Helt utan röd tråd.

Det var snyggt ute i morse! Frost och sånt och blå himmel.

Då passade daglediga matten och jag på att knata omkring och njuta av allt det tjusiga.

Jag hittade inga nya vedstaplar men väl en ny bil till matten! Den var unik.

Vi spankulerade på över fält...

...och genom skog.

Att skare-rulla har blivit mitt nya nöje! Jordens skönt när man väl vant sig vid att det inte ska fluffa runt kroppen.

Jag kutade raketfort mot matten tvärs över glansisen! Då fick hon hjärtat i halsgropen, för hon ville inte att jag skulle halka och bli halt igen. Så klart jag inte gjorde!

Nu när snön har smält har plötsligt små figurer poppat upp igen! Här är jag omringad av diverse småfolk.

Tomtens kossa ser ut att vara en släkting till mig, eller hur?

Vet du hur larvig du ser ut när du pinkar, Rudi, retades Alf när jag kom hem? Så häääär fånigt lyfter du på benet, härmades han. Taskigt!

Varning! Efter vilan tog matten fram rakapparaten igen! Nu skulle öronlurvet bort, bestämde hon! På mig alltså! Hon rakade och surrade i mina öron i evigheter. Hon har ingen aning om hur man ska göra, men lik förbenat fick hon ihop en kasse öronhår....

Målet var att jag skulle se ut som en springer spaniel när hon surrat klart, men nä...det lyckades inte den här gången heller. Men luftigare runt öronen det blev dct!

Söndagsglädje.

Söndagspromenaden blev ännu lite längre! Det blir lite längre runda varje dag nu! Supermysigt!

Det rasslade och stökades i myrstackarna i solen!

På gärdet sträckte jag ut och sprang bort sjukdomen, tror jag!

Visst ser jag väl ut som en rackarns frisk grabb i sina bästa år, säg?

Matten la sig i diket för hon ville fota mig i en mer spännande vinkel.

Jag klättrade lite i träden, för det är ju annorlunda och kul!

Snöresterna som finns kvar är stenhårda, men om man gnuggar som bara den så svalkar det ändå!

Nu när jag samlat alla dass häromkring tänkte jag eventuellt börja samla på vedtravar i stället. Här är min första trave. Helt OK trave.

Nästa var omstoppad och hade en perfekt inspektionspall bredvid. Pluspoäng för det!

Den här är plottrig, tycker jag. Fast stor.

Och kolla! Här är mycket jobb innan det blir en trave värd namnet! Den kan jag inte samla på än.

I morgon ska matten vara hemma med oss hela soliga dan! Då ska jag vara ännu friskare och göra roliga saker oavbrutet! Nu ska vi börja träna lite igen!!!

Tobbe och jag!

Tjena! Nu är jag i farten på bloggen igen! Matten jobbar och jobbar så man blir alldeles trött. Men i eftermiddags drog vi på en lite längre promenad. För snart är medicinen slut!

Kolla, kolla...jag blev rejält lortig om tassarna. Det var länge sen sist!

Och jag lovar och svär att det inte var jag som gnagde av det här trädet!

Det var redan avgnagt när jag kom förbi!

Tobbe!! Min första lekkamrat på tre veckor! Han hade en trasig leksak som jag bara bestämde mig för att den var MIN!

Så då snodde jag den!

Min, min, hojtade Tobbe dramatiskt!

Näru, jag har fakitskt varit supersjuk, så jag ska ha den, bestämde jag.

Fast till slut lämnade jag tillbaka grejen och sa hej då till Tobbe för den här gången.

Jag blev rent av svettig och coolade av mig med ett snörull på skaren. Det var hårt!

Visst är det hur kul som helst att jag börjar få göra normala saker igen!?

Tisdagssol.

Häng med på en solskenspromenad i Julita! Den blir inte lång, men spännande!

Ni undrar förstås hur DÖDA ÄLGEN mår efter hela vintern. Då kan jag rapportera att någon som till och med är mer optimistisk om hans tillfrisknande än jag har matat honom med fisk! Gäddor. Dom luktar.

Kolla, kolla här! Jag skuttar allt lite trots medicinerna.

Det var kallare i skuggiga skogen än på soliga fälten.

Ett uns snö finns kvar på spridda ställen.

Fast den är hård och inte rullvänlig alls.

Stenstod gjorde jag förstås då och då.

När solen fladdrade runt i grenverket syntes jag knappt.

Ni vet såna där gamla vanliga leversnittar? Likadana fast ljusa och med lamm och ris, har ni smakat såna? Några hade fastnat under barken på den här stammen. Så då fick jag ett fasligt sjå att lirka loss dom.

Det var väl ungefär vad som hände på min tisdagspromenad.

Det sista som skedde var att jag hittade en frisk källa att släcka törsten ur.

Konfetti!

Vilken bra måndag! Jag mår som värsta valpen, jag är så pigg och busig idag.

Det är hussens födelsedag dessutom, så jag har haft fullt upp ikväll att ta hand om presentpapper.

Jag äääääääälskar att ta hand om presentpapper!

När vi städat all konfetti så gick jag till spelhålan och krävde att få spela ett spel! Jag fick välja,då valde jag det blå. Med makaroner i!

Kvällen har varit helt OK som ni ser. Fast helst hade jag sprungit omkring som en tok i skogen förstås, men det får väl bli när jag käkat upp all medicin. Suck! Det är massor av tabletter kvar i paketet!