Igår hamnade vi lite vid sidan av där man brukar gå så här års, för vi blev bortmotade av en vakthund på ett ställe och flydde in in storskogen ...
Vi följde skoterspår mest hela tiden och då kom vi till den här åteln där det var framdukat massor av olika mat, men inget föll mig i smaken. Det var grisigt där.
Inte nog med att matten gömmer reflexer i snön, hon är expert på att tappa bort sina vantar! Ett par-tre gånger varje långpromenad händer det. Och då måste jag springa och hitta vanten och ge den till henne. Lättförtjänt blodpudding och superkul jobb!
Även om hon inte tappat vanten kan man ju springa allt vad tygen håller bara för att livet är så härligt också!
P.S. Paketet, javisstja...nja det får bli en annan dag:-)
11 kommentarer:
Här känner jag igen mig lite. Om du visste vad husse tappar sina vantar när vi är ute och går. Han behöver min hjälp. Han skulle inte klara sig utan mig. Tydligen har du samma uppdrag. Vad är det med dem? Noll koll.
Spännande med hjortarna. En hel drös med såna. Häftigt.
Nelson
Vilken slarvmaja till matte du har!! Tappar vantarna stup i kvarten. Tur att hon har duktiga dig som håller reda på ´na!
Vår matte är förresten imponerad över att du inte stack iväg till hjortarna...
Du verkar mycket bättre på att nosa i snön än vad Spunk är. Jättemycket bättre. För Spunk har lite problem med det. Speciellt om det är pudersnö, då nosar hon till nåt alldeles förtokat (för hon älskar att spåra och leta) fast glömmer att snön är liksom... pudrig. Och sen nyser och snörvlar hon sig i en symbolisk kvart, med näsan full av snö.
Humlehunden har också problem med snön, men det har inte med nosandet att göra utan det är hela snö-grejen i sig. (haha)
Vilken slarvig matte du har!! Det är tur domdär tvåbenta har oss alltså.
Jag kan tala om min matte är likadan och jag får hela tiden springa och plocka upp hennes vantar!
Nu toksnöar det i Ystad och jag blev så blöt när jag var ute för här är det plus grader nu.
Puss från Melody
Med så där långa promenader och allt spring efter tappvantar borde du bara väga 14 kilo eller så. Fast det är väl alla muskler som väger. Fin utsiktsbild i alla fall... Kramis!
Men oj vad långt du kan springa när du letar efter vantar! Vilken tur din matte har!
Hej! Här kommer länken du behöver för att fixa din markör. Det funkar fortfarande på min dator.
https://code.google.com/p/touchfreeze/
Visst är det härligt med "långpromenader" som iofs borde heta nåt annat än promenader :-)) ja inte för mattarna kanske men för oss fyrfotingar som hela tiden drar järnet bara för att det just är så himla kuuuul att rejsa i snö :-)))
Min matte och husse brukar ofta köra "fuskrapport" med mej på vintern, och då brukar jag oxå lägga på en rem så att snön sprutar !!
Puzz nosen och visst ja, matte sa att jag skulle tacka för grattis, så det är väl bäst att jag gör det då : TACK snälla för grattis !!!
Fast inte vet jag om det är så hedrande att få titeln Årets Lydnadsspringer igen, för det låter ju som om jag skulle var en mespropp och det är jag då rakt inte ;-)))
Det där med uppletande ska minsann jag och matten också börja med på våra promenader! För det verkar ju attans spännande. Och så duktig du är som hämtar mattens vante, jag brukar ta mattes vante men sen är det jag som tappar den :-)
Vilken klantig matte du har! Tappa saker hela tiden. Om min matte höll på så fick hon faktiskt hämta själv. Eller förresten, får man alltså godis om man hittar vanten?? Då KANSKE jag skulle hjälpa till att leta. När jag var liten brukade jag sno vantar av folk vi mötte på trottoaren. Det var ju superskoj att bära vantar! Fast matte tyckte det blev pinsamt när hon var tvungen att lämna tillbaka hundslemmiga vantar...
Skicka en kommentar