måndag 21 maj 2012

Kioskvältarens uppföljare.


Inte behövs väl en resumé inför del 2, väl? Läs det läskigt spännande avsnitt 1 från igår i så fall! Efter att kapten Haddock lämnat Alpens Ros därhän och konfererat med Tintin så beslutades att detta var ett fall för Milou och enbart Milou!

Vem börjar man smartast förhöra om man letar efter en försvunnen trädgårdsdyna? Jo, bockarna Bruse så klart! Jag, förklädd till Milou, väntade på bron hur länge som helst på att dom skulle komma klampandes över den. Till slut tröttnade Trollet på mitt suckande och dundrade: Dom är hos Putte! Och var befinner sig  Putte ropade jag tillbaka?

Han jobbar i Askungens garage, fick jag veta efter att ha förhört Trollet ingående. I Askungens garage var det kaotiskt. Det skulle bli kunglig bal efter Törnrosas dop i morrn och alla kärror skulle ses över. När jag krävde att få prata med Putte fick jag veta att han inte kommit till jobbet idag och han var i trubbel för det minsann!

Så vad gör en tuff deckare då? Jo, han backar inte för några hinder utan tar sig fram i all sorts terräng. Höga bergskedjor bestigs som om dom vore små stenrösen.
 
Inget får stå i vägen för att komma till Blåbärsskogen.

Att vara privatdeckare, som jag, innebär många timmars väntande. Man väntar på suspekta individer eller vittnen och så. Men man ger aldig upp. Nånsin! Kanske björnen vet, kom jag plötsligt på!

Puh brukar ofta sitta fast i hål, så jag kollade i närmsta håla. HALLÅ Puh, vet du var Putte är, ekade min fråga ner i hålet! Döm om min förvåning när Putte själv svarade. Minsann satt han inte i Puhs hål med bockarna Bruse och drack honungs-saft när han skulle ha varit i Askungens garage och servat vagnar inför dopet! Vet nån av er dryckesbröder vem som snott min dyna, frågade jag barskt?
 
Putte och bockarna fick jag inget vettigt ur, så jag avkrävde dom en flaska och lyckades lokalisera Puh som satt och mediterade i kvällssolen. Vill du ha en flaska honungs-saft, erbjöd jag den mentalt frånvarande björnen?
 
Går fiskar på torra land, svarade han kryptiskt?

Alltså, inte en centimeter närmare en lösning till dyn-mysteriet var jag. Jag, kallar på min gyllene springare, kom jag på! Så då gjorde jag det. I full galopp susade vi då ner till...

...Körsbärsdalen! Här om någonstans måste väl någon kunna hjälpa en tuff deckare på spaning! Jag chansade och ställde frågan direkt till körsbärsblommorna: Var, oh var är min dyna som är mig så kär, tänkte jag ut att formulera mig? Körsbärsblommor är ju lite delikata så jag tordes inte köra min vanliga brutala förhörsteknik.

POFF! TJOFF! Så förvandlades blomknopparna till jordens bautastora körsbär! Och samtidigt hörde jag en susning i vinden som sa: Leta i Mattisgården! Sök där!

Så då äntrade jag min springare och tillsammans sprängde vi dit och var samtidigt så rackarns tacksam att körsbären inte susat att jag skulle söka i Katlagrottan!! Jag snokade runt Mattisgården flera varv tills...

...DÄR låg den försvunna trädgårdsdynan!! Äntligen, utropade jag lättad, och rusade fram! Men stelnade mitt i språnget! Där låg någon på dynan! Tackolov! Det var ju Vilda Bebin som än en gång busat sig bort från mamman och som somnat på dynan mitt i ett äventyr!

Så då ringde jag Vilda Bebins mamma från mobilen och så bar jag försiktigt hem den sovande Bebin och dynan och nu ligger vi här och väntar på att Bebin ska hämtas och jag ÄNTLIGEN ska få ta mig en välförtjänt lur i min nymålade solsoffa!

