Zeldas utmaning igen och ett snörull.

Idag bjuder jag först på ett snyggt snörull. Jag måste tillstå att jag inte alls längtar till sommaren! Det här är livet! Hellre ett bra snörull än tio mediokra gräsrull!

Jo, så var det ju utmaningen från Zelda, att snurra runt en pall eller så med bakbenen högst. Jag värmde upp med mitt gamla trick som är tvärtom och lätt plätt:

Sen bytte jag till parasollfoten som numera alltid står beredd i mitt kök. Det är knepigt det där med bakben. Jag har egentligen inte vetat att jag haft dom förut och nu ska jag plötsligt dansa omkring med dom. Men det går bättre och bättre.

Matten går med runt än så länge och så håller hon klickern i handen, det är den jag kollar på om det ska komma ett klick så man får sin köttbulle nån gång. För hon har slutat hålla godis i handen när vi cirklar.

Nästa vecka har jag tänkt att jag ska kunna cirkla ett varv utan att matten går med! Vi får se hur det går! Sen har jag tänkt lära mig att backa upp på foten från början, men det kanske är överkurs. Attans stimulernade med utmaningar är det i alla fall!

En fin ledig torsdag.

Vi går åt nåt annat håll idag, föreslog jag. Ok, vartåt, undrade matten? Jag vill kolla om man öppnat jordgubbsplocket än, för du gillar ju såna bär, eller hur matten? Jo, det kunde hon ju inte förneka. Men jag var för tidigt ute, jag kunde inte ens hitta plantorna under snön.

Vi fortsatte vägen fram. I det här huset bor en jättesnäll, jättegammal tant. Här brukar vi få vila och dricka saft när vi går den här rundan på sommaren, det vet jag. Men nu sa matten att tanten är död, så då stod vi en stund där och mindes alla trevliga stunder vi haft i hennes fina trädgård.

Kolla, kolla vilket mysterium, utbrast jag lite senare! En åker utan staket men med en rejäl grind! Varför då, undrade jag? Men matten fattade ingenting hon heller. (Klicka så ser ni bättre!)

Sen kom vi till Skåne....nä, skojar bara! Gick ni på det? Fast visst är det platt som i Skåne? Det har jag sett hos bloggpolare som bor därnere. För jag har aldrig åkt så långt hemifrån själv.

Man måste gå en liten bit på stora vägen på dagens runda. Det är inget kul alls, tycker vi. Så där pinnade vi på fort som attan.

Snart efter det hamnade vi mitt i ett skogsjobb. Här kunde Tiger och jag ha gjort lite nytta, men jag hade ju bara matten med mig idag och hon är inte mycket att hänga i julgran när det gäller skogsavverkning. Så det fick vara.

Här var det ett nytt snabbmats-ställe i skogen! Nä, skojar bara igen! Hur jag letade fanns inget gott på menyn.

Kommer ni ihåg att jag skrev igår att vi inte har gatlyktor i Julita-skogen? Oj, vad jag for med osanning då! Här hittade jag ju en! Fast jag pinkade inte på den, det svär jag på.

När vi var nästan hemma tog jag hand om mattens ena vante...

...och fick vant-fnatt...

...jag äääälskarrrrr mattens vantar....

...dom är så släng-vänliga...

...ja det blev en yster tillställning som ni ser!

Sen blev det allvar! Matten ställde ut en "Ruta" i snön. Jag har inte sett en Ruta sen i oktober. Vi skulle kolla om jag kom ihåg hur man ska springa och ställa sig mitt i en sån.

Och det gjorde jag ju!

Julita by night.

Det är månsken över Julita i kväll. Vi går en promenad föreslog jag. Ta med kameran matten, det gör du ju aldrig annars på kvällarna. Finns det inte nån attans blixt på den? Jovisst, svarade matten. Jamen då så, beslöt jag! Vi har nämligen inte gatubelysning i Julita. Ja, inte gator heller.

Det började bra. Spår som leder in i mörkret...det är spännande! Fast jag satt fast i kopplet så jag fick bara fantisera om vad som fanns i andra änden.

Jag brukar pinka på grannens soptunna när det är mörkt.

Kolla, kolla! Blixten funkar ju utmärkt! Det visste jag väl, utbrast jag förnöjt!

Är det kvällspromenad så är det. Bäst att pinka på.

