bra! Om nån undrar så var det en "omfattande rotatorcuffsruptur" som doktorn sydde, snickrade och borrade ihop i axeln.

Hon käkar hundra kilo medicin, morfin och sånt, hela dagarna och så skriver hon upp vilken sort och när på detta viset! Ont gör det tydligen för hon sover i fåtöljen på nätterna, eller så läser hon eller spelar WF i månskenet. Och då håller jag henne sällskap förstås. Så vi är trötta på dagarna.

Tur vi har hussen som har två armar. Han måste fixa nästan allt här hemma nu. Ta bort attans tunga islock från mina vattenbyttor t ex.

Så man kan släcka törsten nu när vinterkylan kommit till Julita.

Trubbel i sikte.

Men...??? Vaddå???

 Kolla kylskåpet! Får man inte äta mat längre här i familjen!! Ska vi slimmas?

Närå, förbudsskylten gäller bara matten guskelov. Och bara från midnatt. För om hon glufsar i sig nåt efter då...

 ...så tänker inte doktorn operera hennes axel så den slutar göra ont i morgon. Dom ska skruva i  värsta TITANSKRUVEN i skelettet på henne och dra trådar hit och dit så muskeln som dinglat omkring sen hon druttade omkull i januari ska sitta fast för alltid!

Sen ska hon inte röra högerarmen på många, många VECKOR! Hur ska det gå? Det kommer hon aldrig att klara för hon gör grejer med armen hela tiden ju.

 Som att ge mig korv.

 Eller ost.

 Hur ända ini bängen ska det bli om ost-och korvhanden inte får jobba?

Och hur tusan ska vi kunna träna in högerhandling utan högerhand? Dålig tajming, matten!

Koppel.

Detta, matte... lyssna nu, matte! Detta är ett KOPPEL. Say after me: KOPPEL! Bra! Har man koppel på sin hund när man tävlar i fortsättningsklass i rallylydnad?  Nej, just det nej....

VARFÖR gick vi då på tävlingsplanen idag med koppel på? Hursa? Ingen ordning på våra startrutiner idag? Nä, tacka tusan för det om vi knallar in med KOPPLET kvar på! Vad händer om man går in med snöre mellan hund och matte? Högre tack, du mumlar!  Just det ... man blir DISKAD!

Tur för dig, matten, att dagens tävling inte skulle räknas i alla fall. Att vi redan ÄR uppflyttade till avancerad klass. Och är du inte LITE imponerad att jag gick så snyggt ändå och marscherade genom åttans frestelse med värsta största fotbollen utan att ens KOLLA på den? När vi ÄNDÅ fick gå banan, trots att vi hade börjat med KOPPLET på? Och redan var DISKADE? Just det ja...DUKTIG kille är vad jag är...trots min hopplösa matte...

Filmtajm! Norrköping 96 p.

Trevlig hund med glad svans värd 96 poäng.

Idag skulle vi tävla i Finspång, men det var en attans tur att vi inte åkte dit för tävlingen var i Norrköping! Livligaste tävlingsplatsen i mitt liv! Trafik och shoppingcenter och Dire Straits i bautahögtalare och ett jumbojet som nästan touchade äppelträdstoppparna! Inte en lugn stund.

Jag tog med tältet fast dom sa att det skulle regna galet mycket i Norrköping idag. Inte en droppe kom det fast matten sjavade kring i regnställ hela dan. Först kom den här snygga tjejen och beundrade mitt tält och mig...

... sen kom en till. Fanny och Lisa hette dom och dom körde med lätt packning jämfört med mig.

Fast sen kom jag på att det var bättre att campa i skydd av det stora tältet med hundmat och godis och leksaker. Så då bröt jag upp och flyttade bort från tjejerna.

Jag skulle starta som nummer 23 av 26 så jag väntade och väntade i evigheter. Det blev värsta lerstigarna på banan, så man kunde inte gå vilse bland skyltarna. Det ser ut som om vi är på mysiga landet men bakom äppelträden ligger största affärssamlingen.

Banan var ganska lätt idag och vi hade ingen åttans frestelse att frestas av. Jag gjorde mitt bästa för jag hade blivit lovad lammburgarna som jag fick av Zelda och Nemi vid målgången!

Så då fick jag 96 poäng av 100 och så skrev domaren att jag var en trevlig hund med glad svans! Det blev en fjärdeplats av alla och jag fick ett nytt tjänstetecken till bruksträningen i pris. Ett orange. Nu har jag tre godkända tävlingar i rallyns fortsättningklass först en på 98 p och så en på 99 p och så en på 96 p, så det blev ju ganska bra.

Nu ska jag lära mig miljoner nya, svåra saker för jag ska tävla i avancerad klass i vår! Och då ska jag också vara rackarns bra. Då ska man kunna alla gamla moment plus en hel del nya i alla tre gångarterna och både på vänster och höger sida av matten, och så sitta still i honnören också. Kul ska det bli!
P.S. Just det ja, så fick jag ju en ny titel idag också så nu heter jag LP1 LP2 RLD N RLD F Ludde!