I can jive, I can jive...

Nu ska ni få höra...men var är ni?

Jaså, där! Vänta lite bara...

...så ska jag vända mig åt rätt håll så jag kan berätta...

...men, attans, vad ni snurrar runt mig...

...vill ni höra, eller inte...

...lyssna nu! Jag ska börja en ny karriär! Jag ska bli dansör!

Matten och jag studerar den här superbra instruktionsboken om dans! Sen ska vi åka på läger och lära oss hur många danssteg som helst!

När vi kommer hem från lägret kommer det att se ut så här hemma hos oss. Alf kommer inte att fatta någonting, stackarn!

När vi har tränat lite till kommer det kanske att se ut här! Då får ni komma och titta! Attans vad populärare ändå jag kommer att bli bland tjejerna då!

Kort sportreferat.

Idag har det varit torka i Julita igen, fast luften har varit våt på nåt sätt.
På kvällen ville jag spåra. Så då gjorde vi det.

Här har jag precis hittat en pinne...

...och här levererar jag den...

Spåret gick över en grusväg, men det var plättlätt. På andra sidan fortsatte det...

...och fortsatte...

"Dina bloggisar kommer att tycka att det här inlägget är lika spännande som att titta på en nymålad vägg som torkar", säger matten nu. "Men attans...

...kolla...kolla... nu får dom se att jag kommer med en pinne igen", utropar jag då!

Kolla! Nu närmar sig den spännande finalen! Leverans av slutpinnen!!!

Olidligt lång väntan på slutköttbullen...

...men DÄR kom den!

Målfoto! Alla pinnar funna och godispåsen tömd! Visst var det väl lika spännande om vilken fotbollsmatch som helst, säg?

Träningkläderna av och sakta strosande hemåt genom skogen efter väl uträttat värv, ser ni mig här!

Då trampade matten barbent genom ett brännässlesnår. Visst är det superkonstigt att människor skriker i högan sky när dom går nakna genom brännässlor och jag känner absolut ingenting fast jag rullar, nosar och pinkar i nässlor varje dag!

Mys-regn.

Idag har det regnat i Julita! Vi är alldeles överväldigade, vi trodde att allt regn redan var slut och att vi inte skulle få något nånsin mer!
Vi drar till skogs, utropade matten och jag i en mun när vi såg regnet i morse! Vi gillar verkligen regn! Jag blev blöt och smutsig och rufsig, det var så mysigt i stället för att vara torr och dammig.

Regnet fick leversnittarna att slå ut i barken både här och där. Så jag skördade för glatta livet.

Jag hittade snygga vattenpussar överallt. Det är så attans praktiskt med naturvattenhål när törsten kommer över en.

Jag hittade en blå kratta också! Lagon stor för mig när jag vill hjälpa till i trädgårdslandet...eller kanske kratta gruset med husse.

Efter skogspromenaden gick jag hem och torkade några timmar under mattens säng. Sen kom solen fram, så då gick vi en sväng igen. Det var så vått i luften så jag trodde att jag simmade. Plötsligt sa matten: Här är ett fint ställe för lite uppletande! Så då vallade hon en ruta och gömde tre fina grejer där. Mitt i fotot kan ni se hur jag jobbar och letar.

När man hittar grejerna måste man springa rackarns fort till matten och byta grejen mot korv innan man letar reda på nästa pryl. Det är superkul!

Sen åt jag middag och så ville jag träna lite tricks, för det brukar löna sig. Sitta fint och vinka...

...rulla runt, runt...

...knata upp på parasollfoten...

...och visa att jag minsann kommer ihåg hur man cirklar där.

Spåra eller inte spåra...

Idag åkte vi till Hallstahammar. Det ligger ganska långt bort. Vi skulle tävla i lydnadstrean. Sist gick det ju uruselt, men idag skulle vi vara skärpta, hade vi bestämt!
Så här fint skulle jag gå, det hade jag tränat in! Men så luktade det ju så attans intressant på planen, så nosen föll ju ner från början och sen ville den inte komma upp. Så jag missade ju nästan allt som matten bad mig göra! Igen! Men det kan löna sig att spåra även på lydnadsplanen för ett, tu, tre fick jag vittring på ostmackor som låg och skräpade i domartältet!

