Gökbergs-koll.

Det var länge sen jag hörde göken, sa jag ikväll. Vi går till Gökberget och kollar om den hörs där, förslog jag ivrigt. OK, sa matten. Så då gjorde vi det.

Jag satt alldesles tyst och stilla på Gökberget med spetsade öron (!) och lyssnade, men göken tyckte tydligen att det var alldeles för sent på sommaren för att kokoa på beställning.

Så vi gick på upptäcktsfärd i skogen runt berget i stället. Älgbajs fanns det där. Men jag är inte tysk så jag blev inte så imponerad.

En supertrasig fågel hittade jag också. Det var sorgligt.

Är lingonen mogna? Ja, det är dom.

Innan vi lämnade skogen diskuterade vi om det var roliga spårmarker där. Vi kan väl testa nån gång när vi är lite äventyrligt inställda enades vi om.

Förresten, på kvällspromenaden igår dök Gina och Casey plötsligt upp och beundrade mig...

...det får dom så gärna, för jag tål att tittas på!

Ett litet äventyr i Julita.

I morse cyklade matten iväg med mina spårpinnar. Hon var borta länge och så kom hon hem och berättade att nu hade hon minsann lagt ett roligt spår till mig i ett nytt skogsparti!
Häng med så får ni se hur det blev!

Vi började med att knata fram i solen på en stubbåkerväg.

Sen svängde vi in på den här knöggliga skogsvägen, precis där vildsvinen matas och skjuts. Fast dom var inte där då.

Vi traskade på hela knöggelvägen. Mot slutet fick jag spårselen på och så måste jag leta reda på var spåret började, för det hade matten glömt och inte hittade hon vimpeln hon satt upp heller!

Tur hon har mig! Så klart hittade jag spårbörjan och så jobbade jag på. Hon hade varit lurig på ett ställe och grävt ner en pinne i mossan så bara ett yttepytte hörn stack upp. Där fick jag lite huvudbry och irrade runt ett tag innan jag lokaliserade och krafsade fram pinnuslingen. Då jublade matten och jag också för det blev rena godisregnet där!

Spårslut, alla pinnar upplockade av superhunden Rudi. Nio köttbullar slukade (dubbelt upp vid nedgrävda pinnen). Törsten brände i strupen men när jag krävde vatten fick jag inget för vi hade glömt vattenflaskan hemma!

Då fick jag brått hem! Tillbaka över stubben...

...genom höga gräset...med tungan släpande på marken...

...där...mitt hus skymtar äntligen bland lövverket....

...törsten håller på att ta kål på mig....

...jag andas flämtande och släpar mig upp på gårdsplanen....

...använder mina sista krafter för att runda husknuten...

...för DÄR står min vattenskål fylld med svalt, läskande, livgivande, uppfriskande regnvatten! Så gick det till när jag spårade i morse. Annars har jag mest tränat rallylydnadsspiraler och såna nyheter idag. Man blir lite yr då.

Lessie och jag.

Idag var jag hemma hos Lessie. Jag tror banne mig att hon växer fortfarande!

När jag kittlade henne kiknade hon av skratt och kved "Sluta, Rudi, sluta, jag skrattar mig fördärvad!"

Så då slutade jag och kramade om henne i stället :-) Lessie är så bautastor så hon fick inte plats i kameran och inte är det lätt att nå om henne heller... Hon är verkligen speciell den bruden!

Snuskpåsen.

Häromdan nämnde jag min snuskpåse och en del bloggisar blev lite intresserade av den, så nu ska jag berätta om den.
Här kan ni se mig och min snuskpåse. Oftast får jag inte umgås med den på tu man hand så här,

Den innehåller diverse torkade djurdelar, öron, knorrar, fötter och sånt som man inte vill veta. Vegetariska matten har döpt påsen och hon gillar inte alls att hantera den. Den bor i skåpet ovanför kylskåpet och tas bara fram ibland. Jag får alltid välja själv vad jag vill ha för matten vill inte stoppa ner handen i den. Jag älskar min snuskpåse!

Kolla, kolla! Här sitter jag och väntar hos veterinären! Nämen, har Rudi blivit sjuk, utropar ni förstås bestörta nu? Nädå, kan jag lugna er, jag tog mig en hostspruta häromdan bara. Det fanns en godisburk hos veterinären och så är det förbjudet att pinka på fodersäckarna där.

