söndag 23 september 2012

Mysteriet på Sveavägen (min version).

Den här söndagsmorgonen satt jag som vanligt och slökollade igenom the Blog News för att se om något märkvärdigt hänt i världen. Då föll min blick på ett inlägg med rubriken "Vad har hänt?"och jag kände direkt att frågan var riktad till mig: Detective Chief Superintendent Rudi Webster från London Metropolitan Police, tillfälligt utlokaliserad till Julita. Ett mysterium hade skett i Stockholm!
Snabbt som ögat tog jag mig till närmsta flygplats, hoppade på första bästa flyg och befallde piloten att ta mig till Stockholm pronto! Piloten informerade mig bestämt om att jag redan befann mig i Stockholm, så där kom vi in konflikt Ryanair och jag!
Nåväl, själv är bäste dräng, tänkte jag, spände ut vingarna och tog ut riktningen mot det riktiga Stockholm!
Jag landade på Sveavägen, där mysteriet ägt rum och hittade genast en del bevis: En svart spetsvante, lösögonfransar och en ring! Precis som det stått att läsa i Bloggnyheterna!
På plats fanns de som larmat om fynden, nämligen personal från Damernas Detektivbyrås Stockholmsfilial. Det var två förtjusande damer från Peking-filialen som just nu gör sin utlandspraktik i Stockholm. Den strukturerade, systematiska och behärskade fröken Zelda visar här upp resten av bevisen: två peruker, en blond, en mörk, en flaska Dior-parfym, små, nätta damunderkläder och en penna.
Fler fynd, en dyr flaska make-up-remover och en kaffetermos i plastpåse!  I bakgrunden skymtar den andra kinesiska dam-deckaren, den kvicka, impulsiva och spontana fröken Nemi som satte mitt hjärta i brand omedelbums. Men nu är det jobb som gäller! Vad hade hänt på Sveavägen i natt? Ganska snart förstod jag, det var egentligen elementärt. Så här är min teori: Två lätt överförfriskade herrar var på väg hem efter en trevlig kväll på Hamburger Börs där de kollat på After Darks nya show. Som de hängivna After Dark-fans de var hade de köpt hela kitet och klätt upp sig för att passa in i lokalen.
Herrarna slog sig ner på en parkbänk och medan de talade om den trevliga kväll de haft passade de på att demaskera sig, perukerna av, make-upen bortgnuggad och spetstrosorna ersattes med boxershortsen...då bytte plötsligt en av herrarna samtalsämne: "Jag skulle köpa kantareller på Hötorget i går, och attans så dyra dom var!  Så jag lät bli, för jag har hört att kantareller är gratis i Julita-skogarna!" "Är det sant?", utbrast då den andre herrn begeistrat. Så då lämnade herrarna alla attiraljer huller om buller på parkbänken på Sveavägen och sprang att vad tygen höll till Centralstationen  och kastade sig på nattåget till Julita!
Och här kommer alltså jag in i handlingen igen. Jag tog ett ömt farväl av den strikta, stiliga Zelda och den livfulla, impulsiva Nemi och lovade att snart nog göra ett studiebesök på Damernas Detektivbyrås Pekingkontor när deras utlandspraktik var över, och styrde åter kosan mot Julita för att leta efter de försvunna Stockholmsherrarna. Mitt spårarbete tog mig till olika vägskäl, men snart nog kände jag mig säker på vittringen...
Ett mycket suspekt rymdfarkostliknande gömställe genomsökte jag ytterst noggrannt, och kom fram till att herrarna i fråga misstagit det för en urinoar. Ja, se stockholmare! Här i Julita lättar vi oss där vi behagar, utan blygsel!
En ödegård blev också föremål för mina nogsamma undersökningar.
Jag stod länge och lyssnade utanför den fallfärdiga ladan, om jag skulle höra stockholmsdialekt där inifrån. Men det var tyst som i graven...
Kolla! Första konkreta ledtråden! Ett gäng tappade, nyplockade kantareller! YESSSS!!! Nu är jag herrarna på spåren! Men varför är kantarellerna tappade? Om de nu var så efterlängtade av männen?
Svaret fann jag snart nog. Se här! Herrarna snubblade över den här vackra röd/vita svampen, föll i trans över dess skönhet, slängde de fula gula svamparna ifrån sig och...
...ve och fasa! ...tog sig ett par rejäla munsbitar av den nyfunna svampen i stället!
Nu blev det bråttom! Snabb som en oljad blixt sprang jag till närmsta hus. Där skyltade man med att Securitas skulle vara i tjänst, men hur jag ropade kom de inte fram för att assistera mig i sökandet.
Kunde de dödssjuka stockholmarna ha krupit in i den mystiska kött-transporten...
...eller försmäktat i den sunkiga husvagnen?
Ja, det återstår att ta reda på. Nu behövs all hjälp jag och kinesdamerna kan få för att hitta stockholmarna innan det är för sent! Här ovan ser ni området som jag finkammade idag, så om ni är hyggliga och letar hos er så ska vi nog med gemensamma krafter fixa det här mysteriet!
Vaddå? Någon därute som har en helt annan teori om vad som hände på parkbänken på Sveavägen i Stockholm igår natt? Fräckt! Men för all del, ordet är fritt! Jag ser fram emot att läsa i era bloggar vad NI tror hände!

