Konvalescent.

Idag var det tisdag, som burkade vara mattens och min favvodag. Men det var innan jag blev konvalescent. Nu blev vi alldeles vilsna vad vi skulle hitta på när solen sken och vi var lediga. Vi skrotade runt lite på tomten...

...och så kollade jag att mina spårpinnar ligger och blir ordentligt väderbitna. Det gjorde dom.

När jag skulle kolla Rutan var den svårupptäckt. Den hade snöat över när jag var sjuk och ingen brydde sig om Rutan alls.

Mitt fina, roliga hopphinder stod på plats och för inga pengar i världen skulle jag tillåtas hoppa över det, förmanade matten strängt. Men ATTANS också, röt jag i! NÅT kul måste jag väl få göra fast jag är sjukskriven och solen skiner?Då veknade matten och la ut vittringspinnarna till mig.


Så då fick jag äntligen roa mig! Jag är jordens bra på vittringspinnar och ansträngande det är det verkligen inte, så det var tillåtet.

Men det värkte i oss att vi inte fick dra iväg på långstyrning i skogen. Till slut drog matten på joggingskorna och försvann UTAN mig i vårsolen. Jag och hussen fick vara hemma och när matten flämtande kom tillbaka sa hon att hon kände sig halv därute i skogen utan mig! Tror jag det!

Benjympa.

Alltså, jag känner mig som värsta rockstjärnan som halva jorden bekymrar sig om! Vi blir alldeles rörda här i Julita! Så då är det ju bra att jag kan rapportera att jag mår som en riktig hund igen. Igår kunde jag plötsligt klia mig med bakbenet på magen, ståendes, igen! Applåder! En annan talang som jag bemästrade hux flux var att sträcka på mig, DET var skönt må ni tro, så det gjorde jag femtio gånger på raken.



Kolla på mina filmer vad jag gjort i kväll! Använder tassarna som om jag aldrig gjort annat. Proffsigt va? Jag försökte övertala hussen att vi skulle gå på långpromenad idag, om vi inte berättade för matten, men han var obeveklig... korta små promenader skulle det vara för konvalescenten som inte kunde stå på benen häromdan. Så då smet jag iväg och jagade rådjur så jag fick springa riktigt, riktigt fort. Hussen var inte imponerad. Men benen mår lika bra efter jakten!
En bra sak med att vara sjuk är att jag fick två pannkakor OCH en grisknorr samma dag en gång. Det får jag aldrig när jag är frisk.
I morgon ska matten ringa veterinären och få vidare instruktioner...hoppas hon säger att nu ska Rudi springa minst fem varv runt Julita morgon, middag och kväll, annars slutar benen att funka igen , hehehe...

Bättre!!!

Hej alla superfina vänner därute i cyberrrymden! Rudi här! Bra va? Hundra miljoner tack för alla hälsningar jag, matten och hussen har fått när jag varit värsta sjuk! Tänk att så många bryr sig om oss! Massa mail och SMS och fejan-meddelanden och inte minst bloggisar som varit oroliga för mig. Puss och kram på er allihop! Så pigg som på fotot ovan är jag inte, men jag ska bli...det har jag bestämt! För nu funkar alla mina ben igen och huvet känns klart!

Men vet ni hur attans dålig jag var i tisdags kväll? Då fick jag skakningar i hela kroppen och fattade inte att folk pratade med mig. Jag fattade ingenting. Hade bara ont. På onsdagen åkte jag till veterinären som tog massa blodprover och klämde och kände och så pinkade jag i en skål. Så då sa dom att jag nog hade borrelia och så hade jag massa blod i pinket. (Ser ni mitt bandage på benet? Det tog jag i alla fall bort, hehe).

När vi åkte från veterinären mådde jag lite bättre, så då väntade jag och matten utenför när hussen handlade lite käk till oss. Du funkade alla benen jättebra. När vi kom hem började jag med medicin.

På torsdagsmorgonen kunde jag inte använda mina bakben! Attans läskigt! Jag försökte sitta och då ramlade jag omkull. Jag försökte gå i trappan men då snubblade jag omkull. Och när jag reste mig upp så höll jag aldrig på att få styrsel på benen och sen haltade jag så det gick inte att gå i alla fall..Så då ringde matten veterinären och så fick vi komma dit i ilfart igen. Väntrummet är jag ganska bekant med nuförtiden.

Så då gjorde dom värsta travhästutredningen på mina ben, böjprov och sträckte hit och dit och så skulle jag trava i korridoren. Sen fick jag en spruta och sen blev det svart. Men då röngtade man visst ryggen och benen på mig. Fast det är bara hörsägen, jag vet inget om det. Sen så sov jag hela kvällen och hela natten. Attans vad jag sov! På fredagmorgonen vaknade jag ....och kunde inte använda ett framben heller!! Nu jädrar blev det komplicerat! När det varken bär fram eller bak är det inte kul, det kan jag intyga. Matten ringde veterinären som sa att vi skulle vänta och se för nu var alla prover tagna. Så då låg jag så här tyckte att livet var pest.

MEN! PÅ lördagen vaknade jag och kunde nästan använda alla benen, och jag kunde sitta igen! Och på kvällen var jag ännu friskare i benen och haltade nästan inte alls! Och gissa vad! Idag på söndagen är jag ännu mycket piggare i alla ben! Nu skulle jag vilja ut på långpromenad...men det får jag inte säger matten och hussen. Typiskt när det börjar spritta i benen.

Förresten, vet ni vad som var enda guldkornet hos veterinären? Jo, att hon fick lov att lyssna superlänge på mitt hjärta för det slog nästan inte, då sa hon att jag har kondition som värsta travhästen! Så klart!

