Konfetti!

Vilken bra måndag! Jag mår som värsta valpen, jag är så pigg och busig idag.

Det är hussens födelsedag dessutom, så jag har haft fullt upp ikväll att ta hand om presentpapper.

Jag äääääääälskar att ta hand om presentpapper!

När vi städat all konfetti så gick jag till spelhålan och krävde att få spela ett spel! Jag fick välja,då valde jag det blå. Med makaroner i!

Kvällen har varit helt OK som ni ser. Fast helst hade jag sprungit omkring som en tok i skogen förstås, men det får väl bli när jag käkat upp all medicin. Suck! Det är massor av tabletter kvar i paketet!

Goda skogsnyheter.

Jodå, även idag har jag varit en sväng i soliga skogen. Jag tror att det är bästa medicinen för både kropp och själ. Jo, man måste käka tetracykliner också, förstås. Det begriper jag.I skogen blev vi så attans glada. För plötsligt såg vi att någon spikat upp såna här små skyltar titt som tätt! Vet ni vad det betyder? Jo, att man FÅR bara inte hugga ner vår fina skog bakom huset! Nånsin! Mängder av fina skogar har försvunnit häromkring, men MIN närmsta skog blir kvar i evighet. Det ni!

Framåt kvällen stack matten ut på joggingrunda utan mig igen. Hur trist som helst, men matten blir rund som ett klot nu när hon inte kan vandra omkring med mig flera mil om dan längre. För hon fortsätter att äta som en häst ändå. Jag drar automatisk ner på maten nu när jag inte får ränna runt. Så smart ordnad är jag.

Ett och annat grisöra slinker förstås ner utan problem.

I kväll knaprade jag i mig ett framför TV:n. Då måste man ha volymen på superhögt tills jag har knastrat färdigt.

Ditten och datten.

Hurra, jag fick ta en pytteskogspromenad idag igen! Så då satt jag på en sten och joddlade lite av lycka.

För övrigt skördade jag korvknoppar och frolicblommor på löpande band.

Vårvintern verkar vara högsäsong för såna.

Det blev dåligt med snörull minsann.

Men man hade kunnat bada om man fått tillåtelse.

Vi kollade runt lite efter blåsippor, för matten fick såna vårkänslor i solen. Så klart vi inte hittade några, det finns ju inte ens några attans tussilagosar än!

Men älgbajs trivs året om i Julitaskogarna.

Det är helt obeskrivligt vilken aptit jag får av skogsluften. Jag tiggde mig till lunch idag. Serverad på sängen för jag är ju faktiskt sjukskriven, hehehe....

Förresten, här kan ni se att jag kan röra på benen som värsta proffset. Förra lördagen kunde jag nästan inte gå och stå för fem öre!

Nu börjar det hända saker i mitt liv igen.

En gång var jag i stan två gånger. Det var igår. På förmiddagen tog jag en liten promenad i en park och så. En gubbe satt och starrbligade på mig.

Sen skulle jag kolla lite på änderna. Då blev det jordens flaxande ut över ån.

Så då gick jag till godisaffären och inspekterade hyllorna. En påse gröna tuggben köpte jag där. På kvällen for vi till stan för att hämta hem matten fast då fotade vi inte mig. Så det får ni tro på ändå.

Men idag sa jag ifrån på skarpen att nu ville jag faktiskt gå en promenad. Yttepytte om så måste, men något annat än en bit bortåt vägen och så kovända hemåt igen som jag gjort de senaste nio dagarna eller så. Jag lovade att gå försiktigt på isen så inget illa skulle hända mina ben.

OK då, sa matten. Så då gjorde vi det. Det var undergörande att strosa i skogen igen!

Att känna mossa under tassarna...

...och få klättra lite upp och ner.

Tigga godis på en sten.

Kolla min pumpautställning som jag har på gång i skogen.

Förundras över hur mycket vatten det skvalpar omkring i diket där jag sim-motionerade en räv nyligen.

Och få släcka törsten i friskt smältvatten hemma på tomten efter första yttepyttepromenaden på hundra år.

Jag fick aptit av skogsluften må ni tro. Så då slängde jag i mig mat och medicin i ett huj! Jag har lärt mig nu, att när jag ätit två tuggor ska jag ta alla tre tabletterna, sen är det fritt fram att äta resten. Plättlätt att förstå!

Onsdag i konvalescenthemmet.

Jajamänsan, idag när det regnade på isiga vägarna bakade hussen och jag Ludde-kex! Fler än åttio (80) stycken bakade vi. Dom finns i min frys nu :-) Minus några stycken.

Efter kakbak får man ny tandborste att packa upp.

Min nya tandborste har ett litet rese-etui. Superbra nästa gång jag ska tälta!

När matten kom hem från tråk-jobbet blev jag så rackarns glad så jag hällde ut hela leksakslådan i min säng. Så nu måste jag städa innan sovdags.

Korv och rosa klickern åkte fram när regnet smattrade i mörkret därutanför.

Först tränade vi några enkla småsaker som inte anstränger en sjukskriven hund. Sen fångade jag flygande korv.

Jag är proffsigt bra på sånt!

Sa jag förrresten att jag har fler än åttio (80) Ludde-kex i min frys nu?

Jo, så har jag spelat ett annat av mina spel, det här var laddat med skruvmakaroner!

Konvalescent.

Idag var det tisdag, som burkade vara mattens och min favvodag. Men det var innan jag blev konvalescent. Nu blev vi alldeles vilsna vad vi skulle hitta på när solen sken och vi var lediga. Vi skrotade runt lite på tomten...

