Motion, Tiger och rally!

Tja!

Nu när matten är hemma hos mig och vilar högeraxeln igen så kör vi hårt med benmotion! T ex igår gick vi ungefär en och en halv mil på några annorlunda vägar. Plötsligt var det stopp! En bom med en skylt!

Så stod det!

Och några meter in låg det en skräphög minsann!

Men matten och jag ställer aldrig till i skogen så vi kunde spatsera vidare i vårsolen. Inte minsta risk att någon bil skulle dyka upp och störa oss, för se här...en bom i andra änden också!

Men idag, må ni tro, blev bästa promenaden på länge! Vi gick hem till Tiger och hämtade honom! Hans dörr stod på glänt så jag kastade mig in för att sno någon rolig pipis!

Först försökte Tigermatten få mig att byta pipisen mot en ostsmörgås. Då blev det värsta jobbigt!

Giraffen hittade jag och attans vad jag kämpade för att få ta med den på promenaden, men med milt våld blev den mig fråntagen och gömd högt uppe på taket, nästan! Rackarns!!

Well, well...utan pipis drog vi iväg på en riktig kompistur.

Vi gick nästan en och en halv mil och svalkade oss i varenda dike vi hittade. Mitt sista dike var ett gyttjedike. Jag stank! Och inte ett spår av schamponeringen häromdan syntes! Så jag fick göra om den igen...

Det tog säkert en kvart att gnugga mig ren. Det var jobbigt. Men värt det.

Sen byggdes det en finfin rallybana till mig. Här tränar vi den för första gången och matten hade redan glömt att det skulle vara dubbelslalom, så det blev lite sjabbligt där. Annars syns det att jag har kul...väl?? Superduperkul är det!!!

Tävlat lite rally och legat plats i skogen.

Men varför visar Rudi en så suddig bild av sig på en gräsmatta, undrar ni förstås bestörta?

Jo, för det råkar vara en SLOTTSgräsmatta! Vi tog nämligen bilen till Vingåker idag och där skulle vi begå debut i fortsättningsklassen i rally! Det hette INofficiell tävling...strunt samma, fullt med skyltar och hundar och mattar och hussar och grillkorvar fanns det där i slottsparken. Och dofter...fett många dofter för en skogsgrabb som jag!

Här ligger en del av fortsättningsgänget och laddar. Nybörjarna var redan klara när jag dök upp mitt på dan. Vet ni...jordens läskigaste, tyckte vi, jo, när dom byggde banan så ställde dom hindret så hunden måste hoppa det från mattens HÖGRA sida! Sånt har vi aldrig tränat på, så vi blev alldeles bleka tills vi fattade att det var en miss av banbyggarna!

Nästan alla i Vingåker trodde att jag var en tjej, bara för att jag heter Rudi. Dom skulle bara veta att jag fick förhudskatarr i morse, då skulle dom inte säga så.

 Jag startade som nummer två. Det var bra. Vi knatade på och gick både spiral och slalom och allt möjligt och hoppade på vänster sida och nästan sist så skulle jag tydligen snurra, men attans, jag kom inte alls ihåg vad det ordet betydde just då, så då gjorde jag inte det. Snurrade alltså. Så då fick jag tio minuspoäng för det. Men slutnotan blev på 84 snygga poäng, så det blev ju rackarns bra! Man ska ha mellan 70 och hundra för att få applåder och sånt!

När jag tagit en tupplur och käkat lite tog jag en sväng för att kolla vårbruket. Jodå, det är i full gång i Julita nu.

Grannhästarna har skaffat lugg sen sist. Lilarandiga. Trendigt!

Jag samlar bara lite på holkar nu, men det här exemplaret kunde jag inte motstå!



DÖDA ÄLGEN har inte kryat på sig.

Förresten, sent igår kväll gick matten och jag en annorlunda långsväng. Mitt i en främmande skog la matten mig plats och sa "stanna kvar" och så spatserade hon iväg och försvann och var borta i fem minuter. Jag låg och tänkte att det var en konstig lydnadstävling mitt i skogen och var är dom andra som brukar ligga plats med mig då? Sen kom matten till slut tillbaka, då blev det godis och lyckodans för att jag varit så attans pålitlig och sen fortsatte vi tvärs över en gårdsplan där det ibland springer två vakthundar lösa. Det var det matten var iväg och kollade när jag inte fick följa med, om vaktisarna var ute. Det var dom inte så då kunde vi fortsätta hemåt. Då kom jag plötsligt på att det är kanske DÄRFÖR man testas i platsliggning på tävling, för att man ska kunna göra det i skarpt läge också! Bra va?

Bara kul, precis som det ska va´!

Attans, i år också missade jag kosläppet!

Kolugna är dom alltid när jag kollar på dom!