Största slafsigaste pussen från mig till er alla!

Paus

Nu tar vi för första gången bloggpaus. Rudi är sjuk och vi återkommer kanske när han förhoppningsvis blir frisk igen.

I vårsolens glans.

Ni kanske tror att jag haft värsta lata söndan när ni ser mig liggandes här.

Men närå, här har varit full rulle hela dan.

Eftersom solen sken som en lampa så övertalade jag matten att det var hög tid för en lång joggingtur med mig. Hon var lättövertalad.

Hon småsprang och jag galopperade i över en timme. Vi stod bara still en gång. Så när vi kom hem var mina snörull lika nödvändiga som hennes töjande.

Matten fegade ur och snörullade inte utan gick in i duschen. Sen åt hon gröt, jag är inte hungrig så tidigt på dan. När vi såg att det var tolv grader varmt mot solväggen blev det årets första solmys- och lässtund kombinerat.

Alf solmös också.

Vi klarade inte av att befinna oss inomhus alls idag, så en vårsolspromenad stod näst på schemat.

Jag kollade in det superstökiga trädet som finns här hemma.

Oregerligt, eller hur?

Ingen dum dag alls, den här soliga söndagen.

Så jag njöt och njöt.

Mest av allt njöt jag förstås av den nya snön som var fluffig.

Jag tror att jag sammanlagt rullade flera varv runt ekvatorn idag.

Jag är attans glad att jag inte hamnat vid ekvatorn när jag rullat klart. För det hade varit svettigt värre.

Långmarsch.

När Tiger kom och knackade på i morse stod jag färdig i startgroparna, så det var bara att ge järnet i skogen tillsammans! Det blev en rekordlång promenad, fast det tänkte vi inte på, för tiden går så attans fort i trevligt sällskap!

Linslusarnas lördag.

Nu är det fototävling igen! Nanna och Leia vill ha linslusfoton för att man ska kunna vinna en kokbok! Så då vill jag vara med och tävla med den här attans fina bilden av mig och några av mina saker som klättrat upp i en tall! Ser ni att det var sommar då? Grönt , eller hur?

Lamm!

Jippeeee! Paketdags med posten igen! Det här paketet var mjukt och väldigt spännande!

Kolla! Kolla! Ett påskalamm! Det har jag vunnit på utlottning hos Csigoras! Snacka om tur va?

Vet ni att jag blev störtförälskad i mitt påskalamm omedelbums jag kände lukten av det...

...när jag sen fick sätta tänderna i den fluffiga ullen blev det rena rama passionshistorien.

Om man tuggar på rätt ställe LÅTER lammet! Matten och hussen tycker att det låter precis som en vildand och Alf kom sättandes i galopp för att kolla var tutandet kom från!

Sen satte han sig ner bredvid och njöt av konserten.

Vilken flax att jag vann ett påskfärgat lamm som tutar som en and och har tuggvänligt fluff runt hela den trinda kroppen.

Min piga!

Jag ringde hundra gånger idag och påminde matten att ta med min boll hem från stan! Och kolla! Det hjälpte! En nyckelpige-boll var det!

Pig-bollen rullar superbra!

Efter kvällspromenaden sportade jag runt med den i mörkret.

Ibland blev matten nervös när pig-bollen rullade jordens snabbt och långt bort i kolmörkret och jag efter som värsta raketen! Då fick vi lov att rulla hemåt igen, bollen och jag.

Eftersom jag hade fått upp en rackarns fart i benen så fortsatte vi att träna "hoppstå" och ganska många inkallningar med frolic tills vi blev så svettiga i femton minusgrader så då vi gick in och drack och tog igen oss en stund.

Suck!

Ikväll berättade matten att hon varit i leksaksaffären och skaffat mig en ny boll i stället för min fina som small häromdagen. Superglad blev jag förstås! Fram med den! Var är den? Var är den, ropade jag upphetsad och ville ut och sporta lite omedelbums! Jag glömde den på tråkjobbet, svarade matten då skamsen och med liten röst. Suck! Den ska visst vara röd och fin...undras just när jag får dribbla runt med den egentligen. Om hundra år, eller?!?

Burk.

Jag har haft en hur kul som helst utedag hela dagen idag. Sen skulle jag leta godisburk, fast det låg matkulor i burken, fast dom smakar godis när dom är gömda och man får hitta dom, tycker jag. Annars har jag faktiskt ätit en pannkaka idag! Det du , Nelson! Utomhus

Grodlår bland annat.

Ni må tro att jag var glad att Kongen inte dekorerade aspen idag också!

För den är ju så rackarns mysig att springa med!

Jag och Kongen klär varandra!

Eftersom matten äntligen efter hundra år var nästan normal igen idag så har vi gjort några roliga saker.

Hopp-apport i femton minusgrader till exempel.

Sånt är jag fena på!

Att lubba till Rutan i värsta farten...

....och lägga mig där för att invänta korv...det är jag också jordens bra på.

Men att skickas ut i en vallad ruta för att leta upp små prylar......

...är jag faktiskt expert på!

Man måste söka av hela rutan supernoga så man inte missar nån liten pryl eller så...

...och när man nosat upp en groda eller nåt, så måste man springa i hundra knyck för att visa upp den....

...få beröm och byta den mot korv eller så!

Man måste ha tuff väst på sig så ingen betvivlar att man jobbar i sitt anletes svett.

Efter väl förrättat värv sig kan man avbildas med troféerna.

Mmmmmmm.....grodlår!