Idag är det alldeles lagom varmt och både matten och jag är pigga och glada för det. Vi tog kameran med och gick en långkörare i skogen.
Jag poserade både här .....
...och där!
Sen blev jag alldeles sprallig!
Det var så skönt att sträcka ut i den svala luften!
Mycket öron-jympa blev det!
Jag kände hur badmusklerna har gjort mig ännu starkare!
Sen lugnade jag ner mig lite. Efter några vilotimmar under mattens säng ska jag nog gå långspår i skogen i kväll!! Attans, vad kul det ska bli!Jag vill inte att det ska vara skräpigt på min gräsmatta, så jag städar och matte skräpar ner, det är ett evighets-jobb!
Idag tänker jag ta med er på en expedition i djurens värld. Jag är nämligen intresserad av djur och vad dom gör och så. Följ mig genom havreåkern här så kommer vi till djurrika trakter!
Se där! Omedelbums siktar vi ett djur! En Nisse och hans husse dyker plötsligt upp på skogsvägen!
Nissar är trevliga djur. Vänliga, intelligenta och busiga. Ja, ganska lika mig själv faktiskt!
Nissen visar ett typiskt beteende: gyttjebad. Jag vill gärna studera djur närgående så jag provar också på. Inte dumt alls, faktiskt!
Vi lämnar Nissen i skogen. Nästa art vi stöter på är hönor och tuppar. Såna flaxar väldans när man vill titta närmare på dom, och så låter dom en hel del. Jag börjar tänka på min förlorade pip-tupp, blir nedstämd och går därifrån innan tårarna kommer.
Bakom nästa krök står en hel drös med djur att studera. Får och lamm som bräker och bräker. Dom är inte så intelligenta för dom har ullkläder på mitt i smällheta sommaren. Man forskar på det, men jag har läst att man tror att dom saknar hjärnor, eller bara har en liten en. Var sin.
Kolla, en liten häst! Dom har hjärnor, ganska stora. Precis som Nissar är dom snälla, intelligenta djur. Busa kan dom också, fast inte hela tiden. Dom har många flugor och bromsar runt sig. Och ibland står dom och sover utan att ramla omkull.
Här var det kaniner! Något som är utmärkande för arten är att dom har svårt att stå still när man vill titta nära på dom. Det är ett attans skuttande och hoppande. Jag vet inte hur mycket hjärna dom har för jag blir inte klok på dom.
Nu har jag hållt så långt föredrag för er, så nu tar jag en drick-paus. Ni får dricka efter mig om ni också blev törstiga av att få veta så mycket om djur.
Ja, då var expeditionen slut. Tack för att ni följde med och lyssnade på mig. Hoppas att ni lärt er något nytt idag och att ni kanske också får ett brinnade intresse för djur. Jag tar samma väg tillbaka hem. Jag vet inte var er buss står, den får ni spåra upp. Nu är jag trött!
Jag ville ju inte att dom skulle se att jag blev shamponerad så gyttjan försvann, och att jag sen fick vara bandhund medan jag torkade, bara för jag helst ville torka mig med rabattrull! Då kanske min auktoritet hade undergrävts.
När jag hämtade posten idag hittade jag ett tjockt, grönt paket som luktade mumsfilibaba! Det händer nästan aldrig! Sist det hände låg det ett tuggben från Zelda i paketet, det är ett fint minne!
Det stod mitt namn på, så jag öppnade förstås! Men först sprang jag ett par ärevarv med paketet, för jag blev så väldans lycklig i hela kroppen!
Kolla, kolla..... vad som låg i! Blandat smågodis! Massa olika sorter! Från min blogg-polare Wille! Han skrev att det var ett pris för att jag lämnade den tusende kommentaren i hans blogg! Min bästa Wille, attans vilken rolig överraskning! Tack, tack, tack.... Mums, mums, mums...
I morse åkte vi tillbaka till Hallstahammar, och då var det livat där jämfört med i går morse! Där var massor av boxrar och alla var lika söta som Emma, the Boxer, som jag hade en liten kärlekshistoria med i Linköping förra helgen. Jag fick tävla fast jag inte såg ut som en boxer. Det var nosen som avslöjade mig.
Kolla, kolla...så här gick det! Jag vann min klass, lydnadstvåan, och fick ett till förstapris, nu saknas bara ett tills jag får heta LPII också. 168 poäng fick vi ihop i dag. Så fick jag en prisrosett, det är min första, det brukar alltid vara pokaler och sånt annars. Och i asken....en DIAMANT, minsann! Jojo! Det ni brudar!
Dom köpte en attans fin pip-tupp till mig i present! Finaste pip-tuppen! Jag la ner den en stund, och så var den borta! Kanske flög den sin kos? Kanske någon konkurrent snappade åt sig den? Det var korta, lyckliga minuter vi hade tillsammans, pip-tuppen och jag.
Vi letade en stund, men så åkte vi hem utan den. Men min fina slips och diamanten har jag koll på!
Huvvaligen, idag var det varmt! Det var knappt att vi orkade lämna tomten. Flämt!
Men vi gick för att se till att grannkaninerna hade vatten. Och på deras gård gjorde jag ett riktigt fynd. Kolla sparken! Den stod nog i en driva som till slut smälte bort fast ingen trodde det.