En dag var jag på rally-träning i Katrineholm. Det var buskul som alltid. Det fanns skyltar som jag inte har lärt mig än, så då blev det rackarns spännande!



Men i dag var det bautaroligaste dagen av alla!! Jag fick gå Rockymattens superkluriga kilometerspår med Rockys pinnar i stora främmande skogen!! Det bjöds på en spetsvinkel och andra utmaningar idag!



Jag lät matten plocka upp en pinne som jag snavade på, för jag tycker att hon ska bocka sig ibland så hon inte blir gammal och stel i förtid. Alla andra pinnar gav jag henne varteftersom, som man ska för att förtjäna korv och makaroner!



När jag hämtat pinnarna och druckit ett par skålar vatten så var det Rockys tur att gå mattens snurriga spår på andra sidan vägen.



Dom försvann iväg rakt på det. Matten, som inte har någon sån där modern spårmätare råkade lägga ett som var 1,25 kilometer till Rocky. Och trots att det gick genom en varggrop och över ett vitmosseberg så fixade polarn det plättlätt!



Hehehe, matten tyckte det var superkul att lägga slutpinnen längst ner i en jättestor grop så dom fick lov att klättra upp ur den när dom var klara! Sen åkte vi hem och sen har jag snarkat hela tiden.

Yes och sånt.

Jag hade lite rinnbajs i rump-pälsen morse, och så hade jag en stor blå (!) fläck i brösthåret och så var öronen kletiga av benmärg, så det var ju inte så farligt tycker jag.

Men matten, hon drog fram ankpoolen och slangen och Yes-flaskan och en snara och sen gavs ingen pardon!

Sen vet ju alla hur det är: Efter en massa schampo och sånt måste man torka sig...




...knasrulla....



...och gnugga...



...och slicka...



 

...och kana...

...och sprattla...

...torka öronen...

...en attans jobb är det att fixa till sig efter ett bad!



Brottsplatsen!

Men ATTANS, så snygg jag blev efter Yes-behandlingen! Värsta vita fluffet!



Kolla! Kolla!

 
 

Jag fick lov att ta ett glädjeskutt så jag kunde känna pälsen vaja i vinddraget!



Högtryck.

Den här söndagen sken solen som bara den över Julita.



Det är meningen att man ska njuta och tycka att äntligen är det mysigt då! På morgonkvisten joggade vi och det var uthärdligt...



...men mitt på dan tyckte jag allt att det var alldeles för hett!



Fast jag bara gick en yttepyttepromenad kändes det som om jag höll på att stekas levande!



Nej, sånt väder gillar jag INTE!



Fast när jag tänkte på snörull och ishavsvindar kände jag mig nöjd och glad igen.



Plötsligt kom Zvampen fram för säsongen! Det var lagom anstränging i värmen att bestiga den. Det var lite svalare på toppen!



Men på kvällen blev det fart på mig! Jag gick långpromenad och sen kollade jag in hästgrannarna igen. Dom luktade citron!



Söndagens höjdpunkt och guldkorn var det här!



En dryg timmes gnagjobb!



Mix.

Kolla vilken grej! Den fick matten gratis när hon köpte mat till mig häromdan. Det skulle vara ett rackarns roligt spel att fånga godis i... 

...man ska skjuta runt godiset med så lång tunga man kan tills det ramlar ut ur labyrinten. Jag tycker det är superjobbigt att spela, man blir ju trött i tungan ju!

Förresten, igår hittade jag första holken jag nådde upp till, i min samling! Nu har jag koll på hur holkar egentligen ser ut och luktar och så. Den var tom.

Hos Böna var det värsta folksamlingen idag. Vad tittar alla på, undrade jag upphetsad? Vi går och kollar! Då gjorde vi det. Böna-mattens två nya hästar hade flyttat hem och halva Julita var där för att beundra dom. Och så jag då.

Dom heter Tindur och Teidur och jag blev bautatrött av all uppståndelse dom väckte.

Det var mycket kuligare hemma ikväll när matten och jag tränade en hel massa roliga saker och sen kastade vi boll. Vad jag sysslade med sen får ni se på filmen:

Jag var superbra, för det är inte lättast i världen att hitta sånt som är nergrävt i gruset.

Jamen, vad fult det blev! En massa film försvann ju på sidan ju!

Liv och död i skogen.



När jag spankulerade omkring i en ny skog idag, så hittade jag som vanligt en älgbit, och medan jag stod och beundrade den...

 ...så kände jag allt att någon glodde ohämmat på mig! Undras om det var hennes farfars skalle eller så som låg där och skräpade. Hur som helst vägrade hon att röra sig ens en millimeter, hon var attans nyfiken, så då gick vi en vid cirkel runt henne i stället! Så kan hon ju stå kvar där och sörja anfadern bäst hon vill.