Mysteriet på Sveavägen (min version).

Den här söndagsmorgonen satt jag som vanligt och slökollade igenom the Blog News för att se om något märkvärdigt hänt i världen. Då föll min blick på ett inlägg med rubriken "Vad har hänt?"och jag kände direkt att frågan var riktad till mig: Detective Chief Superintendent Rudi Webster från London Metropolitan Police, tillfälligt utlokaliserad till Julita. Ett mysterium hade skett i Stockholm!

Snabbt som ögat tog jag mig till närmsta flygplats, hoppade på första bästa flyg och befallde piloten att ta mig till Stockholm pronto! Piloten informerade mig bestämt om att jag redan befann mig i Stockholm, så där kom vi in konflikt Ryanair och jag!

Nåväl, själv är bäste dräng, tänkte jag, spände ut vingarna och tog ut riktningen mot det riktiga Stockholm!

Jag landade på Sveavägen, där mysteriet ägt rum och hittade genast en del bevis: En svart spetsvante, lösögonfransar och en ring! Precis som det stått att läsa i Bloggnyheterna!

På plats fanns de som larmat om fynden, nämligen personal från Damernas Detektivbyrås Stockholmsfilial. Det var två förtjusande damer från Peking-filialen som just nu gör sin utlandspraktik i Stockholm. Den strukturerade, systematiska och behärskade fröken Zelda visar här upp resten av bevisen: två peruker, en blond, en mörk, en flaska Dior-parfym, små, nätta damunderkläder och en penna.

Fler fynd, en dyr flaska make-up-remover och en kaffetermos i plastpåse!  I bakgrunden skymtar den andra kinesiska dam-deckaren, den kvicka, impulsiva och spontana fröken Nemi som satte mitt hjärta i brand omedelbums. Men nu är det jobb som gäller! Vad hade hänt på Sveavägen i natt? Ganska snart förstod jag, det var egentligen elementärt. Så här är min teori: Två lätt överförfriskade herrar var på väg hem efter en trevlig kväll på Hamburger Börs där de kollat på After Darks nya show. Som de hängivna After Dark-fans de var hade de köpt hela kitet och klätt upp sig för att passa in i lokalen.
Herrarna slog sig ner på en parkbänk och medan de talade om den trevliga kväll de haft passade de på att demaskera sig, perukerna av, make-upen bortgnuggad och spetstrosorna ersattes med boxershortsen...då bytte plötsligt en av herrarna samtalsämne: "Jag skulle köpa kantareller på Hötorget i går, och attans så dyra dom var!  Så jag lät bli, för jag har hört att kantareller är gratis i Julita-skogarna!" "Är det sant?", utbrast då den andre herrn begeistrat. Så då lämnade herrarna alla attiraljer huller om buller på parkbänken på Sveavägen och sprang att vad tygen höll till Centralstationen  och kastade sig på nattåget till Julita!

Och här kommer alltså jag in i handlingen igen. Jag tog ett ömt farväl av den strikta, stiliga Zelda och den livfulla, impulsiva Nemi och lovade att snart nog göra ett studiebesök på Damernas Detektivbyrås Pekingkontor när deras utlandspraktik var över, och styrde åter kosan mot Julita för att leta efter de försvunna Stockholmsherrarna. Mitt spårarbete tog mig till olika vägskäl, men snart nog kände jag mig säker på vittringen...

Ett mycket suspekt rymdfarkostliknande gömställe genomsökte jag ytterst noggrannt, och kom fram till att herrarna i fråga misstagit det för en urinoar. Ja, se stockholmare! Här i Julita lättar vi oss där vi behagar, utan blygsel!

En ödegård blev också föremål för mina nogsamma undersökningar.

Jag stod länge och lyssnade utanför den fallfärdiga ladan, om jag skulle höra stockholmsdialekt där inifrån. Men det var tyst som i graven...

Kolla! Första konkreta ledtråden! Ett gäng tappade, nyplockade kantareller! YESSSS!!! Nu är jag herrarna på spåren! Men varför är kantarellerna tappade? Om de nu var så efterlängtade av männen?

Svaret fann jag snart nog. Se här! Herrarna snubblade över den här vackra röd/vita svampen, föll i trans över dess skönhet, slängde de fula gula svamparna ifrån sig och...

...ve och fasa! ...tog sig ett par rejäla munsbitar av den nyfunna svampen i stället!

Nu blev det bråttom! Snabb som en oljad blixt sprang jag till närmsta hus. Där skyltade man med att Securitas skulle vara i tjänst, men hur jag ropade kom de inte fram för att assistera mig i sökandet.

Kunde de dödssjuka stockholmarna ha krupit in i den mystiska kött-transporten...

...eller försmäktat i den sunkiga husvagnen?

Ja, det återstår att ta reda på. Nu behövs all hjälp jag och kinesdamerna kan få för att hitta stockholmarna innan det är för sent! Här ovan ser ni området som jag finkammade idag, så om ni är hyggliga och letar hos er så ska vi nog med gemensamma krafter fixa det här mysteriet!

Vaddå? Någon därute som har en helt annan teori om vad som hände på parkbänken på Sveavägen i Stockholm igår natt? Fräckt! Men för all del, ordet är fritt! Jag ser fram emot att läsa i era bloggar vad NI tror hände!

(Foton från Nätet, Åsa Nilsonne och Arlene Blum)