Excellerat i spåret!

I morse väcktes vi klockan fem. Nänänä, det är lördag, mumlade jag och somnade om. Nänänä, upp med dig, sa matten och tog med mig på en rastningrunda. Sen åkte vi till en av mina klubbar, och så pinkade jag där, sen åkte vi i en karavan jättelångt från stan in i en främmande skog. Sen åkte vi ännu längre och sen parkerade vi och så pinkade jag igen. Sen fick jag gå ett rackarns roligt spår med matten i släptåg! Det tog mig tolv minuter att plocka upp alla åtta pinnarna på en kilometer. Lätt plätt! Här redovisar jag för spårmottagaren. Det måste man göra. Annars tror dom kanske inte att man hittat alla.

Sen åkte vi lika superlångt tillbaka till klubben och sen åt matten och jag mackor och sen pinkade jag lite och sen låg jag i bilen och kunde inte slappna av. Efter många timmar fick jag och alla andra ligga plats medan man sköt bakom oss. Det var också lätt plätt. Sen var jag så attans trött i huvudet så jag hade ingen ork att svassa omkring på lydnadsplanen. Så det blev lite halvdant. Men sen när vi fick protokollet och fick se att det bara fattades 5 ynka poäng från uppflyttning till högre spår, så ångrade jag mig lite. Fast jag fick högsta poäng på spårupptag, spåret och platsen med skott.

På klubben träffade vi bloggpolarna Ann-Margret och Vinja för första gången. Det var roligt och Vinjas matte fotade mig massor när jag tävlade. Men matten kan inte föra över dom fina bilderna till bloggen. Fast man kan se dom i Vinjas blogg. Klicka och kolla in mig! Här är Vinja, till höger, med Zäpo och Rex, tror jag. Ett snyggt gäng, minsann.

När vi kom hem efter nio timmar föll matten och jag i koma jättelänge, sen gick jag ut och pinkade och inspekterade bautastubben som hussen fixat till medan vi var borta. Sen åt jag ett grisöra för det hade jag förtjänat idag.

Personal Trainer Rudi Webster.

Hörru matten, hur långt är det egentligen kvar till den där attans kvartsmaran du ska springa, undrade jag i kväll? Ungefär sju veckor, svarade matten. Det blir inte lätt, då får vi allt ligga i, mumlade jag så hon inte hörde. Ut och spring, ingen tid att förlora, ropade jag i stället uppmuntrande till henne!

Så då gjorde vi det. Det blev fem kilometer på fyrtio minuter. Inte så lysande precis. Men det sa jag inte, utan jag hejade på henne och pushade i uppförsbackarna så hon inte ska tappa motivationen. Jag vet väl hur man jobbar som PT.

När vi kom hem var vi så uppspelta så vi körde några budföringar, inkallningar, rutor, apporteringar och hopp av bara farten. Sällan har jag varit så kvick i momenten. Kanske vi ska jogga strax innan tävlingar för att få upp mitt tempo också!?

Trädgårdsjobb.

Så här i april är det mycket som ska fixas till i trädgården. Mitt jobb är att lägga alla kottar i skottkärran. Det är lättförtjänt godis, tycker jag. Det blir lite tråkigt i längden, men jag får ta fikarast när jag vill och jobba i min egen takt. Risk för kåda i mungiporna finns.

Summit.

Tänkte bara berätta att jag haft badpremiär i kväll. Jag tog en sväng och kollade när Tiger jobbade i sin trädgård, och vi busade runt där en stund, sen blev jag så rackarns svettig, för här i Julita är det sommarvarmt idag, så jag hoppade ner i närmsta dike, som var djupt och så simmade jag och doppade mig och bara njöööt! Det var nästan, men bara nästan lika skönt som snörull!

Vårvärme.

Här sitter jag och är smått orolig. Det var tidigt i morse, solen sken, fåglarna sjöng och varför är jag då inte helt avslappnad? Jo, jag spanar och spanar...

...efter hussen som förvann in i skogen med mina spårpinnar! Det har han aldrig gjort förr, och jag undrade om han skulle hitta ut igen eller om jag skulle får lov att spåra upp honom i stället för pinnarna. Men han klarade det och jag klarade att gå hans roliga spår lite senare.

Idag blev det sommarvärme i Julita. Då kom jag på att förra sommaren låg jag i dom här buskarna för att få skugga och svalka, i år funkade det inte alls.

Så då drog vi till skogs. Om nån vill komma och hälsa på mig så bor jag i den där dungen bakom fälten bakom mig. Då hittar ni hit! Fast mitt hus syns inte här.

I skogen kvittrade det och var alldeles, alldeles underbart!

Jag lekte Birk, ja ni vet han med Ronja Rövardotter!

Fast jag saknade en Ronja att ränna runt med i storskogen.

Förresten, tack för all support efter incidenten med tuppen igår! Här visar jag att jag och tuppar kan gå bra ihop också, bara dom står still!

I kväll har matten och jag tränat allt möjligt kul och efter det hade jag lite skoj med Alf.

Duktig och inte så duktig.