Många vilda djur bor i skogen. Jag hörde dom och luktade dom, men matten märkte ingenting.

Och så lite till pinkeri igen.

Här blev jag stående länge och insöp doften i den högintressanta gropen.

När räven skrek i skogen lät det faktiskt lite läskigt.

Här är en loge som nästan inte syns. Men den ligger där på dan också, så jag vet att den är där.

Hemma igen! Välpinkad och uppiggad av friska luften. Jag tränade lite fotgående på terrassen. Det var lönande och gott!

Väl inomhus tyckte jag ganska omedelbart att det blev urtrist att bara ligga och ta igen mig...

...så jag intog position på parasollfoten för att inhösta godisbelöning...

...det funkade utmärkt åt alla håll ...

...men när jag blev tankspridd och bytte position så blev det tji godis!

Det kommer inte att hända så mycket mer i Julita i kväll, så nu kan jag lugnt gå och lägga mig.

Statistik.

Fast det var söndag hela dan idag försvann matten till tråkjobbet. Men först hann vi med en lång promenad. Det var kallt, men mysigt ändå. Hon fotade inget idag, så ni får se några fler bilder från i går i stället. Jag tror att det blev flera hundra foton tagna då när solen glänste.

När matten hade jobbat klart tog jag och hussen bilen till stan och hämtade henne så vi slapp vänta så länge på hennes buss. Vi ville ju ha hem henne fort.

Samma stund som hon kom hem frågade hon om jag ville jogga lite med henne. Det var nämligen alldeles ljust ute fast det nästan var kväll! Det är vi inte så vana vid, så vi blev ganska spralliga.

Vi joggade några kilometer och det var rackarns roligt! Matten ska visst springa en kvartsmara om några månader så det gäller att jag ligger på och pushar henne om hon ska klara det. Men hon tycker det är kul att kuta omkring med mig, så det ska nog gå.

Förresten, ikväll är det exakt ett år sen vi la dit en besöksräknare på bloggen. Just nu står den på 21.238 och om man delar det med 365 så säger miniräknaren att det blir 58 besökare om dan i snitt. Jag har sett att ibland är det 100 och mer och ibland är det kanske 30, och ni ska veta att matten och jag tycker att det är så in i bängens attans roligt att ni tittar in här hos oss!

Underbara lördag!

Solen har vräkt ner över Julita idag! Det var 20 minugrader när vi pallrade oss upp. Men sen blev det 15 och sen blev det 7 så det funkade bra för uteliv. Jag hade en sån Tiger-längtan idag, så jag spanade hoppfullt utåt vägen länge, länge.

Men hitta på nåt, stå inte bara där och sukta efter Tiger, sa matten otåligt. Så jag gick gången fram och kollade om fåglarna hade mat så det räckte. Det hade dom.

Du kan väl skutta runt lite, så du är uppvärmd OM Tiger skulle dyka upp, föreslog matten slugt.

Så då gjorde jag det. Hussen har grävt så fina spring-gångar kors och tvärs åt mig. Det var en ren fröjd att spralla omkring där i solskenet.

Var inte så bekväm, retades matten, kasta dig ut i djupsnön i stället och rasa runt!

Och det var ju kul värre!

Men vad ska jag göra sen, sa jag eftertänksamt? Motionera haren kanske?

Så då hämtade jag haren och lekte slängrompa med den.

Han är lite slapp och lealös min hare, men en skoj kompis ändå.

Åh, så tänkte jag på min riktiga kompis igen och började spana och vänta och längta mot vägen.

Japp! Jag visste väl det! Så kom han då äntligen Tiger-polarn! Vår glädje visste inga gränser, vi dansade och brottades och tumlade runt en lång, härlig stund innan vi drog med mattarna på promenad.

Så här såg det ut mest överallt idag. Det var snyggt ute! Och attans springvänligt!

Vi gick förbi ställen där jag och Tiger aldrig brukar gå. Det var stimulerande. När vi kom till ett gäng ystra travhästar ville vi vara ystra tillsammans med dom, men det fick vi inte, så vi fick koppel på. Trist! Jag vill gärna springa med hästar. Dom springer så bra! Ja, så där höll vi på och roade oss i nästan precis fyra timmar. Då var mattarna hungriga så alla fick gå hem till sig. Jag fick hjärtbuljong på maten. Det var gott.