I skogen finns dinosaurier. Ja, i alla fall en. En stympad stackare. Jag hittade den igår kväll när vi skulle leta svamp. Jordens märkligaste fynd i storskogen. Den hade vadd som stack ut ur alla öppningar.

Eftersom vi bara hittade åtta svampar och en dinosaurie fanns det plats kvar i mattens påse, så då gick vi till Tigers trädgård och pallade plommon. Han var inte hemma så det var attans tråkigt där.

Han gräsmatta var prickig.

Det blev en lagom fredagskvällspromenad i kväll. Lagom varmt och lagom sol och så.

Augustikvällar kan vara rackarns fina!

Tryckfel?

Kolla, kolla! Paket idag igen! Jag var vild av glädje när vi länsat brevlådan idag!
Men...tryckfel, ropade jag indignerat när jag läste på kuvertet! Nån har skrivit ALF överst!

Så då vände jag på paketet för att se vem som gjort ett så grovt misstag. Och häpnade...ja, ni kan själva läsa här ovanför. Mina lägerkompisar och bloggare Zelda och Nemi tycker att ALF också ska ha paket med posten!

Bara att gilla läget, även om det var surt, så jag levererade posten till Alf. Blev han tokglad eller...?

Till slut stod jag inte ut längre, utan puffade på paketet och på hans höghet själv tills jag fick upp honom.

Yrvaken tog han med posten utomhus. Är det riktigt sant, har jag vid tretton års ålder äntligen fått egen POST, undrade han förvirrad och glad? Och från hundar minsann, konstaterade han förnöjt. TIKAR, förtydligade han med en blick på mig.

Men vilken lång tid det tar för en kattusling att öppna ett simpelt paket då! Efter hundra år fick han äntligen ut en påse som luktade himmelskt! Och den var inte min...Han kunde inte ens öppna påsen själv, men tro inte att jag fick rusa fram och hjälpa till inte. Nä, det gjorde matten! Sen fick vi stå där och kolla när han smorde kråset och mumlade fram tacksamma fraser till två vissa flickor i Stockholm.

Snabbt som ögat, när han råkade titta bort, snodde vi en bit som jag äntligen fick mumsa i mig! Åh, så delikat den var!

Så vände sig Alf om och räknade bitarna...attans också.... Jag visslade lite och såg superoskyldig ut.

Vill du också smaka, frågade Alf sen? För han är en snäll och go katt, min katt. Ja, tack svarade jag överlycklig och norpade en bit till. Det är ju tack vare mig som Zelda och Nemi har koll på att du ens finns, Alf.

Så här ser påsen ut. Såna finns inte i Julita! Alf är så nöjd och glad och skickar massor av tacksamt spinn och kurr till Stockholmsdamerna. Puss på er!

Sensommarkväll i Julita.

Idag när matten kom hem från tråkjobbet var det äntligen en väderlagom kväll för långpromenad! Först gick vi hem till Tiger, det var länge sen jag pinkade i hans trädgård, så det var hög tid! Vi gick omkring, jag med tuppen och Tiger med grisen medan matten pallade plommon som hon la i byxfickan för att ha som färdkost.

Sen drog vi vidare kors och tvärs över stubbåkrarna som pryder Julita så här års. Jag gillar stubbåkrar för om man går över såna så hamnar man inte på gamla vanliga ställen.

Vidare in i skogen...

...det var verkligen en alldeles perfekt promenadkväll...

...ibland fick jag spring och spark i benen och då måste jag släppa loss!

Här någonstans var det matten kände nåt kletigt och hittade plommon-mos i byxfickan. Glömmer man att äta ett och så ränner omkring över stock och sten så blir det mos automatiskt. Nu vet hon det.

Julita fick lite regn igår, så nu är det äntligen påfyllt i mitt favvodike. Där stod jag och sörplade länge.

Efter flera timmar kom jag hem och då ville jag inspektera skörden. Så då gjorde jag det. Tomaterna mognar bra. Vet ni, matten har chokladtomater också? Dom är bruna.

Pump- och squashlandet är överfullt. Vi räknade i våras, det var 42 pumpplantor och åtta squashplantor som tog sig i år. Min vegetariska matte hade inte hjärta att döda någon av dom, så då blev det så här knökfullt!

Vaxbönor, brytbönor...jodå...här växer det så det knakar! Matten tar med varje dag till jobbarkompisar som inga egna bönor har. Dom blir glada då. Efter trädgårdsrundan fick jag välja vad jag ville ur snuskpåsen! Jag tog någon slags rulle som smakade mums! Nu ska jag snart sova.