Modelljobb.

Efter joggingturen i morse har matte mest bara grejat med sin nya, stora kamera. Det har varit rena rama fotoexpeditionerna hela dagen. Än har vi gått hit och än har vi gått dit och släpat på den där långnästa kameran. Jag måste öva och öva och öva, säger matte. Och det finaste motivet hon har att öva på...ja, gissa!

Lååååååååång kalsong-promenad i plusgrad!

Håll i er, det här blir en långpromenad! Matte och jag kollade vad skogsmaskinerna åstadkommit för skada i veckan. Dom hade faktiskt bara gallrat, så det såg inte så illa ut.

Där maskinerna hade vänt fanns såna här fina gropar. Hallå, Sigge, här är dom! Jag spaar aldrig men det var lite kul att känna på geggan lite. Fast vattnet smakade inte gott alls.

Matte, titta vilka fina spår maskinerna gjort rakt in i skogen. Riktiga skogen, där vi aldrig går nuförtiden. Kolla, nu kan vi gå på äventyr här!

Ja men, raska på då, matte. Det är spårat hur långt som helst!

Vi följde spåren i evighet, det var väldans befriande att springa och rasa i skogen igen. Sen kom vi ut på en liten skogsväg och där låg en ledning nere på marken. Matte blev så orolig att det skulle vara ström i den. Men kom igen, sa jag, det ser du väl att det är en telefonkabel! Bara att traska över. Men nädå, kopplet åkte på och så drog hon mig och sig genom lårdjup snö så vi kunde gå under kabeln och fortsätta vår promenad.

Kolla här då! Här har någon kört med snöskoter rakt in i skogen, vi följer det spåret nu! Det var ett spår som hette duga, det! Genom storskogar, över små åkerlyckor, genom fler skogar och till sist på en gammal timmerväg. Mattes fötter rasade igenom snön ungefär vart åttonde steg, men jag travade fram så elegant.

Matte blev svettigare och svettigare, det var ju en hel plusgrad och hon var klädd för kallare väder. Plötsligt, tro det eller ej, tog hon av sig byxorna och spatserade vidare i bara långkalsongerna!!!! Vaddå pinsamt? Visserligen mitt i urskogen, och visserligen blev hon genast på bättre humör när det svalkade runt benen på henne. Men ändå, gå omkring halvklädd så där!

Eftersom matte inte var presentabel smög vi tillbaka hemåt på avverkningsvägarna igen och jag passade på att testa balanssinnet. Det blev helt klart godkänt.

När jag spanade ut över nejderna såg jag till slut mitt hus. Då var det exakt tre timmar sen vi lämnat det. Hungriga som vargar gick vi in till husse, som har födelsedag idag och som bakat sig en tårta medan vi var på strapats i skogen! Den kommer att sitta bra, efter lite mat och vila. Ja, jistanes vilken rolig promenad det blev idag i plusgraden!

Danstränat

Ska vi träna lite inför lägret, frågade matte? Ok, sa jag, för jag vill ju inte vara sämst i klassen när vi kommer dit. Jag dukar upp träningsbrickan, sa matte, om du värmer upp så länge. Ok, sa jag och gick in i ett annat rum och gick några varv på baktassarna, gjorde piruetter, buggade loss lite och hoppade kråka baklänges genom en brinnande rockring.
Sen gick jag ut till matte och godiset i köket och så satt jag fint, gick slalom och annat trams och hon tyckte att jag var sååå duktig! Hon klickade och matade mig med gottis och sa att jag gjort stora framsteg sen sist. Vi blir nog inte allra sämst på lägret i alla fall, sa hon. Nä då, sa jag. Hehehehe...!

Charader

Idag har vi lekt charader här hemma. Gissa vad jag föreställer här! Jo, det är väl klart som korvspad: en katt som bär på en shampo-flaska. Jag tycker att jag fick till kattsvansen väldans likt! Pröva själva att bära den rakt upp som en flaggstång!

Vem?? Jag???

