Idag kan vi väl gå nånstans där vi inte går så ofta, föreslog jag. Så då gjorde vi det och dessutom baklänges! Ja, alltså vi GICK ju inte baklänges, men vi gick liksom från fel håll. Det var stimulerande.
Allt ser nytt ut när man närmar sig det från en ny riktning. Dessutom låg halva skogen vågrätt.
Kolla! Luddig päls i massor låg på ett ställe! Här har ett mord begåtts i natt, mumlade jag och undersökte bevisen noga. Chief superintendent Rudi Webster...visst har det en proffsig klang?
Mitt i mordgåtan hittade jag en ravin med porlande vatten längst ner. I stället för att ta en pint på en pub som skulle heta The Hound & Rabbit, eller nåt, så släckte jag törsten där. Nån måtta på deckarleken får det väl vara!
Sitt här, Rudi, så alla får se att både snödropparna och krokusarna blommar nu, befallde matten. Och.....???
Det är allt tur att matten har benen i behåll och får använda vänsterarmen hur mycket som helst! För kolla bara vad hon tänkte ut i eftermiddag! SPÅR till sin hund! Jordens gladaste hund, som snabbt som ögat plockade upp alla pinnar och sen nästan slukade korvpåsen i sin iver, ser ni här!
Ha, här tror ni förstås att jag sitter i Rutan? Nänemensan, det här är nåt nytt påfund, som heter Åttans Frestelse. Den måste man kunna i rallyklassen jag är i nu. I två av konerna ligger det köttbullar och retas, dom måste man ignorera, annars får man minuspoäng. Premiärförsöket gick lysande, jag hade ju för attans skull just ätit en påse korv!
Apropå mat. För att bli avlång måste man inte bara motionera, man måste hålla koll på maten också! Nu har det blivit skärpning här hemma. Nu står det på tillbringaren hur mycket mat jag får äta varje dag. Aldrig mer, men ibland mindre, om jag moffar i mig korv och köttbullar och sånt samma dag.
Gissa!
Tadaaa! Just det, omkring en mil blir det nog, för det brukar det bli. Bra att det är hugget i sten, eller hur? Men först ska vi gå på lite tråkiga vägar...
...till "stora vägen". Dit är det en kilometer från mitt hus. Där måste man stanna och se sig för innan man korsar asfalten.
Vi går alltid bara så där en fyrtio steg på asfalten, sen svänger vi in vid Tobbes hus. Han var inte ute idag. Det är roligare när han är utomhus när jag spankulerar förbi.
Efter Tobbes hus är det bara att gasa...förbi gården där alla kossorna bor. Dom var heller inte utomhus idag.
Äntligen! Efter två kilometer kan jag skymta mitt favvoställe i slutet av backen!!
Jo, för där bor min allra bästa vän Tiger!
Tiger gick och vankade i sin trädgård för han hade på känn att jag skulle komma förbi idag. Sen måste vi vänta i hundra år medan Tigermatten bytte jacka efter vädret som plötsligt blivit vårlikt och varmt.
Ganska snart fick jag korn på en nystaplad vedsamling! Med beröm godkänd, bestämde jag efter inspektionen. Jag kunde inte få Tiger det minsta intresserad av veden. Han samlar inte på sånt.
Efter att vi varit i skogen nån timme blev det svårgånget. Ishavsvinden igår hade stjälpt ett träd precis där vi skulle gå! Så då fick vi lov att gå runt det. Tigermatten sa att hon skulle hoppa över men när hon fick höra att matten tänkte filma svanhoppet så fegade hon ur. Synd!
Hela den fina eftermiddagen vandrade vi omkring i storskogen och njöt av vårluften.
Efter några timmar hade vi klarat av den stenhuggna milen med råge så då vände vi nosarna hemåt så glada och tillfreds med att ha varandra! Alla promenader blir kuligare om man har en Tiger i sällskap.