...och så kollade jag att mina spårpinnar ligger och blir ordentligt väderbitna. Det gjorde dom.

När jag skulle kolla Rutan var den svårupptäckt. Den hade snöat över när jag var sjuk och ingen brydde sig om Rutan alls.

Mitt fina, roliga hopphinder stod på plats och för inga pengar i världen skulle jag tillåtas hoppa över det, förmanade matten strängt. Men ATTANS också, röt jag i! NÅT kul måste jag väl få göra fast jag är sjukskriven och solen skiner?Då veknade matten och la ut vittringspinnarna till mig.


Så då fick jag äntligen roa mig! Jag är jordens bra på vittringspinnar och ansträngande det är det verkligen inte, så det var tillåtet.

Men det värkte i oss att vi inte fick dra iväg på långstyrning i skogen. Till slut drog matten på joggingskorna och försvann UTAN mig i vårsolen. Jag och hussen fick vara hemma och när matten flämtande kom tillbaka sa hon att hon kände sig halv därute i skogen utan mig! Tror jag det!

Benjympa.

Alltså, jag känner mig som värsta rockstjärnan som halva jorden bekymrar sig om! Vi blir alldeles rörda här i Julita! Så då är det ju bra att jag kan rapportera att jag mår som en riktig hund igen. Igår kunde jag plötsligt klia mig med bakbenet på magen, ståendes, igen! Applåder! En annan talang som jag bemästrade hux flux var att sträcka på mig, DET var skönt må ni tro, så det gjorde jag femtio gånger på raken.



Kolla på mina filmer vad jag gjort i kväll! Använder tassarna som om jag aldrig gjort annat. Proffsigt va? Jag försökte övertala hussen att vi skulle gå på långpromenad idag, om vi inte berättade för matten, men han var obeveklig... korta små promenader skulle det vara för konvalescenten som inte kunde stå på benen häromdan. Så då smet jag iväg och jagade rådjur så jag fick springa riktigt, riktigt fort. Hussen var inte imponerad. Men benen mår lika bra efter jakten!
En bra sak med att vara sjuk är att jag fick två pannkakor OCH en grisknorr samma dag en gång. Det får jag aldrig när jag är frisk.
I morgon ska matten ringa veterinären och få vidare instruktioner...hoppas hon säger att nu ska Rudi springa minst fem varv runt Julita morgon, middag och kväll, annars slutar benen att funka igen , hehehe...

Bättre!!!

Hej alla superfina vänner därute i cyberrrymden! Rudi här! Bra va? Hundra miljoner tack för alla hälsningar jag, matten och hussen har fått när jag varit värsta sjuk! Tänk att så många bryr sig om oss! Massa mail och SMS och fejan-meddelanden och inte minst bloggisar som varit oroliga för mig. Puss och kram på er allihop! Så pigg som på fotot ovan är jag inte, men jag ska bli...det har jag bestämt! För nu funkar alla mina ben igen och huvet känns klart!

Men vet ni hur attans dålig jag var i tisdags kväll? Då fick jag skakningar i hela kroppen och fattade inte att folk pratade med mig. Jag fattade ingenting. Hade bara ont. På onsdagen åkte jag till veterinären som tog massa blodprover och klämde och kände och så pinkade jag i en skål. Så då sa dom att jag nog hade borrelia och så hade jag massa blod i pinket. (Ser ni mitt bandage på benet? Det tog jag i alla fall bort, hehe).

När vi åkte från veterinären mådde jag lite bättre, så då väntade jag och matten utenför när hussen handlade lite käk till oss. Du funkade alla benen jättebra. När vi kom hem började jag med medicin.

På torsdagsmorgonen kunde jag inte använda mina bakben! Attans läskigt! Jag försökte sitta och då ramlade jag omkull. Jag försökte gå i trappan men då snubblade jag omkull. Och när jag reste mig upp så höll jag aldrig på att få styrsel på benen och sen haltade jag så det gick inte att gå i alla fall..Så då ringde matten veterinären och så fick vi komma dit i ilfart igen. Väntrummet är jag ganska bekant med nuförtiden.

Så då gjorde dom värsta travhästutredningen på mina ben, böjprov och sträckte hit och dit och så skulle jag trava i korridoren. Sen fick jag en spruta och sen blev det svart. Men då röngtade man visst ryggen och benen på mig. Fast det är bara hörsägen, jag vet inget om det. Sen så sov jag hela kvällen och hela natten. Attans vad jag sov! På fredagmorgonen vaknade jag ....och kunde inte använda ett framben heller!! Nu jädrar blev det komplicerat! När det varken bär fram eller bak är det inte kul, det kan jag intyga. Matten ringde veterinären som sa att vi skulle vänta och se för nu var alla prover tagna. Så då låg jag så här tyckte att livet var pest.

MEN! PÅ lördagen vaknade jag och kunde nästan använda alla benen, och jag kunde sitta igen! Och på kvällen var jag ännu friskare i benen och haltade nästan inte alls! Och gissa vad! Idag på söndagen är jag ännu mycket piggare i alla ben! Nu skulle jag vilja ut på långpromenad...men det får jag inte säger matten och hussen. Typiskt när det börjar spritta i benen.

Förresten, vet ni vad som var enda guldkornet hos veterinären? Jo, att hon fick lov att lyssna superlänge på mitt hjärta för det slog nästan inte, då sa hon att jag har kondition som värsta travhästen! Så klart!

Största slafsigaste pussen från mig till er alla!

Paus

Nu tar vi för första gången bloggpaus. Rudi är sjuk och vi återkommer kanske när han förhoppningsvis blir frisk igen.