tisdag 21 februari 2012

Konvalescent.

Idag var det tisdag, som burkade vara mattens och min favvodag. Men det var innan jag blev konvalescent. Nu blev vi alldeles vilsna vad vi skulle hitta på när solen sken och vi var lediga. Vi skrotade runt lite på tomten...

...och så kollade jag att mina spårpinnar ligger och blir ordentligt väderbitna. Det gjorde dom.

När jag skulle kolla Rutan var den svårupptäckt. Den hade snöat över när jag var sjuk och ingen brydde sig om Rutan alls.

Mitt fina, roliga hopphinder stod på plats och för inga pengar i världen skulle jag tillåtas hoppa över det, förmanade matten strängt. Men ATTANS också, röt jag i! NÅT kul måste jag väl få göra fast jag är sjukskriven och solen skiner?Då veknade matten och la ut vittringspinnarna till mig.


Så då fick jag äntligen roa mig! Jag är jordens bra på vittringspinnar och ansträngande det är det verkligen inte, så det var tillåtet.


Men det värkte i oss att vi inte fick dra iväg på långstyrning i skogen. Till slut drog matten på joggingskorna och försvann UTAN mig i vårsolen. Jag och hussen fick vara hemma och när matten flämtande kom tillbaka sa hon att hon kände sig halv därute i skogen utan mig! Tror jag det!

14 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Det är trist att vara sjukskriven när man är ett energiknippe med bra kondis. Att se matte löpa iväg mellan Julitaträden och inte få följa med måste ha varit grymt. But every cloud has a silver lining och snart är du frisk och kan vara mattes träningspartner igen och då är ju du mer laddad än någon gång förut.
Nelson

Grabbarna boys sa...

Rena rama djurplågeriet ju att din matte joggade iväg utan dig!!!
Nästa gång kanske du kan jogga utan din matte istället.
Men Vilgot förstår dig fullt....han hälsar att han vet precis hur det känns när han inte får följa med oss ibland.
Jädrans sjukdommar det finns säger vi bara.
Ha det bra.
Vov från grabbarna boys!!

Emma o Malte sa...

Usch så jobbigt att vara sjukskriven sådär!! Du som är värsta energiknippet annars. Men snart kanske du får börja jobba igen, i alla fall på halvtid?!
Vi tyckte iaf du va skitduktig på att hitta rätt vittringspinne :-)

Ann-Margret o Vinja sa...

Inte kul att vara hemma och konvalecent när det är sol och fint väder ute. Förstår att du måste vara full av energi som inte fått gjort nått på flera dagar.
Vilken tur att matten tog fram vittringspinnarna så du fick göra nått i alla fall :)

Kram

Anonym sa...

Hur länge är du skjukskriven, du måste ju få hoppa lite över hindret snart och leka i vårskogen:-)

Vi i Kasperian sa...

Snart så... då slipper matten känna sig halv och du slipper att bara skrota runt på tomten! Jäddrans, en sån energi du kommer att ha samlat ihop då! Då får matten allt hålla i hatten... :)

Eva sa...

Nu ska jag vara tråkig...
Jag tycker att det är BRA att du konvalecerar!!! Det är ju för katten inte ens en vecka sedan du inte ens kunde stå på benen!
Jag har full förståelse för den där besvikna minen vid mattens skor, men attans dig om du sabbar tillpiggnandet! (Och du VAR ju ute och joggade igår, med rådjuren...)
PUSS på dig!

Ludde sa...

Bra att matten kom på att du får göra nosjympa ute. Det blir nog mer av den sorten ska du se, för du har en klurig matte. Hon kan nog hitta på nån rallylydnad som passar konvalescenter... Kramis!

Sofie sa...

förstår att det kan vara svårt att förstå att du måste vila Rudi men ni får ta igen det senare. Och mer där till.

Hillman sa...

Tacka sjutton för att matten var halv, du var ju hemma. Tänk om hon villat bort sig där ute i skogen, för hon har ju ingen snok som hon kan använda, för att hitta hem, hihi.

Förexten har du hört nåt från vetten om de vet vad som fattas dig eller du kanske har för mycket av någe? Hoppsar att du frisknar till snart och kan följa med matten så hon inte försvinder.

Kryapådigtaxpussisar.

smulan sa...

Stackare dig! Men snart så.... då får du göra allt det roliga du vill:)

Nospuff från smulan!

Christina Klosterberg sa...

Vad orättvist livet kan vara ibland!

Märta o Bollnäsa sa...

Snart står det inte på tror vi förrns du skuttar runt i skogen som vanligt med din matte. Men vi förstår dina myror i brallan om man har ett hjärta som en häst stort och vältränat=)
puss på dej snygging:)

Jenny o Brio sa...

Ååååh! Tänk att inte få följa med på springturen! Vilken plåga!!! Vem ska då hjälpa henne när ni möter björnar och vem ska leta upp alla dass? Tur att du är på bättringsvägen så att ni snart kan vara ute tillsammans igen!
Det är hopplöst svårt att inte få göra det man vill och är van...