I morse försvann matten som en kanonkula när vi vaknat, hon cyklade iväg en bit och la ett spännande spår till mig visade det sig! Det var långt och vinkligt och alla åtta pinnar hittade jag. Första 200 metrarna gick på öppet fält och det blåste halv storm, så matten tyckte att jag var superduktig som följde hennes spår precis rätt där också. Lätt plätt, tyckte jag! Det här är jag efter spåret men kvar i spårskogen. Mycket vatten fanns det att skölja ner köttbullarna med.

När jag kom hem stod min bil med öppen lucka, så då hoppade jag in för jag vill alltid följa med. Men attans, min bur var borta! Så då la jag mig där buren ska vara, det kändes bäst.

Men inte skulle jag ut och åka inte! Hussen hade varit till stan och köpt värsta största lådan. Den var tung så ini bängen, och när vi äntligen öppnat den var det inte alls en leksak till mig utan till hussen. En rackarns fin gräsklippare, fast vi har mest bara vatten på vår gräsmatta. Så en pump kanske hade varit bättre.

Medan vi packade upp maskinen dök plötsligt Tiger upp!! Så då drog vi till skogs och Tiger badade många gånger och jag några gånger för det var hur varmt som helst idag i Julita. På promenaden kom vi förbi ett hus i skogen och där gick en tupp och spatserade, så då ville jag kolla lite närmare på den, och så sprang jag visst lite för fort till den, så den sprang iväg och jag efter och det blev ett fruktansvärt oväsen , först på tuppen, sen på tuppens husse och så på matten! När matten stoppade mig till slut hade jag hela munnen full av vackra stjärtfjädrar. Men tuppen hade inte så många alls. Matten har ringt tupphussen och frågat hur tuppen mår och han mår prima sägs det. Bra, för matten blev riktigt ledsen på mig för det här.

Mot kvällen gick vi ut och tränade lite framförgående och vittringspinnar och sånt och då hittade det femtielfte omkullblåsta trädet bara idag. Dom ligger som plockepinn här och där.

Till och med fodertunnan som jag hittade en ponny bakom har blåst omkull.

I trädgården hittade jag blommor...

...och rabarberknopp!

Kort rapport från Julita.

I tisdags var vi på en av mina klubbar och tränade platsligging med skott. Fast ingen har skjutit bredvid mig sen i höstas så gick det hur bra som helst. Sen ville vi köra budföring med skott, men ingen annan ville det, så då gjorde vi inte det. Men jag kröp attans bra och gjorde lite andra övningar. När matten kom hem ikväll blåste det halv orkan. Vi testar att jogga i stormen, föreslog hon! OK, sa jag och så sprang vi inte alls som gaseller på savannen. I motvinden stod vi nästan still och i medvinden ramlade vi nästan omkull. Men roligt var det! När vi kom hem var jag så yster av blåsten så jag passade på att träna ditten och datten. Det blev hopp/sitt, framförgående, apport, inkallning, vittringspinnarna (i plastpåsen= sterila), leta spårpinnar huller om buller, och bäst av allt, hussen kom med ut och vi körde budföring så grästuvorna sprätte kring tassarna!

På mornarna går jag med hussen och hämtar tidningen och passar på att lätta lite på trycket. Då tar jag alltid med någon leksak. Jag tycker allt går bäst om man bär på nåt. Härom morgonen tog jag med rosa bollen och vet ni vad? Värsta mysteriet...den försvann...bara så där...hux flux. Från ena sekunden till nästa. Oj, vad hela familjen har letat och letat. Men i kväll...lika hux flux...låg den framför fötterna på oss! Den är jätteblöt och smutsig, men den är i alla fall tillbaka!

Lika plötsligt blev det gult och lila i rabatten. Ganska snyggt, tycker jag!

Hälsningar från Indien!

Kollade lite slött i mattes brorsas blogg från hans långresa i Indien idag och vad fick jag se? Jo, det här: http://kissfromindia.blogspot.com/2011/04/heres-for-rudy-doggies-on-beach.html?showComment=1301939062083#c4155960229432136772 Det är bra att dom tänker på mig där borta. Och inte bara vilar sig. Jag tycker att dom indiska hundarna ser ut att ha det superkul på beachen. Det är utvecklande att vidga sina vyer lite och se hur andra kan ha det i främmande, varma länder. Ser ju inte så tokigt ut.

Värmechock och vårregn.

Jag vill prova min nya spårsele, befallde jag i morse! Så matten cyklade iväg och la ett roligt skogs- och kärrspår till mig. Medan spåret låg till sig strosade vi i skogen ett par timmar. Det var varmare än vi kommer ihåg att det kan bli, tretton grader, och jag blev alldesles flåsig sen i spåret.

Matten blev ännu flåsigare och jackan slängde hon bort halvvägs. När jag hittat alla pinnar skulle jag fotas fram och bak så alla får se min fina nya sele.

Den var rackarns bra, och aldrig nånsin trasslade linan in sig i mina muskulösa ben.