21 kommentarer:

Siriosmilla sa...

Vi gillar verkligen lyckliga slut! Sov gott, du måste väl vara jättetrött efter alla äventyr!

Team Nelson / Ordringen. sa...

Så ska en slipsten dras, Rudi.
Skickligt jobbat, ja, nästan
sago-likt får jag säga.
Nelson

Maud Ayas matte sa...

Det var ett slut som heter duga. Vilka deckartalanger du besitter,Rudi. Aya är såå imponerad.

Ludde sa...

Du slår ju Sventon med hästlängder! Skönt när det blir ett lyckligt slut på berättelserna, och vilken tur att matten är så flink med kameran... Kramis!

Storolillnosarna sa...

Det där var den mest spännande deckare vi någonsin har läst! Läskigast var de där bautastora körsbären. *gulp* Jätte-läskigt, ju!
Tur att allt löste sig. Tur? Nej! Med en sån bra kommisariedeckare som du, så beror det bara på skicklighet, eller hur?

Ann-Margret o Vinja sa...

Vilken härlig berättelse som ni har bjudit på och vilket äventyr som du har haft :)
Attans bra matte du har som har sån bra fantasi och är så duktig att skriva.

Kram

Åsa Nilsonne sa...

Skönt, nu kan vi andas ut! Oj vad du måste ha sovit gott efter det arbetsamma uppdraget!

ej hundägare sa...

Wow Rudi, snyggt jobbat! Jag hoppas du får fler uppdrag. En kloker som du dina bästa år.

Salza sa...

Härligt... du är oslagbar, Rudi!! :)

Asta och Freja sa...

Hallå där, vilken spännande berättelse. Förstår att du måste vara trött nu efter all spänning. Puss på dig.

Emma o Malte sa...

Vad spännande!! Tur att det slutade lyckligt! Vi fortsätter gärna läsa mer om dina deckaräventyr :-)

Vicky sa...

Vilka litterära äventyr du har för dig! Härligt.

cockettsriccardo sa...

Vi gillar dej stenhårt Rudi!
Synd vi inte bor närmare varandra!
Helt underbara bilder.
Du har inte funderat på att bli fotomodell?
Kram Fårn Ricco & Alfons & Towe

Cruellas sida sa...

Wow...du får nog en riktig törnrosasömn efter det äventyret.

Ann-Margret o Vinja sa...

Ja nog undrar man ibland vad dom små valpisarna tycker om morsans gräsrullning. Måste som sagt bli attans snurrigt där inne ;)

Kram

Älsa o räser Trollet sa...

hahaaaa oj vad vi haft det kul och tyckte det var spännande när vi läst din deckare Rudi!!! Hoppas du gör fler deckare nångång framöver=))

Jenny o Brio sa...

Underbart!!!! Du är en sann hjälte Rudi!

Wille sa...

Jaså du, du har blivit deckare du. Tja det låter ju spännande, men fy vad jobbigt att leta efter försvunna saker så här mitt i värmen, en blir ju helvarm och tungan som en slips.
Nu ska vi se om jag hittar ngt annat intressant hos dig ! See ya !

Felix sa...

Sicken tur att du änteligen hittade den tjyvade dynan som kanske bara var borttappad, hihi. Ser skönt ut det där, själv brukar jag ta en lur i soffan i rummet för där är det lite svalare än på altanen, som ligger mitt i solen.

Russelpussar.

Grabbarna boys sa...

Vilken hjälte du är Rudi....slutet gott, allting gott!!
Vov från grabbarna boys!

Heléne sa...

Tack Rudi för en trevlig berättelse så här på söndagsmorgonen. Tur att det är ljust ute eftersom storyn stundtals var riktigt läskig.
Du har verkligen gjort dig förtjänt av en paus i trädgårdssoffan - ropa nu på matten så hon också sätter sig bredvid dig och softar lite i värmen.
Kram och hälsning från Molly