Kastat baby-sängen

Matte och husse tyckte plötsligt att vi skulle kasta bort min fina första-säng. Den här ståtliga kartongen hade tre sidor och ett skönt täcke på botten när jag fick den att sova i när jag flyttade hem till husse och matte. Sen har på något sätt kartongen blivit mindre och mindre och en hel sida försvann för länge sen. Men med en skön dyna och två nästan hela sidor har den funkat bra som extrasäng i vardagsrummet. Både jag och Alf har sovit många timmar i den. Men "anskrämlig" sa dom som bestämmer här i huset, så nu är baby-sängen ett minne blott!

Här ligger jag en sista gång på den. Alldeles platt blev den!
Nu blir det återvunnen papp av den. Kanske blir den en ny fin säng för en annan valp!

Rudi, djurskötaren!

Matte och jag har ett extraknäck några dagar. Vi ska mata och sköta grannarnas 4 kaniner och 2 katter :-). När vi kom dit i morse hittade vi knappt kaninerna. Skidstavarna har man satt upp för att visa var den skottade gången till burarna går om det skulle råka snöa när kaninägarna är bortresta... Hahaha!

Vi grävde oss fram och här är en av mina skyddslingar :-)). Jag skulle kunna jobba med att sköta kaniner på heltid faktiskt, så roligt är det. Speciellt roligt var det när jag lyckades hoppa in hela jag i buren hos den här polaren. Matte hann inte fota det. Det blev ett abrupt slut på min visit i buren...

Det var fyra stycken som skulle ha pellets, vatten och hö. Det blev många roliga vändor mellan huset och burarna och skjulet där två av kaninerna bor. Det var extra kul när jag råkade stöta till matte så en kanna vatten spilldes ut över hennes bara händer när hon balanserade allt genom drivorna. Hennes fingrar frös till is på en sekund verkar det som.

Jag fick inte följa med in i huset för att mata katterna. Annars hade jag gärna hjälpt till med det också. Det är spännande att jobba som djurskötare. Vi tog en promenad i vårsolen efter jobbet.

Här stod plötsligt en massa skogsmaskiner och var fula . Det ska visst gallras i Nellies gamla skog. Det ska jag kolla upp i morgon.

Snönjutning

15 minusgrader och stormvindar och snöfall! Härligt! Ännu mer fluffsnö att rulla i!

Och rulla och rulla...

Och plöja med nosen i...

Och galoppera i! Jag vill alltid ha vinter!!

Kill-bus!

Tog en riktigt lång skogspromenad med matte i eftermiddag. Jag trodde att det var ett troll vi hittade här, men det var bara ensilage till rådjuren. Bakom finns utfodring för vildsvinen. men det var inga skogsdjur där alls när jag kollade.

Här står jag på en bro och tittar ner på något så ovanligt som rinnande vatten. Det såg väldigt vårlikt ut!

Sen hörde jag rop och skratt. Vi kollar vad det är för oväsen, sa jag. Ok, sa matte, stick och kolla du! Jag hittade en brödratrio som hade snöbollskrig. Vill du va´me´, sa dom? Jaaaaa, sa jag! Sen krigade vi hur länge som helst. Vi hade så kul så jag blev alldeles fnattig hela jag. Och dom också! Vi ville aldrig sluta.

Fast det var förstås skönt att varva ner i storskogen på väg hem. Alldeles för sent kom matte ihåg att hon skulle filma buskillarna och mig. Det blev bara en snutt på slutet när vi var ganska trötta redan.

Dansant.

Nä, nu blir jag riktigt nervös! Kan ni gissa vad matte har gjort idag? Hon har anmält oss till dansläger i sommar! Vi ska vara borta tre dagar och två nätter och lära oss dansa tillsammans! Som polarna på bilden ovanför! Hur ska det gå? Varken matte eller jag har något taktsinne, och tondöva är vi båda två! Fast tänk om vi blir superbra, och kan börja turnera världen runt och bli miljonärer på vår dans! Då får ni fribiljetter alla bloggvänner! Attans, vad det pirrar i magen!

Beteendevetenskap.

På mattes tråkjobb har dom köpt en väldigt bra hundpsykologibok, tycker jag. Den förklarar det där som människorna har så svårt att förstå....hundars hälsningsceremoni. Läs själva baksidestexten till boken här ovan så får ni en sammanfattning! Visst tycker man att boken bör bli en riktig kioskvältare?

Så här står det att hundarna ska göra när de kommer till festen. Klara instruktioner som inte kan missförstås.

