Tips: Om man lyckas få tag på en mattevante så ska man roa sig allt man orkar och kan medan man har den. Underbart är kort.....alldeles för kort, nämligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
-
▼
2011
(221)
-
▼
december
(19)
- Nyårshälsning.
- Lyllos mig...finaste promenaden!
- En torsdag i mitt liv som hund.
- Pip i magen.
- Diverse och Afrika-hundar.
- God Juldag på er!
- Julaftonsrapport.
- Bädd-chock och tugg-post!
- Tisdag med Tobbe!
- Det här var verkligen roligt, hurra!
- Kursat i Kungsör.
- Rallyminne.
- Tisdag med guldkant.
- Lycka är en vante.
- Bra och konstiga presenter.
- Yttepyttekorta dagar.
- Modellat.
- Störd.
- Motion i regn.
-
▼
december
(19)
15 kommentarer:
Och hittar man en ensam vante när man är på promenad eller nåt det är kul det också.
Då är vi tre stycken som ska bära och lattja med samma vante och det kan bli livat värre kan vi erkänna!!
Det brukar sluta med att matte tar den ifrån oss.
Ha det så bra.
Vov från grabbarna boys!
Ja, det brukar utlösa stor glädje när de hittar en vante eller mössa som doftar husse eller matte!!
Visst är matte-vantar roliga!! Jag brukar hoppa på matte tills hon motvilligt ger mig hennes vante, sen brukar jag få ha den ända tills vi kommer hem igen!
I know the feeling:-)
Håller med vantar är superskoj!
Fler såna till oss hundar.
Jag har ju ibland turen att fynda ensamma och övergivna sådana.
Jaså ska det vara tyst på din mattes tråkjobb...........
Den där chokaldkartongen skulle den kanske användas som muta till högljudda besökare då?
Matte pratar nåt om att din matte hade en sån
Kamelerna håller med om att en vante kan vara toppen på promenaderna. MEN de får inte så ofta en vante som den då inte oftast lämnas tillbacka i samma skick som de fick den ;)
Haha det ser riktigt roligt ut :D
Den som fick vara ute och springa med en mattevante ändå! Jag får nöja mig med att sno åt mig mattes tofflor när jag passar radion ibland... Kramis!
Ja, tänk så kul man kan ha med en vante :) I alla fall om man är hund ;) Hoppas att matten fick tillbaka den medans den var hel.
Kram
Väldans snygg mattevante dessutom! Undrar varför jag aldrig lyckas sno åt mig nån? Tror jag ska börja försöka, det verkar ju helskoj! :)
Vantar är toppen, jag försöker sno dem så fort jag kommer åt, men tyvärr vaktar matte och husse på dem väldans noga.
Vilket toppentält du fått. Det är så rejält, så där får nog både du och matten plats! Kan vara bra att ha om ni går vilse på era långpromenader i skogen.
Lycka för mig är husses arbetshandskar. Så fort jag har chansen ... snor jag åt mig en handske och sen när husse letar efter sin handske ... ser jag väldigt oskyldig ut. Colliekramar
Ja vantar är jätteskojiga att busa med, det håller jag definitivt med om. Allra helst om en hinner norpa en från matte precis när hon ska ta den på sig. Det har jag lyckats med en gång, men det var förra vintern det.
Tänkte också passa på att önska dig en fin Lucikväll så här på Lucidagen.
Förstår att du hade jädrans så roligt, jag brukade oxå tjuva vantar av matten när jag var yngre. Nu gör jag inte sånt längre, tror jag, hihi.
Taxpussar.
Higgins meddelar att det går alldeles utmärkt att sno vantar från förbipasserande okända människor om man tröttnat på sin mattes handbeklädnader. I alla fall tills man uppnår en ålder då man måste verka lite distingerad och vuxen. Higgins påpekar att cockerherrar på drygt 11 år VET sånt med säkerhet.
Skicka en kommentar