Enligt datorn skulle det börja regna klockan tre idag, så vi gick hem och bakade i godan ro, för att hinna ut igen innan regnet. Men datorn hade fel för klockan två strilregnade det utanför vårt hus.

Vi blev så nyfikna på hur det var att gå i varmt vårregn så vi drog iväg på långtur. Vi valde en skog som vi inte varit i sen i höstas. Det var spännande. Det porlade och skvalade och strilade och var alldeles underbart!

Man kunde stå stilla i regnet och njuta. Det var magiskt.

Sen var det slut på friden, för nu skulle vi träna lydnad kom vi på. Kopplet på i skogen, det har jag aldrig haft förr, men här är det framförgåendet som jag pluggar. Jag går till höger i stället för rakt fram nuförtiden och matten blir smått irriterad på det. Mig kvittar det.

På den här skogslyckan dansade älvorna. Det var snyggt.

Om det är så snyggt så kan du ligga här en stund och titta, sa matten och bad mig ligga och så gick hon tillbaka till skogen och ställde sig under en tät gran och så fick jag ligga där i strilregnet och titta på älvorna alldeles ensam i många minuter. Det var rofyllt. Sen kom matten och hämtade mig. (Man kan faktiskt se mig på det bruna mitt i bilden)

Kolla noga, det här är nog säsongens sista snörull ni ser mig njuta av! Med den här värmechocken och regndroppandet finns det ingen snö kvar i morrn, tror jag. Nu hänger alla kläder och ett gäng handdukar på tork. Själv har jag gnuggat mig nästan torr mot sängöverkastet och ligger nu i bian och sover snart.

Vår.

Jag måste till tråkjobbet idag, sa matten i morse, men vi hinner en kort sväng i skogen innan jag åker. Du hänger väl med! OK ,sa jag och när vi öppnade dörren var det ett öronbedövande skrikande på om där stor gråa fjäderfäna som kommer med våren. Dom stod nedanför vårt hus mot skogen och tjoade. Det syns knappt på bilden men mitt i står dom. (Klicka)Rackarns vad upprörda dom blev när vi kom travandes. Dom flyttade en åker bort under vilda protester. Men jag fortsatte in i skogen. Det var morgontyst där.

Matten kastade korvsnuttar hej vilt omkring sig för hon hade dåligt samvete att hon skulle jobba utan mig idag. Fast jag har ju hussen hemma då, men det kanske hon hade glömt.

Jag gillar att "bara vara" i skogen. Man blir pigg och lugn samtidigt.

Och matten tycker att det är OK att åka till stan några timmar efter en sån morgonstrosning med mig, säger hon. Så då gjorde hon det och då passade hussen och jag på att städa och tvätta och sånt, fast jag låg mest ute och njöt av vårvädret.

Ganska snart kom matten hem igen och då var det tolv grader ute och vi blev alldeles vårspralliga, så joggingskorna åkte på och så susade vi iväg hur länge som helst och sen blev det slang och shampo för mig för attans vad lerigt och vått det var. Det ska vara så på våren, säger matten och så falsksjunger hon en gammal sång : "På en byväg om våren är det lerigt och dant , men ajajaj och ojojoj vad det är grant!" Sjunger era mattar och hussar också den månntro? Det är pinsamt.

Gjort massor idag.

I morse duggade det, så vi gick till urskogen för där var det torrare. Kolla, ropade jag plötsligt, ett superdjupt hål i stammen! Det kanske är nån där, föreslog matten. Titta efter!

Så då gjorde jag det. Men det var tomt. Det fanns massor av såna hål i den stammen. Spillkråka, sa matten, som vet sånt. Rackarns stark kråka, mumlade jag in i hålet.

Det var snyggt i skogen i duggregnet. Jag klär så bra i grönt, tycker jag.

Min rumpa och en stubbe. Ja, varför inte? Det kan man väl ha i sin blogg.

Efter promenaden skulle jag åka till stan. Först köpte vi en attans snygg spårsele till mig, sen skulle vi till värsta tråkstället. Trafik och parkeringsplatser och affärer så långt man kan se. När hussen försvann in i affärerna kom matten och jag på att vi kunde träna lydnad mitt i smeten. Här tränar jag framförgående. Det måste man kunna i bruks.

Och här är det "stanna kvar" som gäller.

När vi tränat färdigt stod vi och väntade i evigheter på en parkeringsplats. Trist, men nyttigt för mig sa matten.

När jag äntligen kom hem till Julita igen tyckte matten att vi skulle träna lite mer så vi drog till en granne som har en nästan torr gräsplätt. Ibland satt jag fint och då blev det våffla.

Och ibland låg jag fint och fick våffla då med. Vi tränade både det ena och det andra, och det gick bra och våfflorna tog slut.

När vi gick hem genom skogen blev jag nästan polishund! Kolla vad jag hittade djupt inne i Julitaskogarna! Matten tyckte att det var ett makabert fynd men jag var superstolt! Aldrig förr har jag hittat ett dockhuvud. Vi tror att det är räven som snott dockan från någons gård och lekt med den tills huvudet ramlade av.