Titta vad jag fyndade! Precis som Zelda och andra stadshundar fick jag smaka lite milkshake, jordgubb, bara så där på promenaden i morse. Det var dessutom väldans kul att dra ut sugröret och springa omkring med det och vifta!
Sen blev det allvar. Jag hittade elgubbarnas alla fordon parkerade i skogen. Vesslan är fin, tycker jag.
Vad bra, sa matte, här har vesslan gjort helt nya vägar i storskogen! Då går vi där så vi får omväxling. OK, sa jag. Och det var ju roligt tills vi kom till en återvändsgränd. Vesslan hade vänt helt om. Va trist, sa matte, ska vi behöva gå tillbaka samma väg?
Nädå, sa jag. Titta på andra sidan det här diket finns en annan vessel-väg. Vi pulsar över och provar den! Nja, sa matte, det ser svårforcerat ut, och tänk om isen i diket inte håller? Jag har kollat, sa jag, det håller! Jag lovar!
Ser ni hålet bakom mig? Just där gick matte genom isen med sin klumpiga fot! Kängan, som ska vara vatten-tät minsann, fastnade under isen och mattes andra fot satt fast i djupsnön. Efter ett evigt sprattlande kom hon loss och då hade vänsterfoten spaat ordentligt. Det du, Sigge!
Nästa vesselväg slutade så här, plockepinn mitt i vägen. Vi måste pulsa runt dem, sa matte med en djup suck. Nä, vi kan klättra över eller krypa under, sa jag. Den här gången litade hon inte på mig utan pulsade runt med sin isiga fot, medan jag elegant klättrade över stapeln.
Nåväl, efter mycket gående hamnade vi vid det här huset. Sommargästerna som bor här har en stor, arg hund , så här går vi bara förbi på vintern. Den hunden dödade kattungarna som bodde på gården brevid förra sommaren. Ingen här i bygden gillar den hunden. Jag fick rysningar bara av att sitta en stund på hans gård! 
