Till min förvåning och glädje var matten hemma idag fast det var måndag! Jamen, jag kan väl inte gå till tråkjobbet när vi har fina spårmarker runt huset, utbrast hon när jag undrade! Och det har hon ju rätt i. Hux flux får vi väl ny rull-snö och och får lägga spårlinan på hyllan igen.
Så vi drog till skogs. Här blir bra, fastslog jag. Jag väntar här med grejerna om du går ett spår åt mig. Gör ett roligt spår, ropade jag efter mattens ryggtavla som försvann i vegetationen!
Jag hörde allt hur det knakade och brakade där hon gick fram fast jag inte kunde se henne. Hon lät som en hel älgfamilj allra minst. Det blev en ganska lång väntan, men den som väntar på nåt gott...
När hon till slut kom älgandes mot mitt håll och alla spårpinnar var slut så skulle vi roa oss medan spåret låg till sig. En timme tar det. Vi kan kolla periskopet och se om u-båten har kommit upp, kom jag på! Så då gjorde vi det. U-båten låg kvar på samma djup som sist. Trist!
Efter att ha tränat en del inkallningar på skaren var det äntligen dags att gå spåret! Det var längre än i går, kanske 400 meter och ganska granrisigt. Matten har nu lärt sig att man inte ska springa fram i värsta farten efter en duktig spårhund genom torrt granris, med broddar på skorna! Hon stöp med ett skrik och blev liggandes ett tag, så jag fick lov att springa dit och hoppa lite på henne tills hon kom upp på benen igen och jag fick fortsätta plocka spårpinnar. Alla pinnar hittade jag och all korv gick åt. Och matten har ont här och där, men hon repar sig nog.
Så vi drog till skogs. Här blir bra, fastslog jag. Jag väntar här med grejerna om du går ett spår åt mig. Gör ett roligt spår, ropade jag efter mattens ryggtavla som försvann i vegetationen!
Jag hörde allt hur det knakade och brakade där hon gick fram fast jag inte kunde se henne. Hon lät som en hel älgfamilj allra minst. Det blev en ganska lång väntan, men den som väntar på nåt gott...
När hon till slut kom älgandes mot mitt håll och alla spårpinnar var slut så skulle vi roa oss medan spåret låg till sig. En timme tar det. Vi kan kolla periskopet och se om u-båten har kommit upp, kom jag på! Så då gjorde vi det. U-båten låg kvar på samma djup som sist. Trist!
Efter att ha tränat en del inkallningar på skaren var det äntligen dags att gå spåret! Det var längre än i går, kanske 400 meter och ganska granrisigt. Matten har nu lärt sig att man inte ska springa fram i värsta farten efter en duktig spårhund genom torrt granris, med broddar på skorna! Hon stöp med ett skrik och blev liggandes ett tag, så jag fick lov att springa dit och hoppa lite på henne tills hon kom upp på benen igen och jag fick fortsätta plocka spårpinnar. Alla pinnar hittade jag och all korv gick åt. Och matten har ont här och där, men hon repar sig nog.
16 kommentarer:
Min matte har också hårdhänt lärt sej det där med att det inte funkar med broddar på barmark och ris. Begriper inte varför de låter så förskräckligt när de inser det!
Jag passade i alla fall din mattes tråkjobb ett par minuter idag
Du får ta det lite lugnt Rudi.
Nelson
Ojojoj, var är vintern?
Snällt att hoppa upp matten när hon drattat omkull! Du är verkligen en pinnsamlare av rang! Kan inte matten lägga ut korvarna direkt istället så du slipper byta pinnarna mot dom sedan? Kramis!
Aj, då matten - hoppas du repar dig!
Vad kul att matten var hemma och då fick ännu ett kul spår :) Ser verkligen jätte härligt ut :)
Stackars matten!
Hoppas verkligen sängläge under natten förbättrar allt.
I övrigt håller jag med Ludde och undrar också om inte korv direkt vore en smart variant?
Nej men, du får ju säga till matten att vara försiktig! Alla kan ju inte vara smidiga som oss vovvar!!! Måste säga att du är fasligt duktig på pinnandet!!!
Korv direkt hade nog funkat bättre på mig med, vad ska jag med en pinne till liksom... Kram
Jag sitter stum av förundran....Kan skogen se så där grön o fin ut??? Var tog eran snö vägen???
Sen fnissade jag lite åt din matte....himla tur att du kunde hoppa lite på'na så hon tog sej upp (hoppas bara att hon inte slog sej alltför illa)!
Jag skulle också kunna bli duktig i spårskogen, jag har liksom visat prov på det.....MEEEEEEN så råkar jag bo med den slöaste matten i den här världen, har du nåt bra tips för att skrämma igång henne?!!!
Ojoj.. stackars matten! Men nu har hon nog lärt sej att broddar är till för att ha på is och inte i skogen. :) Förresten, kan vi få följa med och spåra nån dag? Här nere i stan är det massa snö kvar i skogen...
Vrålsnygg och skitduktig kille du är........sånt där kan inte jag, men så får jag ingen korv heller........blötpuss.
PS. I framtiden se till att påminna matte om dom där extrasulorna på tassarna så hon inte drattar på ändan igen..
Vilken tur att du kunde hjälpa till att skutta upp din tippade matte ur granriset! Det är ju en talang som vi sprigrar är begåvde med!
Pussar i massor på spårnosen!
//Elba
ooops då....stackars matten. Hoppas hon inte har ont så länge! Har ni en ubåt i eran skog? Det hade jag missat! Låter ju skithäftigt!
Det brukar inte uppskattas av mattar när man hoppar på dem efter att de stupat rak långa i riset, hihi. Kul att hon kom upp på benen igen och inte hade gjort sig illa, var nog bara egot som fick sig en törn, hihi.
Taxkramisar.
Tur att dom har oss, när dom stupar! Om inte vi hjälpe till blev dom liggande MYCKET längre, och då skulle dom kanske somna och inte vakna förrän de blivit mörkt och då skulle dom kanske gå vilse och sen fick dom lunginflammation och det vore inte bra alls!
Men oj, vad duktig du är grabben.
Kan du inte berätta HUR du har lärt dig att bli så duktig så vi andra vovvar kan bli lika bra som du?
Jag håller med föregående talare, be matte lägga korvarna som spår i stället så slipper hon byta dom hela tiden.
Ha det gott.
Skicka en kommentar