Kaninerna mådde bra, men var lite slöa dom också. Öronen slokade på dom!
Det här gänget sprang omkring som små racerbilar när dom fick syn på mig! Det var roligt!
Idag har jag tränat mest hela dan. I morse tog jag med matten på en joggingtur, det var härligt att galoppera för det var svalare än på länge! Mitt på dan hade matten gjort en liten stig med åtta numrerade spårapporter som jag hämtade till henne i tur och ordning. Det var kul! Och i kväll har vi börjat hårdträningen inför tävlingen på lördag. Apporteringen gick bra. 
Här har jag sprungit till sågspånsrutan...
...och här är jag på väg in i reprutan. Man vet aldrig vilken sort man får springa till på tävling, så det är bäst att träna i båda, tycker jag. Ibland snubblar jag på repet, sågspån snubblar jag aldrig på.
Jag övade på alla andra moment i tvåan också och jag var så oförskämt bra, så jag avslutade med en ny grej jag håller på att öva inför klass 3. Det heter vittringprov och det är attans kul och ganska lätt. Ser ni pinnarna i gräset? Jo, där bland vitklövern! Alla pinnar utom en är sterila, det betyder att dom inte kan få valpar eller nåt sånt. Jag vet inte riktigt...
...men EN pinne är osteril för den har matten haft i sin hand. Mitt jobb är att hämta den pinnen och ingen annan och ge den till matten. Det är lätt. Ibland flyttar jag runt lite på dom andra pinnarna, men det får jag inte, säger matten. Jag får bara lukta på dom andra. Det blir inte kycklinghjärta om jag rör dom. Men det blir rena julafton om jag inte gör det. Lätt val egentligen.
Sen tänkte jag berätta och visa att min tofs äntligen håller på att växa ut igen efter senaste besöket hos trimtanten. Jag tycker att jag blir attans attraktivare med tofs!
Idag har jag tagit igen mig efter allt vimsjagande i helgen. Jag har softat i hettan hela dan. Framåt kvällen ville jag bada. OK, sa dom och skjutsade mig till ett nytt vattenhål som hette Hjälmaren. Jag kastade mig i!
Igen och igen och igen!!! Jag älskade varje sekund!
Kolla vilken koll jag har!
Sen blir det värsta motorbåtsimitationen fram till fendern!
När jag gör "helt om marsch" i vattnet blir hela sjön som en tratt omkring mig, men det är inte farligt, bara roligt!
Kasta igen....snälla! Och det gör dom, massor av gånger, och jag är såååå lycklig!
Till slut var det dags att gå i land igen.
Jag låg gärna och väntade utanför pizzerian för nu var jag alldeles sval och behagligt trött.
Kan ni gissa vad jag såg när jag kom hem från stranden?
Jo, då höll en av mina kottar på att käka upp maten som jag inte ville ha innan badet, men nu var jag ju vrålhungrig! Han åt upp varenda smula, sen drack han mitt vatten och som tack fräste han och gick. Men jag fick en ny portion och den smakade mums efter simturen. Attans vilken härlig kväll det blev!
Nu är jag hemma från mina äventyr hos Acke och Primo i skogarna mellan Linköping och Norrköping. Attans vad många kul nya polare jag fick där, och några nya morrarvänner också. Tokiga kärringar som hoppade och skrek och viftade och försvann i skogen var det också gott om! Dom fick man lov att springa och leta reda på minsann fast det var 33 grader hett! Men alla tanter blev som spattiga av glädje när man hittade dom och överöste en med korv och annat gott varje gång. Så det var värt besväret.
När man hittat alla fruntimmer skulle dom fika. Titt som tätt! Då passade vi hundar på att ta igen oss lite inför nästa påhitt. Dom brukade också ösa kallt vatten på oss och i oss och svepa in oss i kalla, våta handdukar. Vi letade inte bara rätt på vimsingar, ibland spårade vi och ibland letade vi leksaker (Jag VILLE vekligen behålla Råttan!), och vi gick en härlig lekpromenad på ett gammalt järvägsspår. Men det var OK, för rälsen låg inte kvar.
På kvällen blev matten och hussen akut hungriga så vi åkte till Linköping och där var så hett så luften dallrade mellan husen i centrum. Det var faktiskt inte ett dugg behagligt att strosa där. Men dom hittade mat och jag fick förstås ligga under bordet som vanligt...
Vi bodde på en gård på landet, här är vårt ena kök, vi hade två. När hussen och matten var mätta tänkte jag också äta, men det var för varmt för kulor. Men kycklinghjärtan och sånt slank ner. Dom hade köpt en påse med annat gott också, som jag inte fick något alls från.
Dom hade tagit med ett av mina sovtäcken, men aldrig att jag tänkte ligga på något så varmt!
Men här under mattens säng var det svalt och skönt.
Och under hussens säng var det också gott att ligga.
Fast ska sanningen fram så provade jag att ligga I en säng också, men det gillades inte av någon annan.
Sent på kvällen gick matten och jag en promenad och tittade på tjurrusning. I en hage sprang tjugo skenande ungtjurar runt och försökte skrämmas. Efter att ha tänkt efter en stund kom jag på att taggtråden nog skulle hålla dom på plats, så då gick jag förbi två gånger. Sist på kvällen fick jag ett grisöra för att jag är mattes allra duktigaste och finaste älsklingshund!