(Foton från Nätet, Åsa Nilsonne och Arlene Blum)

lördag 22 september 2012

Potpurri.

Det är skämmigt att jag bloggar så sällan nuförtiden, men det finns en massa anledningar till det, enligt matten...suck!
Men nu vill jag visa er att hösten äntligen har kommit till Julita! Sköna, svala kvällar med dimma och sånt, det gillar vi. Man orkar så mycket mer när det inte är trettio grader och solsken hela tiden! Häromkvällen gick jag en mysig promenad med Tiger t ex, fast det finns inga foton på det.
Igår fick matten värsta behovet av grillpinnar! Så då åkte vi i räserfart till Katrineholm för att köpa såna så hon skulle lugna ner sig. I affären tyckte dom att grillsäsongen led mot sitt slut så det fanns bara åtta pinnar kvar. Så då köpte matten dom. Sen tillbringade hon kvällen med ett hålslag och alla mina rallyskyltar.
Vi fick en snilleblixt och bjöd in alla i Julita som ville på rallyträning i Äsköping idag! Så då åkte vi dit och byggde bana med grillpinnar och sånt. Vi blev fem pigga hundar som kom och tränade i strilregnet. Jag och Aya och Yssa och Ymur och Urra!
 Det fanns äppelträd man kunde stå under när man ville fota eller käka mellanmål eller så.
Det var uttänkt så att vi hundar skulle bli störda hela tiden. Och det blev vi. För det var bilar och motorcyklar och främmande hundar (en supersnygg springertjej !) och joggare...
 ...och den här farbrorn som blev nyfiken och rullade över från ålderdomshemmet och läste på skyltarna och testade banan lite!
Efter ett par timmars övningar åkte vi hem och hängde alla skyltarna på tork. Och där hänger dom än. Fast grillpinnarna är torra. Sen sov vi middag och sen gick vi långpromenad i regnet.
Matten är ganska besviken på sig själv att hon inte lärde mig att söka batteriladdare i stället för bomullspads med telukt. För laddaren och extrabatteriet till mellankameran är putz weg! Sen många veckor. Därför blir det så sällan bloggat, för mobilkameran klarar inte att fota om jag rör mig en millimeter, då blir det bara blurr. Och den långnästa kameran vill inte matten släpa på i regn och rusk.
Nu vänder matten och upponer och utoin och framotillbaks på hela huset på kvällarna för hon vill hitta laddaren och batteriet så hon kan blogga fina foton på mig igen. Under tiden iakttar jag röran och önskar att det var en tepåse som saknades i stället....

onsdag 19 september 2012

Attans synd!

Tigerstigs-skogen är borta! Japp, så sorgligt är det verkligen.  Rena rama sagoskogen med mjukaste mossan och  gulaste kantarellerna----borta!

måndag 17 september 2012

Prärien...

...har jag besökt i min fantasi idag. Det var spännande. Sen har jag gått ett klurigt spår i halv storm genom grannarnas trädgårdar. Det var utmanande. Och sist har jag varit i Eskilstuna och tränat rally hela långa kvällen. Då var jag hur duktig som helst, för det var ett så kuligt gäng vi tränade med. Och allra, allra sist tränade vi lydnad för det har vi inte gjort på hundra år. Och jag var rena rama stjärnan, enligt dom som kollade på mig!

lördag 15 september 2012

Ännu en lyckodag i mitt underbara liv!

Om ett tag, ganska snart, har jag födelsedag! Det kan man väl fira, att det är dags att fira snart eller...?
 Det tycker jordens bästa lill-matte i alla fall....så hon skickade paket till mig! Från Växjö.
 Godispåsar!
 Många godispåsar!
 Och det bästa av allt...
 ...en rosa elefant-pipis!!
 Har ni sett en finare pip-elefant? Från Växjö!
 Jag äääälskar min nya pipis!
 Hundratusen tack till lill-matten från gladaste hunden i Julita!
Godiset blir också bra sen, men i min värld slår inget en ny pipis! Jag kommer ALDRIG att släppa den frivilligt.
Elefanten fick följa med till skogen först och sen slank vi som oljade blixtar och gömde oss under sängen, för vi ska aldrig i livet skiljas åt som matten hade tänkt och mutade med pannkaka! Tji fick hon!

torsdag 13 september 2012

Spread your Ears and Fly!