Så då gick jag dit och härjade runt lite, medan matten gick momenten ensam så länge. Sen diskuterade hon och domaren om jag skulle diskas om hon tog tag i mig och drog ut mig från tältet, då passade jag på att sluka mackorna under tiden. Dom var goda. Sen drog matten ut mig på planen igen, genast fick jag upp ett annat intressant spår, så då kom alla överens om att jag skulle slippa störas av lydnadskommandon mer. Så då fick jag åka hem. Fast jag fick bästa tröstpriset först. En kasse, en dricksflaska, hundgodis, mattegodis och en attans fin midjeväska som matten blev så glad över. Kanske mest för hon fick lov att spänna in den lite för att den skulle passa!

När jag kom hem från Hallstahammar somnade alla av matthet. Sen kom jag på att jag ville spåra i skogen i stället! Nya anpassade midjeväskan var precis lagom stor för alla spårpinnarna och en stor godispåse!

Det blev ett roligt, kort spår och jag bar slutpinnen....

...ända hem!

Nattspaning.

Häng med på nattspaning, vetja! Nyss alldeles i närheten hördes ett attans skarpt skott i natten. Ett stackars vildsvin som fick sluta sin tid på jorden.

Kolla där! Ser ni? Lysande ögon i julimörkret.

Flera lysande ögonpar minsann! Frågorna hopar sig.

Aha! Mysteriet i julinatten är löst! Skönt! Nu går jag och snarkar under mattens säng och ska inte drömma några mardrömmar alls!

Kollat Småland.

Alltså i går morse låg jag och sov som vanligt...

...då kom matten och väckte mig! Fast klockan bara var sju sådär.....

...lägg av...muttrade jag...det är ju mitt i natten......och så somnade jag om... Fast dom insisterade på att jag skulle pallra mig upp. Så då gjorde jag det. Gick en prommis och hoppade in i bilen, åkte i hur många timmar som helst...

...blev utsläppt för pinkning och benbad vid Hooks herrgård. Kollade lite på alla golfare som stod och slog... hoppade in i bilen igen...åkte i hundra timmar igen...

...och så var vi simsalabim hemma hos lill-matte i Växjö! Då softade jag på hennes soffa och kollade lite bloggar och så.

Vi inspekterade hennes bautastora balkong. Där fanns levande blommor och döda blommor. Hon ska plantera nya nu för vi hade med en säck jord till henne.

Sen badade jag i en fontän bredvid Växjösjön.

Och så såg jag en attans rolig buske som såg ut som en hund precis som jag, men svans och öron och så...

På natten skulle jag bo på ett vandrarhem som låg precis vid Helgasjön.

Det var rackarns fint där när jag kvällspinkade.

Så jag poserade lite här och där.Jag ville kolla på dom färgglada båtarna, men det fick jag inte...

...men jag kollade noga på bilen jag tänkte söka jobb hos. För då får man simma ofta och långt på djupt vatten. (Utan lina).

På vandrarhemmet visade jag matten att jag inte tycker det är det yttepyttersta läskigt att gå på brandstegar och plattformar tre våningar upp! Fast man ser rakt igenom.

På natten snarkade jag under mattens säng, precis som jag alltid gör...fast det var ju inte hennes riktiga säng...men det funkade ändå! Sen blev det pinkpromenad och sen blev det FRUKOST!! Jag fick två tallrikar fil, en ostmacka, en tallrik leverpastej, skinka och ost igen..sen tror jag inte att det var mer.

Hela tiden jag käkade frukost satt den här snälla killen och klappade mig. Han ville ha en egen hund, sa han, men det fick han inte för han bodde i Vasastan, sa han. Vad vet jag, hundar kanske inte får bo i den där Vasastan. Sorgligt, för grabben ville verkligen, verkligen ha en egen sån hund som jag!

Efter frukosten tänkte jag simma lite i Helgasjön. Det fick jag om jag hade linan på. Matten och hussen är så rädda att jag bara ska simma rakt ut som jag gjorde i Hjälmaren. Jo, det hade jag kanske gjort om jag fått chansen :-)

När jag kom till lill-mattes lägenhet hade hennes katt flyttat hem igen. Det kände jag allt på doften. Men jag fick vänta utanför tills katten blev instängd i sovrummet, för vi fick inte träffas för lill-mattens lägenhet är för liten att jaga katter i. Sen gjorde vi en massa annat som jag inte kommer ihåg, och sen åkte vi hem igen alla tusen timmarna i bilen. Fast jag fick pinka då och då förstås.

Snacka att man blir utsjasad av såna resor! Nu ser det ut så här i min bia. Ganska likt hur hela äventyret började i går morse! Det kanske ligger något i det där som en bekant till matten sa en gång: Varför anstränga sig med att resa bort, man kommer ju ändå bara hem igen sen?