Och, lydiga hundar som dom är, så gör dom förstås precis så.

Snyggt va?

Sen hoppar vi alla sidor om själva festen (som verkade väldans kul). Det börjar brinna på restaurangen! Alla hundar börjar pinka på elden, det funkar inte, så dom rusar ut....kommer så plötsligt ihåg sina stjärthål och alla springer in bland lågorna för att rädda dom! Andlöst spännande, tycker jag just det här kapitlet är!

Nu är det vild kalabalik, ska jag säga!Och så kommer slutklämmen. Så människorna äntligen kan fatta varför vi hundar hälsar på varandra som vi gör!

Nu kan ni, alla bloggpolare, visa det här inlägget för era mattar och hussar. Så här pedagogiskt förklarat kommer dom aldrig att få det igen!

Visst var det en bra lektion?!

Pinkat.

En ganska händelselös dag. Har gått omkring och pinkat i skogen mest....

Strawberry fields forever.

Kan rapportera att självplocket för jordgubbar ännu inte har öppnat för säsongen!

Skuggbild.

Idag har solskenet fullkomligt vräkt ner över Julita. Då såg mattes och min skugga ut så här!

Fot-spa för matte och andra äventyr.

Titta vad jag fyndade! Precis som Zelda och andra stadshundar fick jag smaka lite milkshake, jordgubb, bara så där på promenaden i morse. Det var dessutom väldans kul att dra ut sugröret och springa omkring med det och vifta!

Sen blev det allvar. Jag hittade elgubbarnas alla fordon parkerade i skogen. Vesslan är fin, tycker jag.

Vad bra, sa matte, här har vesslan gjort helt nya vägar i storskogen! Då går vi där så vi får omväxling. OK, sa jag. Och det var ju roligt tills vi kom till en återvändsgränd. Vesslan hade vänt helt om. Va trist, sa matte, ska vi behöva gå tillbaka samma väg?

Nädå, sa jag. Titta på andra sidan det här diket finns en annan vessel-väg. Vi pulsar över och provar den! Nja, sa matte, det ser svårforcerat ut, och tänk om isen i diket inte håller? Jag har kollat, sa jag, det håller! Jag lovar!

Ser ni hålet bakom mig? Just där gick matte genom isen med sin klumpiga fot! Kängan, som ska vara vatten-tät minsann, fastnade under isen och mattes andra fot satt fast i djupsnön. Efter ett evigt sprattlande kom hon loss och då hade vänsterfoten spaat ordentligt. Det du, Sigge!

Nästa vesselväg slutade så här, plockepinn mitt i vägen. Vi måste pulsa runt dem, sa matte med en djup suck. Nä, vi kan klättra över eller krypa under, sa jag. Den här gången litade hon inte på mig utan pulsade runt med sin isiga fot, medan jag elegant klättrade över stapeln.Nåväl, efter mycket gående hamnade vi vid det här huset. Sommargästerna som bor här har en stor, arg hund , så här går vi bara förbi på vintern. Den hunden dödade kattungarna som bodde på gården brevid förra sommaren. Ingen här i bygden gillar den hunden. Jag fick rysningar bara av att sitta en stund på hans gård!

Hittat bilar och tagit en kort flygtur!

I skogen står det en hel hög såna här gamla, fula bilar. Nu är dom översnöade och ser inte lika anskrämliga ut som på sommaren, tycker matte.

Här är en till. Det finns många...

Jag vill inte åka i den här skrothögen, matte. Det ser dragigt ut. Vi går härifrån!

Titta, Nellies gamla hus! Undrar om hon är här och hälsar på idag eller om hon är i sitt nya hem i stan? Ska jag väl kunna spåra mig till. Men, nej, det var lika öde som vanligt. Det ska bli spännande att se vem som köper gården, kanske nån med en juste brud! Eller en killpolare, det har jag nästan inga. Man kan ju önska.

Medan matte fumlade med kameran råkande hon tappa en vante, och attans vad kul det blev! Observera att här använder jag öronen som vingar och flyger en sträcka. Det är inte så svårt som det ser ut. Men man måste ju vara välutrustad på öronfronten förstås...

Grå vantar är också mördar-vänliga!