Kolla! Kolla! Snyggt va? Så här var det: en dag fick matten ett meddelande på fejjan från en matte i Canada som heter Arlene Blum som har en springerkille som heter Marshal Dillon (!). Dillons matte hade fått i uppdrag att göra scrapbooking på temat "Flight" så då ville hon använda springeröron förstås. (Andra kanske ville använda svalor, helikoptrar eller humlor eller så). Men hur hon än letade eller försökte ville Dillons öron inte flaxa rätt, så då hittade hon mitt flaxfoto på nätet så då ville hon använda det. Såklart, svarade matten, när frågan damp ner!
Sen tog det ett par veckor...och...idag kom resultatet!  Attans snyggt och proffsigt, om ni frågar mig! Jag ser ju ut som värsta affischen i Canada. Att det står på svenska har Dillonmatten fixat på egen hand, och det blev ju bra! Visst var det en uppiggande överraskning för oss här i sjukstugan?!

P.S. Marshall Dillon var värsta tuffaste sheriffen i "Gunsmoke" för hundra år sen!

onsdag 12 september 2012

Njutbart och läskigt hullerombuller.

 Nu ska ni få veta hur jag haft det på sista tiden. Ömsom vin och ömsom vatten kan jag berätta.
På måndagseftermiddagen överraskade matten med att komma hem mitt på dan, lasta in mig i bilen och så åkte vi till Kungsör! Och där var Essie och Lystra och Lova och deras mattar också. Så då tränade vi värsta roligaste rallybanan i en lekpark! Det var superkul! Men varmt...
 ...så på hemvägen kom nästa överraskning! Tvärnit i Hjälmaresund! Och där låg Hjälmaren och svalkade.
Snacka om uppfriskande efter träningen! Men sen blev det mysko, för när vi kom hem började mattens skelett att skallra. Jo, det är säkert jag HÖRDE det, och det syntes. Fast hon låg under hundra filtar med hundra lager kläder på och raggsockor så skallrade hela hon, och sängen och sovrummet med för det var så attans kallt sa hon! Fast det VAR det inte. Det var hon som var 40 grader i stället.
Sen har hon legat förankrad och skallrat där sen dess. Hur kul tror ni DET har varit på en skala, va?
 Men idag, skedde ett mirakel! Nu är skelettet och tänderna på plats igen och för att fira det fick jag leka med pigbollen! Den hade vi nästan glömt att jag hade!



Ibland måste man peka ut rullriktningen :-)


PRECIIIIIS här hände något och det sa POFF!!!
 ...och simsalabim hade jag en ny sorts platt leksak!


Den var lika kul som den runda! Men kuligast är att matten har normaltemperatur igen fast hon blir matt av att bara tänka på promenader ... både hon och jag fasar för skelett-rassel igen för det var jordens läskigt att lyssna på, speciellt på natten....

lördag 8 september 2012

Det roligaste jag vet!



Nu är kvällarna äntligen attans mörka och murriga igen. Då kom jag på att det är dags för specialsök inomhus. För i sommar har vi bara kört såna övningar ute i trädgården och så. Men nu ÄNTLIGEN fick  jag söka och söka och söka av hjärtans lust för att leta upp den där bomullspaden som legat bredvid en Earl Grey-påse igen!!!!
Japp!! Där var den klurigt gömd mellan "Wer wird Millionär, das Quizbuch Teil 1 und 2"! Inte mycket till utmaning, tvåoenhalv minut tog det att lokalisera den. Om ni inte brukar köra specialsök så går ni miste om jordens absolut mest roliga grej! Man blir törstig av att sniffa,  men man sover rackarns gott efter en skål vatten.

fredag 7 september 2012

I Trollebo och ett lockande förslag.

Ikväll vill jag gå långpromenaden åt andra hållet, krävde jag! Så då gjorde vi det. Det är inspirerade och stimulerande att se nytt ibland. Efter några kilometer hamnade jag i Trollebo.
 Där fanns mängder av pryttlar och folk och fä att kolla på.
Egentligen fick man kanske inte klampa omkring bland allt, men matten rätade upp och snyggade till efter mig sen. Det tyckte hon var ganska kul.
Mest gillade hon den här tomten som ser ut att gräva sin egen grav. Eller står han i brunnen och gräver, tokern?
Några kilometer senare träffade jag en snygg tjej som frågade om jag ville ha valpar med henne....
Ja, tack, svarade jag. Men matten vill tänka på saken...attans mattar!

torsdag 6 september 2012

Öppna landskap.

Jag älskar hösten för jag älskar stubbåkrar!


Inte så underligt va?